Kurvan över utlåningen till småhus och bostadsrätter de senaste tio åren lutar brant uppåt. Dessutom har den genomsnittliga belåningsgraden för nyutlåning stigit kraftigt över tid. Under 2005 låg den genomsnittliga belåningsgraden för bostadsrätter på 68 procent och i slutet av 2009 har motsvarande siffra gått upp till nära 75 procent. Utvecklingen är liknande för nyutlåningen till villor, även om den kurvan ligger något lägre.
Utvecklingen har fått Finansinspektionen att känna viss oro. Riskerna för hushållen har stigit, konstaterar myndigheten, och menar att de höga belåningsgraderna gör hushållen alltmer känsliga för en eventuell prisnedgång. Det är inte bra om det finns hushåll som är så högt belånade att de skulle råka illa ut om priserna faktiskt föll med 10–15 procent, menar myndigheten. Det är med finanskrisen i det goda minnet, där prisfallen blev stora på många bostadsmarknader i både Europa och i USA, som myndigheten har beslutat att reglera marknaden med ett så kallat bolånetak.
Det innebär att en bostad inte kan pantsättas mer än till 85 procent av dess värde, resterande 15 procent får bostadsköparen själv betala i insats. Tanken är att bolånetaket ska dämpa lånefesten och FI säger sig vilja öka konsumentskyddet och undvika att fler hushåll hamnar i riskzonen.
Men en rundringning till de fyra storbankerna, som SvD Näringsliv skrev om igår, visar att utlåningen till privatbostäder i princip kan fortsätta som förr. Bostadsköpare som inte har 15 procent av bostadens värde kontant i handen kan få ett blancolån, det vill säga lån utan säkerhet. Visserligen blir det lite dyrare för privatpersonen, men riskerna med en växande skuldsättning kvarstår. Skuldsättningen kan ju fortsätta om blancolån är lösningen.
Vad är poängen med bolånetaket om bankerna ersätter de gamla topplånen med att ge blancolån, kan man fråga sig? Är ett tillåtande av blancolån verkligen ett sätt att öka konsumentskyddet och undvika att fler hushåll hamnar i en riskzon, så som Finansinspektionen själva beskriver målet med sitt bolånetak?
Enligt Lars Frisell, chefsekonom på Finansinspektionen, är man nöjd med hur taket har utformats. Han säger att det sätter stopp för att bankerna tillåter allt högre belåningsgrader som konkurrensmedel framöver. Och han tror att det skickar signaler till privatpersoner om att det finns risker på bostadsmarknaden och att bankerna faktiskt blir mer restriktiva med hur de lånar ut. Dessutom argumenterar han att genom att blancolånet är ett dyrare lån, än vanliga topp- och bottenlån, så blir låntagaren mer benägen att amortera ned lånet i en ganska snabb takt.
Men ger detta då en tillräcklig effekt på skuldsättningstakten? Utlåningen till privatpersoner kan ju bli som förr?
–Det får vi ju se, säger Lars Frisell och lovar att följa bankernas agerande noggrant.
Om riskerna stiger och belåningsgraderna fortsätter upp och bankerna inte skulle kräva amortering på blancolånen så ska regleringen ses över. Får inte bolånetaket effekt kommer det fler regleringar.
