”Bonusarna grundar sig på de olika affärsområdenas lönsamhet”. Det är ett vanligt argument från bonusförespråkare som även HQ:s informationschef använde för att försvara de 30 miljoner kronorna som HQ satt av till bonus under årets första halvår. När det kommer till bonus – eller ”rörlig ersättning” som många finansmän gärna vill att vi kallar det – verkar finansiella företag plötsligt inte längre vara en enhet.
Att ett enskilt affärsområde, som tradingavdelningen, är ute på farligt hal is och därmed äventyrar samtliga affärsområdens överlevnad har uppenbarligen ingen betydelse. Den rörliga ersättningen är spikad och rubbas inte i första taget. Inte ens av ett konkurshot.
Det ska tilläggas att HQ Bank inte längre finns utan idag är en del av Carnegie. Huruvida det ska betalas ut vinstdelning till dessa medarbetare som numera tillhör Carnegie för intjänandeåret 2010 bestäms av styrelsen i början av 2011, påpekar Carnegies informationschef.
Men att Carnegie skulle dra i bonusbromsen verkar avlägset. När det kommer till banker som gärna strör rikligt med extrapengar över personalen i förhållande till vinsten ligger Carnegie högt på listan. Carnegies syndaregister är på många sätt svindlande likt HQ Banks.
Inte ens när det kommer till bonussystemen skiljer sig bankernas synsätt märkbart.
Som väl bekant höll även Carnegie på att gå omkull, men räddades av staten 2008. Trots räddningsaktionen och en förlust på 2,2 miljarder kronor sattes 240 miljoner av till bonus under året. Även i fjol avsattes, enligt årsredovisningen, närmare 180 miljoner kronor – medan vinsten bara uppgick till 140 miljoner.
I HQ Bank, under årets andra kvartal, lyckades de anställda samla ihop till miljonbonusar. Samma kvartal genomgår banken sin svåraste kris någonsin. För att HQ Bank inte skulle gå i konkurs kastades snabba livremmar ut från storägarna, med investmentbolaget Öresund i täten. Många aktieägare i såväl Öresund och framför allt HQ Bank blev redan då stora förlorare med fallande värde på aktierna.
Ensamma kvar på dramats vinnarlista fanns de bankanställda som kunde se fram emot 15 miljoner kronor i bonus efter katastrofkvartalet. Till affärsområdet Investment Banking har 8 miljoner kronor avsatts.
Chefen för detta bonusgenererande affärsområde var Fredrik Crafoord, den person som med all rätt var snabbast från banken när krisen väl briserade. Fredrik Crafoord, som beskrivs syssla med finansakrobatik på hög nivå, har suttit vid tradingavdelningens spakar och tagit skyhöga risker. Att maximera risktagandet och dessutom försöka få värdet på tradingportföljen att se så högt ut som möjligt har troligen varit ett bra incitament till att försöka öka bonusen.
Frågan är vad som egentligen ska behöva inträffa för att pengar inte ska avsättas till bonus i dessa banker. Inte ens att vara farligt nära konkurs är en tillräcklig varningsklocka. Vinstdelningssystemet i såväl HQ Bank som Carnegie talar sitt egna språk. Bonusarna är det sista som lämnar de här bankerna.
