Ikeas ägarstruktur

Ägande via stiftelser och de otaliga bolagen är grundaren Ingvar Kamprads recept för att skydda sitt livsverk Ikea. Verksamheten är uppdelad i ett sinnrikt system på en rad bolag i flera länder – både för att garantera Ikeas fortlevnad och av skatteskäl. Detta gör strukturen komplicerad.
Ytterst ägs Ikea-koncernen av stiftelsen The Stiching Ingka foundation, med säte i Holland. Reglerna för hur styrelsen ska komponeras är noga preciserad, bland annat får bara en person med namnet Kamprad ingå där. Detta för att Ingvar Kamprad vill garantera att eventuella framtida familjestrider inte ska kunna äventyra Ikea.
Stiftelsen äger samtliga aktier i det holländska Ingka Holding BV, som är Ikea-koncernens moderbolag och äger alltifrån industrigruppen Swedwood, som har 35 industrier i elva länder, till försäljningsbolagen som äger varuhusen i respektive land.
Detta bolagsled kallas på Ikea-språk för den blå gruppen.

Ledningen i Ingka Holding BV består av vd Anders Dahlvig, vice vd Hans Gydell och finanschefen Sören Hansen. Hans-Göran Stennert sitter som styrelseordförande och de övriga styrelsen består av Jan I Carlsson (Tetra), förre ABB-vd:n Göran Lindahl, förre Ericsson-finanschefen Carl Wilhelm Ros, Bruno Winborg (ordförande i Swedwood), Hans-Göran Stennert och Ingvar Kamprads äldste son Peter. Dessutom har Ingvar Kamprad själv rollen som ”senior advisor” – holländska bolagsregler tillåter nämligen inte ordinarie ledamöter i hans höga ålder.
Det är dessa herrar som tillsammans fattar beslut om Ikeas utveckling, strategi, investeringar och framtida etableringar.
– Vi träffas fyra gånger om året för att tala om sådant. Vid senaste mötet fick jag nej till en av mina idéer till nyinvesteringar, säger Ingvar Kamprad som svar på frågan om hur mycket inflytande han har över besluten.

Det är också från Ingka Holding BV som beslut om finansiering fattas. Enligt en plan ska minst 30 procent av en nyinvestering finansieras med internt genererade medel.
Allt som har med Ikea att göra ägs och kontrolleras dock inte av Ingka Holding BV och övriga konstellationer i den blå gruppen, utan viss Ikea-verksamhet är lagda i en separat koncern.
Moderbolaget Inter Ikea Holding ligger i Luxemburg och äger ett 70-tal olika bolag. Dessa ingår i den röda gruppen och hela koncernen kontrolleras av familjen via stiftelser. Ett av nyckelbolagen är holländska Inter Ikea Systems BV, som äger rättigheterna till Ikeas koncept, varumärke och copyrights. Det är här som franschise-avtal beviljas och varuhusens verksamhet kontrolleras för att garantera att de förvaltar Ikeas affärsidé och koncept efter alla konstens regler.

Det är också till Inter Ikea Systems som samtliga varuhusbolag betalar 3 procent av sin omsättning i franschise-avgift. Alltså inte bara de 21 franchisetagarna utan även de 171 helägda varuhusen betalar avgiften– 3,1 miljarder kronor förra året.

– Denna avgift är avdragsgill i Ikea och beskattas mycket lågt i Inter Ikea, bland annat genom upplägget med bolag i Luxemburg, Holland och på Antillerna. Så har man gjort av skatteskäl, säger Stellan Björk, Ikea-kännare som skrivit en bok om möbelimperiet.

Att skatteplanering inte är främmande för Ingvar Kamprad framgår av att vissa av ägarbolagen också är placerade på det holländska skatteparadiset Antillerna. Något som också bekräftas av Per Ludvigsson, vd i Inter Ikea Holding.
– Visst är det så, det är en del i skattetänkandet, säger han och skojar om att smålänningar kan få vara lite finurliga på skatteområdet.
Däremot vänder han sig emot påståendet att konstruktionen med två koncerner enkom skulle vara av skatteskäl. Grundmotivet är ett annat – nämligen Ingvar Kamprads vilja att skydda sin företagsidé långsiktigt.

