Warren Chan på Torontos universitet kikar fram bakom färgade flaskor som används för forskning inom nanoteknik. Nanotekniken berör nästan alla områden när egenskaperna hos olika material förändras när man arbetar med dem på atomnivå. I labben hos it-företaget HP tog forskarna den här bilden av metalltrådar som är 8–10 atomer breda.
Foto: Nathan Denette/CANADIAN PHOTO, Paul Sakuma/AP
På två år har antalet svenska företag som arbetar med nanoteknik ökat med närmare 40 procent. Men det är fortfarande en liten bransch som befinner sig i sin linda. Fast förhoppningarna kring nanotekniken är enorma och det finns efterfrågan på en samlad svensk nanostrategi för att satsa på rätt nischer.
Nanotekniken har seglat fram som den nya stora förhoppningsbranschen. Tekniken kan förändra det mesta i våra liv och rymmer löften om stora genombrott inom allt från elektronik och läkemedel till tyg med nya egenskaper och bättre sportutrustning.
Under de senaste två åren har antalet svenska företag som arbetar med nanoteknik också ökat snabbt. Enligt en ny rapport från statliga Vinnova, som arbetar med att stödja svensk forskning och utveckling, är det nu 117 svenska företag som arbetar direkt med nanoteknik eller har det som en viktig del i sin verksamhet.
Framför allt handlar det om företag som arbetar med elektronik eller inom områden som läkemedel, bioteknik och medicinteknik. Omkring 80 procent av företagen finns i de här sektorerna. Inte helt förvånande med tanke på att det är just här svenska forskare och företag brukar sticka ut och där bolag som Ericsson och Astra Zeneca spelar en viktig roll.
Jämfört med för två år sedan är det en uppgång med närmare 40 procent. Men det handlar fortfarande om en liten bransch där företagen tillsammans bara har en försäljning på 1 miljard kronor, fördelat på drygt 800 anställda. I praktiken rör det sig oftast om företag som knoppats av från universiteten i Uppsala och Lund eller från KTH och Chalmers.
Men nanotekniken befinner sig i sin linda och förhoppningarna som knyts till den är enorma. Det beror inte minst på att nanotekniken berör i stort sett alla områden och lovar drastiska förändringar på många håll.
–När nanotekniken är fullt utvecklad kommer vi att kunna ändra alla material vi har runt oss genom att ta fram nya strukturer som ger nya egenskaper till materialen. Jag har faktiskt svårt att hitta ett enda område som inte berörs av nanotekniken, säger Maria Strømme, professor i nanoteknologi vid Ångströmlaboratoriet, Uppsala universitet.
I sin beskrivning av hur det kan gå tar hon hjälp av investmentbanken Merrill Lynch, som numera ägs av Bank of America. Merrill Lynch pratar om hur vi ungefär två gånger per sekel brukar få se riktigt grundläggande genombrott inom vetenskap och teknik.
På 1800-talet kom järnvägen och bilarna. Under 1900-talet var det dags för datorerna och nanotekniken. I samtliga fall handlar det om teknik som först dyker upp i experimentell skala innan den sprider sig, snabbt växer till och påverkar utvecklingen på en rad olika områden.
I det perspektivet befinner sig nanotekniken ungefär där datorerna var på 1950-talet och det dröjer kanske 15 år till innan den sprider sig i större skala.
–Nanotekniken kommer att leda till samma grundläggande förändringar för vårt sätt att leva som it har haft. Det blir samma stora revolution. Att nu fråga vilka områden som berörs av nanoteknik är ungefär som att på 1950-talet fråga vilka områden som kommer att beröras av it, säger Maria Strømme.
Men det mesta ligger som sagt framför oss och satsningarna är än så länge rätt blygsamma. Enligt Vinnovas rapport ”Nationell strategi för nanoteknik” lägger skattebetalarna i Sverige ut drygt 600 miljoner kronor om året på nanoteknik. Det motsvarar omkring 2 procent av statens utgifter för forskning och utveckling.
Länder som Nederländerna och Tyskland satsar förhållandevis mer medan Japan sätter av 7 procent av de statliga forskningspengarna på nanoteknik. I Kina handlar det om 4 procent.
Enligt den rapport som Vinnova gjort uppfattas Sverige ligga bra till internationellt inom nanoteknik. Men vi ligger inte bättre till än vi normalt brukar göra inom våra starka områden som medicin/läkemedel och elektronik/it.
Rapporten pekar också på ett ständigt kritiserat fenomen, att vi i Sverige trots stora satsningar på forskning har svårt att omvandla resultaten och patenten till kommersiella produkter och tjänster som företag kan sälja.
Det har väckt frågan om Sverige, precis som många andra västländer, behöver en nationell strategi för nanoteknik. Frågan har utretts av Vinnova som nu skickat ärendet vidare till regeringen.
En av fördelarna med en nationell strategi är att man får bättre överblick och kan styra insatserna. Eftersom nanotekniken griper in överallt finns det annars en uppenbar risk för att insatserna smetas ut.
–Vi vill att Sverige ska agera på ett mer medvetet sätt inom nanotekniken. Idag är det alltför splittrat och det hindrar utvecklingen, säger Lena Svendsen som lett arbetet med rapporten.
Framför allt är det på områden där Sverige har industriell kapacitet, som läkemedel och elektronik, där vi bedöms ha bra möjligheter att komma fram med hjälp av nanoteknik. Men Lena Svendsen påpekar att det även är viktigt att hålla dörren öppen för områden som miljö och energi där nanotekniken kan leda till stora förändringar.
–För små länder som Sverige är det viktigt med en nationell strategi för nanoområdet. Vi kan inte bli världsledande på allt och då måste vi fokusera på några områden där vi kan bli ledande, få starka patent och lägga grogrund för en industri, säger Maria Strømme.
