Eller rättare sagt, inte följer reglerna. När över hälften av de 41 undersökta finansföretagen inte lever upp till reglerna verkar det mer vara en markering från finansmarknaden mot de regler som EU satt upp. Regler som dessutom ska skärpas 1 mars.
–Att de finansiella aktörerna inte följer regelverket är provocerande och minskar förtroendet för en bransch som nyligen var djupt inblandad i den utveckling som ledde till kris, arbetslöshet och fallande produktion, säger finansmarknadsminister Peter Norman i en skriftlig kommentar.
Han varnar också för att bonusar i finanssektorn kan bli ett ”drivhus för girighet och ökat risktagande”.
Ord och inga visor sålunda.
Finansinspektionen har undersökt hur 41 banker, värdepappersbolag och fondbolag hanterar de regler som finns kring bonusar.
Slutsatsen måste bli att svenska finansföretag gör sig dummare än de är.
Över hälften av företagen har struntat i att rätta sig efter de regler som finns.
Finansinspektionen avslöjar inte resultatet av granskningen för enskilda företag men det är lätt att dra slutsatsen att några av de största aktörerna på finansmarknaden tillhör syndarna.
Som ett trotsigt barn låtsas bankerna inte förstå vad som menas med bonusar, de tycker att en väldigt liten del av personalen tillhör riskkategorier.
Och det är värre än så.
”I några fall”, skriver Finansinspektionen (FI) i sin rapport, ”är bristerna så uppseendeväckande att de ger FI intrycket av att företaget medvetet valt att kringgå reglerna.”
–Det är ett uppseendeväckande dåligt resultat. Det visar behovet av en attitydförändring i branschen, sade FI:s generaldirektör på presskonferensen enligt nyhetsbyrån TT.
Det är inget svenskt problem. Politiker och allmänhet har varit upprörda över lönenivån och bonusar i banker och finansbolag i hela västvärlden.
När det politiska systemet (läs skattebetalarna) har tagit ansvaret för en kollapsande finansmarknad har skyhöga ersättningar till finansfolket inte varit populärt.
Finansinspektionens rapport visar att en majoritet av företagen på svensk finansmarknad tar mycket lätt eller rentav struntar i EU-rekommendationerna om ersättningar inom finanssektorn.
Utan namns nämnande ger FI exempel på hur finansföretag beter sig. Om bonusen gäller förra årets resultat anser man sig inte betala ut bonusar.
Om alla i banken eller fondbolaget får lika stor bonusersättning betraktas den inte som en bonus. Och då behöver man inte heller följa de regler som gäller bonusar.
Många företag inom finanssektorn har inte brytt sig om att göra en analys av de rörliga ersättningarna och hur de påverkar risknivån.
De har också en mycket snävare syn på vilken personal som tillhör risktagarna. Det finns finansföretag som inte anser att handlarna tillhör risktagarna i företaget. Då måste man ha haft både ögonbindel och hörselkåpa på de senaste åren.
Handlare är den personalkategori som har högst rörlig ersättning i förhållande till fast lön och de tar stora risker för bolagets räkning. Ett antal banker, både i Sverige och utomlands, har råkat mycket illa ut när handlare tappar kontrollen.
Finansinspektionen ska gå vidare med separata undersökningar av de finansföretag som kommit sämst ut i rapporten. Det verkar behövas. Men vad som främst behövs verkar vara en attitydförändring.
Om företag på finansmarknaden inte uppfattar opinionsläget som ligger bakom bonusreglerna gör de en dålig omvärldsanalys. Politikerna i Sverige och resten av EU må vara upprörda personligen men de har också känt av hur deras skattebetalare uppfattar situationen.
En finanssektor som räddats av skattebetalarna och som är långtifrån frisk, och kan behöva ännu mer stöd, kan inte göra sig till ovän med de som betalar notan.
