Sverige är bäst i klassen, säger många ekonomiska bedömare. Färsk statistik antyder att det är tvärtom.
Hushållen är optimistiska om sin egen och landets ekonomi. Inköpschefsindex visar att tillverkningsindustrin växer bättre än i de flesta andra länder.
Sveriges underskott i statsbudgeten är 3 procent av BNP, vilket är riktigt bra jämfört med länder som Grekland, Spanien och Portugal där underskotten är över eller i närheten av 10 procent. Irland och Storbritannien ligger ännu sämre till.
Stora underskott betyder att länderna måste låna pengar vilket ökar statsskulden. Allt fler länder är på väg mot nivåer där statsskulden ligger över 100 procent av BNP.
I Sverige är motsvarande siffra mindre än 40 procent. ”Vi ses som bäst i klassen”, sade riksgäldsdirektör Bo Lundgren när han förra veckan beskrev bemötandet från finansmarknader runtom i världen.
Men stämmer det?
Senaste tillväxtsiffran för Sverige visade att BNP krympte med 0,6 procent fjärde kvartalet 2009 jämfört med tredje kvartalet. Det är verkligen inte bäst i klassen – snarare tvärtom.
Sverige ligger i samma minusgäng som Grekland, Lettland och Rumänien och har under andra halvåret 2009 haft en sämre tillväxt än krisländer som Spanien, Portugal och Litauen.
Det är märkligt eftersom de svenska räntorna varit lägre än i euroländerna och finanspolitiken mer expansiv vilket borde lett till högre tillväxt– inte lägre.
En del bedömare tror på mätfel. Man kan också se mer filosofiskt på det hela.
Statistik är ett försök till att beskriva verkligheten. Vi som läst Platon vet att det som vi tror är verkligheten endast är en skenbild av den äkta verkligheten.
Med andra ord gör vi så gott vi kan. Vi tar den statistik som kommer till oss och kryddar med lite Platon. Allt är ändå en illusion.
Leif Petersen är reporter på SvD Näringsliv leif.petersen@svd.se
