Ofta har man idag jämfört bolagen inom miljöteknik, kallat clean-tech, med it-företagen i slutet av 1990-talet, men det är en orättvis jämförelse. Trots allt visade sig några av it-företagen ha livskraft och tog sig igenom svårigheterna. Dessutom har ju visionerna i stort sett uppfyllts, om än tio år efteråt. Ändå kallades branschen lite föraktfullt för förhoppningsbranschen.
Miljöteknikbranschen däremot har ända sedan början av 1980-talet varit just en förhoppningsbransch. Till en början handlade det i huvudsak om energibesparingar i kölvattnet efter de två oljekriserna under 70- och 80-talet, men efterhand har branschen definierats så att allt som på något sätt kan förses med prefixet miljö- också klassas som ett clean-techföretag, ungefär som många företag definierade sig som it-bolag genom att bara lägga till ett web, .com eller något liknande till sitt namn.
Skillnaden mellan it-branschen då och miljöteknikbranschen idag är att it-bolagen lyckades med namntricket.
Svårigheterna för den svenska miljöteknikbranschen att lyfta beror dels på att den är så spretig. Om man bara håller sig till de börsnoterade miljöteknikbolagen omfattar de allt från innovationsföretag till traditionella verkstadsföretag och konsultbolag. Utan att behöva tänja på definitionen kan man mycket väl kalla både ABB och Alfa Laval för miljöteknikföretag och de sorteras då in i samma bransch som Pilum och Lightlab.
Ett annat skäl till att det aldrig blivit något av branschen, hittills, är att den är så politikerberoende. De flesta inser att energi- och miljöområdet förr eller senare måste regleras hårdare inte minst som en konsekvens av klimat- och miljöförändringarna. Redan i år kommer FN:s klimatkonferens i Köpenhamn att lägga fram ett utkast till ett nytt Kyotoprotokoll som i förlängningen innebär möjligheter för ny teknik att etablera sig. Det är så Danmark har fått sin vindkraftindustri, det är så Tyskland har blivit världsledande på solceller.
I Sverige, där det funnits ett stort överskott på billig el från vatten- och kärnkraft, har det i modern tid inte funnits ett tillräckligt starkt incitament för politikerna för att satsa på ny energi- eller miljöteknik.
Å andra sidan kan politiska beslut helt stänga dörren för produkter och företag i miljöteknikbranschen. Som exempel kan man ta EU:s förbud mot försäljning konventionella glödlampor, som anses alltför energikrävande. Det idag till buds stående alternativet, lågenergilamporna, har nackdelen att de innehåller kvicksilver och därmed är en jättemarknad öppen för bland andra svenska Lightlab, som utvecklar en egen teknik för att alstra ljus.
Beroendet av politiska beslut och en mördande internationell konkurrens gör att aktierna i företag i miljötekniksektorn har svårt att lyfta. Trots det finns några bolag som stigit kraftigt på enstaka händelser, till exempel steg miljöteknikföretaget Pilum 52 procent på nyheten om en stororder. Sådana häftiga händelsestyrda kursuppgångar har historiskt sett en tendens att vara väldigt instabila och osäkra – precis som branschen i sig.
