Miljontals människor är så uppgivna om att lyckas få ett nytt jobb att de till och med har slutat leta. Ett nervöst Wall Street där det nästan går att ta på de spänningar som finns kring hur den europeiska skuldkrisen ska smitta av sig. Och så då förstås en BNP-tillväxt som inte är något annat än en besvikelse som kommer med ordet recession och ett stort frågetecken.

Låter det bekant?

Det borde det göra. Inte bara för att det är i den obekväma sits som USA befinner sig i just nu, utan även för att situationen var densamma för på dagen nästan exakt ett år sedan.

Då, den 27 augusti 2010, äntrade Ben Bernanke, chef på Federal Reserve (Fed), podiet på centralbankens årliga symposium i Jackson Hole och lät marknaderna förstå att han och kollegerna var redo att vidta åtgärder för att förbättra den amerikanska återhämtningen. Vad vi framför allt har fått se sedan dess är Fed stödköpa statsobligationer för 600 miljarder dollar - eller, om man så hellre vill, trycka nya pengar - samt alldeles nyligen meddelat att styrräntan kommer att ligga fast i bottenspannet 0-0,25 procent i minst två år till.

På fredagen är centralbankschefen tillbaka bland bergsmassiven i delstaten Wyoming och marknadens förväntningar om en typ av repris från fjolårets framträdande är tydliga. Problemet: Det senaste året har lämnat Ben Bernanke bakbunden - oförmögen att på nytt kunna dra upp en kanin ur hatten.

För bara cirka en månad sedan hävdade Ben Bernanke att det senaste stimulanspaketet, benämnt QE2, minskade risken för deflation. Det är dock ett argument han knappast kan hålla fast vid under fredagens möte sedan reviderad statistik visat att BNP-tillväxten för det första kvartalet landade på låga 0,4 procent - allt samtidigt som finanshus under den senaste tiden mer eller mindre tävlat om att slakta sina tidigare BNP-prognoser för den återstående delen av året.

Med den numera påtagligt höga risken för inflation har det blivit väldigt svårt för Ben Bernanke att kunna lansera ett nytt stimulanspaket - trots att det är vad stora delar av marknaden efterfrågar. Även om vi inte vet hur situationen hade varit utan QE2, eller QE1 för den delen, så är det dessutom svårt att se exakt hur nya köp av statsobligationer skulle kunna ge det långsiktiga lyft som USA så desperat behöver.

Om stimulanser blir aktuella i dag lär det snarare kretsa kring sänkt ränta på bankreserverna samt förändringar i den redan existerande portföljen. Det är två mer blygsamma val men som å andra sidan lär tas emot med fler öppna armar än vad det skulle göra att Ben Bernanke vevar igång sedelpressen igen - inte bara på marknaderna utan även hos de vilt fäktande politikerna i Washington.

Ett tydligt uttryck för detta kom nyligen från den republikanske presidentkandidaten Rick Perry, i dagsläget guvernör i Texas, som anser att ”Ben Bernanke borde åtalas för landsförräderi” om Fed beslutar sig för ett nytt kvantitativt lättnadsprogram.

Samtidigt ska noteras att splittringarna har ökat inom det organ på centralbanken, Federal Open Market Committee, som beslutar om vilka åtgärder som ska till för att försöka få USA på fötter. För ett år sedan var enbart Thomas Hoenig, chef på enheten i Kansas, emot att hålla räntan nära noll. Han var för övrigt även motståndare till QE2.

Vid mötet för två veckor sedan, där det klubbades att styrräntan ska ligga kvar på bottennivån fram till 2013, reserverade sig tre av tolv ledamöter mot beslutet - Narayana Kocherlakota, Richard Fisher och Charles Plosser, Fed-chefer i Minnesota, Philadelphia och Dallas.