Det känns som att kliva in i en generös famn hemma hos Simon Davies och Tomas Cederlund. I det stora vardagsrummet med snedtak sprakar elden hemtrevligt i den centralt placerade öppna spisen. Sidoborden och bokhyllorna är belamrade med spännande stilleben. Böcker från hela världen inbjuder till upptäcktsfärder. Och Simon har en stor samling av buddhafigurer, som hela tiden utökas.

– Jag tycker om religiös konst, som vår galne ­biskop på tavlan i vardagsrummet, säger Simon.

Överallt i hemmet finns speciella och ibland smågalna lampor. Inredningsduon betonar vikten av att satsa på varierad belysning i bostaden. Dimrar och färgade glödlampor är ett måste.

Från vardagsrummet har man koll över resten av huset. Köket är avskalat och geometriskt.

I anslutning ligger matsalen med väggar och tak av glas. ­Köket är ritat av Tomas som har en fäbless för räta linjer och symmet­ri, ”jag kan fila i timmar på en ritning av ett hyllsystem”. Stjärnklara vinterkvällar med nysnö kan middagarna i glaskuben bli smått magiska.

Åt andra hållet i huset finner vi ägarnas sovrum, med utsikt över terrassen och glashuset.

Varma sommardagar står alla fönster och dörrar öppna och gränsen mellan inne och ute suddas ut.

Men att Simon och Tomas skulle ta klivet hit från lägenheten på Söder var ingen självklarhet. Resan från innerstadsbo till ö-bo innebar många över­väganden och en del våndor, inte minst för Tomas som är en inbiten stadsmänniska.

För tre år sedan dök dock det här huset upp till försäljning. Det är byggt 1953 och har bara haft två ägare, men trots detta var intresset på marknaden svagt. Simon och Tomas var de enda som la bud.

– Vi letade efter någonting annorlunda och när vi såg huset så föll vi omedelbart. Det är lite av film och Palm Springs över kåken och så känns den som en stor lägenhet, berättar Tomas.

På tre månader åkte varenda vägg ner i hela huset och sedan genomfördes en organisk och högst personlig renovering.

Snedtak i vardagsrummet, kunde man göra så? Jo. Måla parkettgolvet schackrutigt, fick man verkligen det? Ja. Unna sig ett stort öppet badrum med en utdragbar glasvägg, var inte det lite väl …? Ja, men än sen då! Färg i flera rum, tröttnar man inte på det? Nej, inte om man ser till att färgvalen hänger ihop.

– Huset speglar våra personligheter, om någon annan tycker om det eller inte spelar ingen roll. Vi trivs här och det är det viktiga. Ta den där gamla antika stolen, folk undrar när jag ska renovera den, men att den är sliten är ju grejen, den speglar ett liv, säger Simon som har rötter i England men tillbringade barndomen i Singapore.

Han mötte Tomas på den grekiska ön Mykonos för sexton år sedan. Slumpen eller ödet? Simon är övertygad om att det finns ett livsmönster för var och en av oss.

För hans del ledde mönstret till en Sverigeflytt och till att paret öppnade en liten inredningsaffär i Vasastan. Butiken hamnade snabbt på kartan genom sitt urval av djärva, humoristiska och egensinniga designmöbler, lampor och prylar. Från butik var steget till att inreda restauranger, andra butiker och hemma hos privatpersoner, inte så stort.

I dag är Simon och Tomas ett radarpar även i tv, med tv-programmet Design Simon & Tomas, där de gör upp med folkhemmets konformism och tristess. Där Simon står för fluffig extravagans står Tomas för ”hårdvaran”.

– Showen handlar inte om att du ska tycka om slut­resultatet av det vi gör, utan om att skapa personliga miljöer, att visa på friheten att gå sin egen väg. Folk tar inredning alldeles för seriöst. Se ditt hem som en berättelse som visar vem du är och hur du har levt, föreslår Simon.

Denne engelske invandrare ser rätt krasst på vår rädsla att sticka ut och manar oss att våga vara annorlunda och att stå för det. Han rynkar också lätt på näsan åt kolleger som sitter på vita, strama kontor och försöker skapa unika miljöer. Omöjligt, förstår vi av hans min. Själv finner han inspiration under många och gärna okonventionella resor då han samlar dofter, ljud och möten.

Jack Russell-hundarna Pooter och Percy tumlar runt på den stora vita mattan framför eldstaden. Nå, mattan är inte så vit längre, utan rätt fläckig. Och?

Den berättar om ett generöst hem där gästerna är många och frekventa. Fläckar på mattan är, liksom en trasig gammal stol och ett schackrutigt parkettgolv, en historia om två fascinerande liv som just nu levs på hög höjd, strax utanför tullarna.