Blankning, att spekulera i fallande aktiekurser, blev ett hett debattämne under hösten 2008, när börsen under några veckor föll handlöst. Swedbank var ett av många företag som efter Lehman Brothers konkurs såg sin aktie närmast gå upp i rök, och utpekade just blankning som ett skäl bakom den handlöst fallande aktien.
Nu är diskussionen uppe igen, sedan Spanien, Frankrike, Belgien och Italien alla förbjudit blankning. Beslutet trädde i kraft på fredagen, och gäller i femton dagar. Tyskland förordar ett brett förbud mot blankning i Europa. Men även om förbudet rent tekniskt sänker trycket på marknadens säljsida, så sänder det också signaler.
– I en period av nedgång förstärker blankning lätt nedgången. Från den synpunkten är förbudet positivt. Men förbudet förstärker också intrycket av oro på marknaden och rubbar därmed balansen på marknaden, säger Karl-Erik Wärneryd, pensionerad professor vid Handelshögskolan i Stockholm.
Det är inte ovanligt, menar han, att blankning kombineras med försök att pressa ned berörda aktiekurser, vilket också gör själva blankningsaffären mer lönsam.
– Det kan ske genom att sälja små aktiemängder till låga priser och samtidigt utnyttja massmedierna till att tala negativt om företaget, förstora negativa nyheter och sprida rykten, säger Karl-Erik Wärneryd, författare till boken Stock Market Psychology.
Sannolikt är det också detta fenomen som de europeiska politikerna nu vill sätta stopp för. Men psykologi kan förklara också aspekter av politikernas eget agerande. Henry Montgomery, psykologiprofessor vid Stockholms Universitet, pekar på att till synes enkla politiska beslut kan ge folket intryck av att politikerna faktiskt agerar, något de under krisen kritiserats för att göra på tok för lite.
– Det kan vara ett sätt för politikerna att visa att de gör något påtagligt, att de förbjuder något som för vanliga människor framstår som lurigt och suspekt, något som ”finanshajarna” håller på med, säger han.
Å andra sidan, fortsätter Henry Montgomery, adresserar beslutet bara symtomen på ett problem, utan att hantera de grundläggande orsakerna.
– Jag tror inte att reglering är lösningen. Man måste vara försiktig med stela regler, och i stället sträva efter ett system där alla aktörer är så kunniga som möjligt, säger han..
