På den ena ytterpunkten finns de som helst hade återgått till att elproduktion var något som staten styrde. Att få ström till sitt hus och alla sina apparater borde vara en rättighet ungefär som vi får vatten i kranen.
Den andra ytterligheten vill släppa elmarknaden fri, inte bara i Norden men i hela Europa. Ju större system, ju bättre kan skillnaderna i efterfrågan jämnas ut genom att ström handlas över gränsen. Det behöver inte bli någon större export i den ena eller andra riktningen utslaget på ett år, men alla kan tjäna på att kraftverken kan drivas mer effektivt.
Det viktigaste måttet på att elmarknaden fungerar är att ingen fryser ihjäl. Det skedde i Norge 2003, när flera äldre personer hittades livlösa i bostäder där temperaturen var minus fem, sex grader. Andra lades in på sjukhus med kroppstemperaturer som var under 30 grader.
Är det moraliskt fel för ett storföretag att stänga produktionen och att sälja elkraften på kraftbörsen i stället? Nej, elmarknaden behöver möjligheten att reglera konsumtionen. Det är ingen som dör av att det produceras mindre papper. Men företagen bör kanske inte klaga för mycket över det höga elpriset, om det i själva verket leder till större inkomster att inte producera som normalt.
Vad som behövs är ännu fler som stänger av strömmen när det blir riktigt kallt eller när kärnkraftverken står stilla.
Att skrota den nordiska elmarknaden för att elpriset rusar i höjden några dagar är knappast aktuellt. Men man får samtidigt inte vara så naiv att man tillåter en situation där de stora kraftproducenterna eller elhandlarna medvetet kan skapa bristsituationer och tjäna pengar på det. I USA utnyttjade handlarna på Enron kraftkrisen i Kalifornien så att de skickade ström ut ur delstaten när det var störst risk för att kraftnätet kollapsade. Därmed tjänade de ännu mer på sina terminskontrakt.
Menar man allvar med att energiproduktionen ska bli grönare behövs också de svenska och norska vattendammarna som batterier för hela Europa. Vattenkraften är den mest effektiva sättet att lagra ström och det enda som snabbt kan skruvas på och av.
Debatten måste i stället handla mer om hur vi de kommande åren ska se till att de svenska kärnkraftverken fungerar.
Det är lätt att se sig blind på ventiler och andra tekniska detaljer. Den största flaskhalsen kommer att bli kompetent arbetskraft. Kunskapen om hur ett kärnkraftverk ska underhållas är erfarenhetsbaserad och ofta knuten till personer som funnits med sedan starten. Kommande pensioneringar innebär att viktig kunskap riskerar att gå förlorad.
