LÄS MER: ”Gunilla Carlsson på plats i Rio för FN:s miljökonferens”

Hon har kallats för biståndsministern som inte gillar bistånd. Inte minst när hon för tre år sedan gick ut och berättade om en korruptionsskandal inom det zambiska hälsoministeriet.

Svenska biståndsmedel hade förskingrats vilket inte uppmärksammades av biståndsförvaltningen förrän det avslöjades i zambisk press.

Att det skulle handla om ett isolerat fall som berodde på oärliga individer fanns inte i hennes föreställningsvärld. Tvärtom hade hon länge – kanske mest innan hon själv klev upp på bistånds-ministerposten 2006 – hävdat att det finns en mörk sida av biståndet. Både för att det gör länder beroende av stödet utan att bygga upp någon verksamhet som kan ersätta det och för att det finns gott om utrymme för korruption.

Hennes kritik mot Sida och biståndssystemet har gett henne ovänner inom biståndsbranschen. Kanske är det inte konstigt då hon som första moderata biståndsminister någonsin har följt Moderaternas bistånds-kritiska linje som historiskt sett har haft en marginell betydelse.

Gunilla Carlsson växte upp i Vadstena i Östergötland. Föräldrarna var centerpartister och hennes egen politiska karriär började i Vadstenas kommunfullmäktige 1989.

Men redan på gymnasiet engagerade hon sig för att klass- kompisarna skulle få det bättre, då som elevrådsordförande tillsammans med musikproducenten Alexander Bard.

Och Moderata ungdomsförbundet gick hon med i innan hon tagit studenten. Redan där lärde hon känna Sven Otto Littorin och Anders Borg, så småningom även Fredrik Reinfeldt. Men politiken satsade hon inte på fullt ut förrän senare.

Först utbildade hon sig till revisor och jobbade som det och som ekonomichef i tio år. Det kan tyckas lustigt med tanke på att hon just innan hon blev minister lämnade in en deklaration med skattefusk. Av 70000 kronors avdrag underkändes 49000. Hon skyllde på slarv med att kolla upp reglerna. Skatteverket kallade det avsiktligt fusk.

LÄS MER: ”Sverige toppar biståndsligan”