Borg – från teknokrat till fullblodspolitiker

”Jag har inte en personlighet som är lagd åt det hållet. Jag är en kombination av intellektuell och exekutiv som gör att jag inte ser mig själv som politiker.”

• TV8, Ortmark, oktober 2004

Han är omtyckt, så mycket är klart. Titta på bilder från internationella toppmöten och du ser IMF-chefen Christine Lagarde, Tysklands finansminister Wolfgang Schäuble, eller den spanska kollegan Elena Salgado, skina upp när han kommer fram. Ofta hamnar Anders Borg i centrum. Det blir lätt så när han kommer in i ett rum, säger en person som arbetat nära honom i många år.

– Anders Borg styrka är att folk tycker att han verkar spännande. Han är kreativ och det fullkomligen sprutar idéer ur honom. Jobbar man med honom så gör man det 36 timmar om dygnet, han är alltid maximalt engagerad, fortsätter hon.

Att Borg är respekterad i EU-kretsar är kanske inte så konstigt. Han är erkänt kunnig på sitt område, läser kopiösa mängder, och är ofta insatt i problematiken redan innan tjänstemännen på Finansdepartementet ska ge honom en dragning. Sedan Portugals nyval i somras är han dessutom den finansminister som suttit längst på sin post – trots att det bara var femårsdagen som firades i veckan.

Det man möjligen kan höja på ögonbrynen åt är att han verkar vara respekterad även bland sina motståndare. Även om de inte håller med honom i sak är det svårt att hitta någon som inte erkänner Borgs kompetens.

– Han är väldigt driven och övertygad. Jag gillar honom. Uppskattar att han är påläst och att han är en duktig finansminister, säger Mikaela Valtersson, som var miljöpartiets ekonomisk-politiska talesperson fram till augusti i år.

Hon har mött Anders Borg i debatter under hela hans tid vid makten, och hon säger att han i hög grad har förändrats.

– Under de första två årens budgetdebatter var han väldigt tjänstemannaaktig. Väldigt mycket ekonom. Jag tror de har jobbat hårt på att få honom mindre kameral, säger hon och ger även en lite mindre smickrande bild.

Valtersson berättar om en Anders Borg vars debattstil är hårdare än många andra politikers, mer slängig. Han framställer sig själv som den store experten på svensk ekonomi, men kan vara väldigt onyanserad. Han bestämmer sig för en linje och bottnar sedan inte alltid i sitt resonemang, menar hon.

Om Borg bottnar eller inte är upp till var och en att bedöma, men att han har förändrats under sina fem år vid makten är det många som är överens om.

”För mig skulle den dag jag slutar vara finansminister vara en av de bästa i mitt liv. Det skulle vara väldigt skönt att få vara en vanlig människa, med ett vanligt liv. Kunna gå på ICA.”

• TV4, Efter tio, mars 2011

Att säga att Borgs uttalande i TV4 blev uppmärksammat är en underdrift. Efter att programledaren Malou von Sievers frågat ett mjukt ”Är det så?”, fortsätter finansministern med att säga att politik inte är något lustfyllt, utan plikt och ansvar, men att han nu lovat Reinfeldt att fortsätta mandatperioden ut och en bit in i nästa ifall de vinner valet.

En finansminister som inte gillar politik... är det så illa? Nej, inte om man pratar med människor i hans närhet.

– Anders var nog trött när han gjorde den intervjun. Han är så mycket politiker man kan bli, säger en medarbetare och får medhåll av såväl allianskollegor i riksdagen som ekonomer som följer Borg.

Åsikterna går i och för sig isär huruvida han var en fullblodspolitiker redan innan regeringstiden eller inte, men att han är det idag finns det ingen som helst tvekan om. Inte heller att självförtroendet blivit större och att han mognat i sin roll.

– Anders har gått från att vara en politiskt intresserad teknokrat till att i första hand bli politiker, om än en tekniskt kompetent sådan, säger Klas Eklund, seniorekonom på SEB och runt millennieskiftet Anders Borgs chef under de år som han jobbade på banken. Klas Eklund tar den senaste höstbudgeten som exempel. Ekonomen Anders Borg hade nog velat att den skulle vara mer expansiv, men politikern inser att det inte finns mandat för det.

– Det är tydligt att han klivit upp en nivå. Han har i fem års tid dansat med de stora elefanterna och anser numer att han kan de här frågorna bättre än de tekniska ekonomerna eftersom han kan mer om verkligheten. Och det kan han ju, säger Klas Eklund, och lägger till att det är få som förstår hur mycket information om omvärlden en finansminister får.

