Borg beredd på bankbråk

Du skäller på bankchefer och kallar Svenskt Näringsliv för ett särintresse. Är det en medveten strategi att vara tuff mot näringslivet för att du vet att du ändå har deras stöd?

–Jag har mycket bra relationer till både företagsledare och företagsägare i Sverige. Men om man ska hantera en finanskris kommer man i konflikt med banker. Om man inte gör det utsätter man skattebetalarna för en väldig risk, för då ger man efter för deras krav och önskemål. I länder där man inte har en rätt tuff relation mellan finansdepartementet och bankerna får man väldigt stora skulder.

Nu talar alla om att Europas banker behöver mer kapital. Är det ett problem att man inte tidigare har tagit tag i den frågan?

–Tyvärr har det funnits en delning mellan vissa länder, framför allt Tyskland och Frankrike som inte har velat höja kapitalkraven och andra, däribland Sverige, som har argumenterat för att vi måste få en sundare kapitalbas för banksystemet.

Varför ska skattebetalare över huvud taget rädda banker ännu en gång?

–Jag tycker att skattebetalares intressen måste sättas i första rummet. Ska man gå in i banker måste man göra det på ett sätt som säkrar deras pengar. Att bara brett ge ut skattepengar, som till exempel amerikanerna gjorde med AIG, britterna med RBS och Tyskland med Hypo Real Estate, är kostsamt och tveksamt. Med svensk erfarenhet som bas brukar vi hävda att det är ägandet som är nyckeln för rekapitaliseringen.

Du menar att stater bör ta över banker?

–Man bör ha beredskap för att tillföra banker kärnkapital och det innebär att man temporärt tar över dem. Sedan tror jag att banker i huvudsak ska ha privata ägare men man får inte skygga för statliga övertaganden.

Vad skulle du själv sätta för betyg på krishanteringen i Europa de senaste åren?

–Det är uppenbart att euroländerna har agerat för långsamt. De behöver stärka sina beslutsprocesser. Men man ska komma ihåg att det handlar om extremt svåra beslut och komplicerade frågor att hantera. Man har också varit för försiktig med bankaktieägare genomgående under krisen.

Varför då?

–Det finns många skäl. Det har funnits ideologiska skygglappar som gjort att man inte orkat ta över banker. Ibland har det handlat om att bankerna är ett väldigt starkt särintresse. På många håll, dock inte i Sverige, är regleringsmyndigheterna och ibland även centralbanken del av en järntriangel som är så ömsesidigt beroende av varandra att man lyssnar för mycket på bankerna. De har för stort politiskt inflytande.

Som SvD Näringsliv skrev i tisdagens tidning vill Anders Borg öka kraven på de svenska bankerna ytterligare genom att införa en avgift på deras upplåning i utländsk valuta.

Du har tidigare sagt att ett par svenska banker var ganska nära att köra i diket i krisens första våg. Hur tycker du att de har agerat de här senaste tre åren?

–Risknivån är lägre men det är inte bankernas förtjänst. Det beror framför allt på vad letter, ester och litauer har gjort. Det är mycket tuffa beslut som har tagits i de baltiska länderna. Bankerna har också minskat sin exponering, förlängt sin finansiering och stärkt sin kapitalbas. Det är steg i rätt riktning. Det är alldeles uppenbart att vi på sikt måste ta ytterligare steg i den riktningen.

Varför har du inte varit tuffare mot statens bank SBAB under de här fem åren?

–Peter Norman har för avsikt att ge stramare regelverk för SBAB. Vi vill gärna sälja SBAB eftersom vi anser att staten inte ska vara aktör på den marknaden, av just det skälet att vi inte ska bidra till risk. Det gick inte under finanskrisen och nu är den vägen stängd i riksdagen. Då måste vi vara tydligare i ägarstyrningen och kräva att de tar mindre risk och agerar med större försiktighet.

Hur går din problembild ihop med att du spår en stark tillväxt i svensk ekonomi redan 2013? Är det skillnad på vad ekonomen Borg och politikern Borg säger?

–Jag tycker att vi har väldigt starka ekonomiska fundamenta och det tror jag är en syn som jag delar med de flesta internationella organisationer som värderar Sverige. Vi har starka offentliga finanser, ett konkurrenskraftigt näringsliv och en väl fungerande arbetsmarknad. Sedan ska man vara realistisk. Vi står inför en väldigt hård kris. Det svåra är inte att bedöma prognosen för 2013. Det svåra är att bedöma hur allvarlig nedgången blir. När det väl har vänt har vi starka förutsättningar för en snabb återhämtning.

Vad är hotet för Sverige?

–Risken för Sverige ligger i om vi får ett kreditstopp i världen som stoppar upp världshandeln. Sverige är mycket beroende av kapitalintensiv exportindustri. Om det blir ett kreditstopp som slår igenom på svenska storföretags möjligheter att finansiera sig kan vi få vi en brutal inbromsning i den svenska exporten. Där är vi inte ännu.