Medan styrelseordföranden Carl-Eric Stålberg, som av många ses som arkitekten bakom den nu kritiserade östexpansionen, nästan medgav fel, ”I dag vet vi att vi i Swedbank alltför länge höll i våra marknadsandelar”, blickade nye vd:n Michael Wolf framåt genom skriva av Ukraina och citerade bankens ursprungliga mission att sparbanker är instiftade av människokärlek med uteslutande ändamål att befordra sparsamheten.
Kanske var det ljuset på Operan, men påsarna under hans ögon liknade mindre dunkuddar.
”Swedbank kan bättre. Vi är de som folkbildade om Spara och Slösa. Vi är lyckoslantens arvtagare.”
Osökt kom jag att tänka på Barack Obamas tal när han till överbedövande applåder blev Demokraternas presidentkandidat. ”Amerika, vi är bättre än de senaste åtta åren. Vi är ett bättre land än vad vi är i dag”.
Men till skillnad från Obama möttes Sparas och Slösas arvtagare mest av bekymrat mummel - och fick frågor om hur det kommer sig att man lånat ut nära 1,3 miljarder kronor till bolag som ägs av den nuvarande vd:n och forne ägaren till Ukrainas bankrörelse. Och hur bedömningen av vd:ns kreditvärdighet gått till.
Det muttrades också bland aktieägarna om Baltikum och pensioner och ersättningar till styrelsen. Men nya storägaren Folksam och gamla, utmanövrerade Sparbanksstiftelserna behöll valberedningens förslag till styrelse och beviljade ansvarsfrihet.
En stämmodeltagare berättade att de fått höra de senaste åren att framsidan på årsredovisningen med en soluppgång skulle påminna om den gryende marknaden i öst som skulle bringa vinster till Swedbank i framtiden. Nu påminde framsidan honom om en solnedgång i väst.