– Han ville inte lägga alla ägg i samma korg, säger han och fortsätter:
– Om Ikea skulle gå dåligt, så ska det finnas en separat koncern som kan ta varumärket vidare. Det är ett sätt att skydda och kontrollera. Man får kontroll både genom styrelsen i Ikea-koncernen och att konceptet följs upp och bevakas av ett separat företag.
Det tredje benet i Kamprad-sfären är Ikano Holding, den gröna gruppen. Koncernen ägs av sönerna Peter, Jonas och Mathias Kamprad, vilka samtliga är engagerad i styrelsen liksom fadern. Verksamheten är blandad. Här finns kapitalförvaltning, försäkringar, fastigheter, bank och finans i form av Ikanobanken. Dessutom äger Ikano Holding den brittiska heminredningskedjan Habitat och driver två Ikeavaruhus i Singapore och Kuala Lumpur.

– Här finns ett direkt ägande från familjen, så är det finns en möjlighet för dem att ha olika verksamheter för att stå på flera ben, säger Per Ludvigsson.
Kopplingen till själva Ikea finns främst på kreditkortsområdet. I flera länder driver Ikano Ikea-kortet och andra detaljhandelskort.
I Sverige manifesteras samarbetet genom att Ikea Sverige äger en andel av Ikanobanken i Sverige.
Per Ludvigsson säger att alla tre koncerner, den blå, röda och gröna är konstruerade för att agera självständigt i förhållande till varandra. Det är bara Ingvar Kamprad själv som är med i styrelsen i alla tre bolagen.

– Han hoppas att detta ska vara en lösning som fungerar att det lever långt fram i tiden, och att det drivs i hans anda. Han är angelägen om att hans teser och filosofi ska finnas kvar för framtiden, säger Per Ludvigsson och menar att det inte finns en ersättare till Ingvar Kamprad och att grundaren själv också har insett detta.
– Sönerna kommer gemensamt finnas kvar i ägarrollen. Alla jobbar på olika positioner i sfären. Det är med framtida företagsledningar som de tre koncernerna ska ledas och utvecklas. Sedan kliver kanske en av dem fram, men vem det blir vet inte jag.

Det är svårt att sia om Ikeas framtid. Koncernen har vuxit sig stor. Varje årtionde har antalet nya varuhus vuxit exponentiellt. Under 80-talet öppnades 37 varuhus och under 90-talet öppnades 65 stycken. Hur många som hinner öppna innan 2010 vet vi inte, men bara under de fyra år som hittills har gått är antalet uppe i 55 stycken.
Enligt Ikea finns en etableringsplan på att öppna mellan 15 och 20 nya varuhus varje år. Per Ludvigsson säger att det blir tufft att fortsätta öka exponentionellt. Framför allt så finns stora etableringsproblem i en rad storstäder. Ett Ikeavaruhus kräver utrymme och en plats i anslutning till trafikleder.
– England är ett land där vi skulle bygga mer om vi hade möjlighet, men det finns fler exempel, säger Per Ludvigsson och berättar att tillväxt måste också ske i den takt att varuhusen hinner få fatt i bra medarbetare och varor i rätt priser.

Prisprofilen är ett av Ikeas främsta vapen i konkurrensen. På varje nationell marknad finns inhemska aktörer som jobbar för att hålla sina marknadsandelar i järngrepp. Dessutom känner Ikea av konkurrens från byggvaruhus och gör – det – själv – kedjor som åtminstone bitvis har ett sortiment som konkurrerar med Ikea. Därtill kommer hypermarketkedjor som Wal Mart och Carrefour och större kedjor som exempelvis amerikanska Home Dept. Samtliga gör vad de kan för att breda ut sig.

Hur ska Ikea möta konkurrensen?
- Genom att ständigt hitta nya inköpskällor, sortiment, bli effektiva i vår distribution och därmed kunna ha ett slagkraftigt sortiment med en skandinaviskt svenskt ursprung, enligt Per Ludvigsson.