Bonuskramarna på börsen missar målet

Om bara vanliga människor vore lite smartare skulle tillvaron bli mycket smidigare för gräddan av näringslivet.

Ta det här med löner tillexempel. Där tycks svenskarna ovanligt tjockskalliga och lomhörda. I en intervju nyligen beklagade sig Investors vd Börje Ekholm över att varje gång han och hans Wallenbergkollegor går ut och försöker förklara varför det är så viktigt att direktörerna ska få både hög lön och bonus, även när det går dåligt, så misslyckas de.

Samma frustration från Investorlägret hördes för ett par år sedan när de kom fram till att det vore en smart grej att höja lönen för det då blödande SEB:s vd Annika Falkengren.

När applåderna uteblev såg Wallenberggänget ut som ledsna hundar. Att få mothugg i debatten tycks i deras värld handla enbart om bristande pedagogik.

Om de bara kunde komma på hur man talar till idioter på idioters vis skulle dessa stackare nog till sist inse vikten av ett stadigt strilande miljonregn över ledningsgrupperna.

Rålambshovsparken skulle fyllas med saligt nyfrälsta fans som chantade Bonus, Bonus och kidsen dansa runt i t-shirts med texten Performanceshares rock!.

Tanken att folk faktiskt förstått vartenda ord men helt enkelt tycker att Börje och hans kompisar är totalt ute och cyklar verkar inte ha äntrat deras hjärnor.

Häromveckan var det dags igen efter SvD Näringslivs avslöjande om de 74,5 miljoner kronor som Electrolux nye vd Keith McLoughlin kan få under sitt första år.

Electrolux ordförande Marcus Wallenberg förklarade myndigt att det är vad det kostar och man kunde nästan se framför sig hur vice ordförande Peggy Bruzelius himlade med ögonen när hon föreläste kring det självklara i att en sån kille inte kunde flytta till trista mörka Sverige och jobba för företrädaren Hans Stråbergs slavliknande lön på nära 20 millar om året.

Så fortsätter det år efter år. Nya rekordlöner följs av hård kritik som bemöts med ännu fler rekordlöner. Vd-ersättningarna ökar snabbast av alla i samhället, bonusprogrammen blir större och fiffigare.

Man får ofta intrycket av att bolagen befinner sig i en slags ständig gisslansituation. Höjs inte de svenska vd-lönerna så kommer köerna av emigrerande direktörer att ringla vid gränserna hette det på 90-talet.

Betalar vi inte bonusar, även när vi gjort bort oss, kommer våra stjärnor att sluta, snyftade bankerna efter finanskrisen. Alltid med samma motivering. Utan bonus inga resultat. Utan monetär näring dör våra sköra plantor.

Frågan är varför. Eftersom det inte verkar vara så det ligger till.

Trots allt är det rätt få vd:ar som är redo att jobba järnet för 15 miljoner men bara slösurfa och peta sig i näsan för tio.

1949 gjorde psykologen Harry Harlow ett experiment där apor fick lösa ett slags mekaniskt pussel. Underligt nog började de efter ett tag leka med pusslen helt spontant, även utan någon belöning. De verkade helt enkelt tycka att det var kul.

När Harlow sedan gav aporna russin för varje löst pussel hände något ännu konstigare. Deras pusslande blev klart sämre.

Tjugo år senare gjorde en annan psykolog vid namn Edward Deci ett liknande experiment fast med människor och pengar istället för russin. Resultaten blev liknande. De som utlovats några dollar om de lyckades lösa pusslet visade efter ett tag mindre intresse för uppgiften än de som gjorde det utan att få en cent.

Detta fenomen har sedan dess bekräftats i en lång rad studier. Inte nog med att både apors och människors agerande styrs av mer sofistikerade faktorer än bara principen med morot respektive piska, det visar sig också att höga belöningar kan ha en direkt negativ effekt på resultaten.

Ändå är det så de allra flesta ersättningssystem i näringslivet är utformade. Om du gör det där så får du det här. Detta och mycket annat framkommer i amerikanen Daniel Pinks bok Drive om mänsklig motivation.

Han argumenterar där, med stöd i aktuell forskning, för att den förhärskande synen på vad som driver människor är hopplöst föråldrad. Bonusmodellen kan döda kreativitet, leda till kortsiktigt tänkande och uppmuntra till oetiskt beteende.

Självständighet och kontroll över sin situation, viljan att förbättra sig och behärska en uppgift riktigt bra samt känslan av bidra till något större än sig själv är starkare drivkrafter än enbart pengar.

Enligt Pink ignorerar de flesta av dagens ersättningsmodeller helt denna kunskap. Det vore fånigt att låtsas som om pengar inte betydde något. Eller att det inte kan vara okej att tjäna mycket.

Men ännu fånigare känns det när näringslivstopparna decennium efter decennium fortsätter att gödsla med allt fler miljoner utan att kunna visa att det faktiskt gör någon nytta.