Strax efter nyår var Mats Odell, finansmarknadsminister, ute och kritiserade bankerna och deras bonuskultur i SvD Näringsliv. Han hänvisade då till en kommande rapport från Finansinspektionen (FI) som nu har publicerats. Såväl Odell som FI är missnöjda med att den långsiktighet som man så högljutt kräver av branschen när det gäller utbetalningar av bonusar, ännu inte existerar.
Själva enkätsvaren som FI nu rapporterar om är också anmärkningsvärda. Det är faktiskt inte svårt att förstå Mats Odells upprördhet. 60 procent av de anställda i finansbranschen fick bonus förra året, det historiska krisåret 2009.
Bonusen som betalades ut gällde förvisso inte för 2009 utan för året innan, 2008. Men det året var sannerligen inte någon galaföreställning det heller. Många företag rapporterade då om sämre tider och Stockholmsbörsen rasade – minus 42 procent. Men trots det strödde alltså finansföretagen rikligt med pengar över de anställda.
Det är detta som provocerar så många – aktieägare, politiker och många i den stora allmänheten. Bristen på logik. Det vill säga goda tider massor med bonus. Dåliga tider, hyggligt med bonus.
När det istället borde vara: goda tider hyggligt med bonus. Dåliga tider ingen bonus.
Återstår att se vad som händer. Besked om huruvida Swedbank och SEB kommer att betala ut någon bonus i år väntas inom kort. Swedbank har satt undan ett par hundra miljoner, SEB över en miljard. Samtidigt kommer båda bankerna inom några veckor att rapportera historiska vinstras för helåret. För Swedbank handlar det inte bara om ett vinstras utan en gigantisk förlust på 8–10 miljarder kronor. Hur storägaren, folkrörelseanknutna Folksam, ska kunna försvara feta bonuskuvert i ett sådant läge är ytterst svårt att förstå.