Klas Eklund tar ett annat exempel på att Borg ”klivit upp en nivå”. Striden med det Finanspolitiska rådet, som var Anders Borgs egen skapelse när han tillsatte det hösten 2007. Många av de vi talar med, och som föredrar att inte bli citerade, vittnar om att Borg i första hand ville ha ett råd för att visa att han hade rätt. Att hans politik även hade stöd i forskningen. Så blev det nu inte.

– Han hytter med fingret åt Finanspolitiska rådet när de inte säger det han vill höra, säger Klas Eklund.

Rådet, med förre ordföranden Lars Calmfors i spetsen, kritiserade finansministern och regeringen för att inte göra tillräckligt under finanskrisen. De ville se ökat statsbidrag till kommunerna, och större stimulanser på arbetsmarknaden. Kritiken sved, och Borg svarade med att kalla verksamheten ”vildvuxen”. Bland annat.

”Det här är en myndighet med mycket stora resurser. De har 7 miljoner för att ta fram en rapport om året och det kan inte vara ett alltför betungande uppdrag för åtta ledamöter.””

• TT, november 2010

Inte blev det bättre när ordförande Calmfors framförde att rådet hellre ville lyda under riksdagen än regeringen, eftersom oberoendet då skulle bli tydligare. På pressträffen som citeras ovan konstaterade Borg att det var en idé han inte alls trodde på. Att de gjort undantag för Riksbanken och Riksrevisionen, som riksdagen är huvudman för, och att om rådet ”jämför sig med dem, så tror jag att de har överskattat sin roll”.

Historien med Finanspolitiska rådet har berättats många gånger förr, men vi väljer att ha med den för att den visar på drag hos finansministern som sällan kommer fram. De människor vi talat med tecknar en bild av en person som är oerhört varm, lojal mot de som står honom nära, en som tar sig tid trots sitt pressade schema, och med en rejäl portion humor. Någon man kan flamsa med, och som inte drar sig för ett practical joke om andan faller på. Men fram träder också bilden av en människa som är övertygad om att han vet bäst, som är rå i sina kommentarer, gärna inkompetensförklarar andra, och som inte tål att bli emotsagd. Och detta sägs av personer som i nästa andetag bedyrar hur mycket de trots allt gillar Borg.

– Utåt är han ödmjuk, men han kan vara raljant och hård. Anders Borg mästrar nog gärna sina kollegor internationellt, han kommer åtminstone hem och berättar hur inkompetenta de är. Som nu senast när Spanien vill införa förmögenhetsskatt, det tycker Anders är idiotiskt, säger en kollega i alliansen – och tillägger i nästa andetag att Borg kan vara väldigt uppmuntrande.

”Jag tror på ett samhälle där vi hjälper varandra och inte har för stora skillnader. Det är inte socialdemokratiska värderingar, det är så vi svenskar ser på samhället.”

• Ekots Lördagsintervju augusti 2011

Kanske var Borg trött i intervjun med TV4. För i augusti sade han till Ekot att han ska ”stanna kvar under rätt många år (...) jag trivs väldigt bra att jobba ihop med Fredrik Reinfeldt”. De senaste månaderna har det dessutom surrats om att Borg till och med skulle vilja efterträda statsministern, något som förnekats av de som står honom nära. Den Borg de känner skulle aldrig orka med lokala politiska möten runt om i landet, och allt annat som hamnar på en statsministers bord. Så vad återstår då? Vart går en man som gjort klart att han aldrig kommer sätta sig i opposition i riksdagen?

– Det finns otaliga internationella positioner han kan komma ifråga för om det skulle bli aktuellt, säger Swedbanks chefsekonom Cecilia Hermansson, en åsikt hon delar med bland andra Klas Eklund, som säger att Borgs kompetens gör att han kan få i princip alla internationella toppjobb. Nackdelen är att Sverige är ett litet land, och att det därför kan vara svårt att få en svensk i toppen på de stora organisationerna.

Den stora frågan är förstås vad Anders Borg själv vill. Att han är familjekär och fast förankrad utanför Katrineholm vet vi, att skogen och jakten lockar likaså. Det enda vi kan ta för givet är att vi inte kommer få veta något innan det är dags.

– Det är jättesvårt att veta vad Anders vill. Han är hemlig med sådant där, grubblar mycket men håller korten nära kroppen. Men han är väldigt fokuserad och jag skulle bli förvånad om han inte redan planerar nästa steg, säger en nära vän.