Jan Wallander tar emot sittandes i en fåtölj i sin lägenhet i Fredhäll. Benen bär dåligt emellanåt men annars är det en till synes utmärkt frisk pensionär som välkomnar fotograf och reporter. När han ler med pigga ögon känns det som att man har en 70-åring framför sig snarare än en före detta bankdirektör som snart fyller 90. Jan Wallander må vara till åren men han har inte sluta leva för det.

– Jag är trolovad sedan några år tillbaka. Det är fantastiskt att få möta kärleken och passionen igen vid min ålder. Vi träffades här på boendet och hade trolovningsmiddag tillsammans med våra barn.


Jan Wallander kom till Handelsbanken som ny vd 1970, rekryterad av den likaledes legendariske ordföranden Tore Browaldh. Då var Handelsbanken i kris. Inte så mycket för att resultatet var uselt utan för att den tidigare ledningen hade ägnat sig åt utlandsaffärer som hade legat i gråzonen för det då tillåtna.

– För mig var det perfekt. Det gjorde att det fanns en bra jordmån för förändringar. Men mitt ledarskap utgick inte från en genomtänkt plan. Jag var ganska stillsam men visste samtidigt vad jag ville – en stålhand i en sammetshandske, har någon beskrivit det som. Kan nog stämma, säger Jan Wallander och häller upp mer te.

– Jag har alltid varit skeptisk till ledare som talar om stora visioner hit och dit. När jag inledde arbetet med att bygga om Handelsbankens organisation hade jag inga visioner alls. Jag visste vad jag ville med en viss del i banken, hade starka åsikter om en annan del och kom sedan på vad vi skulle göra med resten.


Jan Wallander berättar att det var först ett par år senare som han insåg att decentralisering var den minsta gemensamma nämnaren i hans berömda omdaning av Handelsbanken.

Hans första bankjobb var som vd på Sundsvallsbanken. Innan dess kom han från den akademiska världen. Han hann också med att vara chef för det som då hette Industrins Utredningsinstitut (nu Institutet för Näringslivsforskning) innan han inledde bankkarriären. Han talar öppenhjärtigt om sin okunskap när han kom till Sundsvallsbanken 1961.

– Du vet jag satt på mitt vd-rum och läste en Hermodskurs i smyg. Den handlade om hur banker fungerar. När någon sedan knackade på smusslade jag snabbt undan papperna, skrattar Jan Wallander.

– Redan då anammade jag en ledarstil - om man nu kan kalla det för det - som gick ut på att våga fråga. Gå ut och lär dig av de vanliga medarbetarna i organisationen. Även som vd måste du våga visa att du inte har koll på allt. Det finns enormt mycket värdefull kunskap i varje bolag som inte tas tillvara.


Jan Wallander blev via Industrins Utredningsinstitut vän med Marcus Wallenberg den äldre, den hårdföre patriarken som styrde finansfamiljens olika bolag med järnhand. De talade ofta om ledarskap och vad det var som gjorde att vissa blev duktiga chefer.

– ”Han har det i blodet”, sa alltid Dodde (Marcus Wallenbergs smeknamn, reds anm).

Marcus Wallenberg, farfar till Investors nuvarande ordförande, Jacob Wallenberg, hänvisade ofta till en duktig far eller begåvad farbror eller något liknande när han sökte en förklaring till vissa personers duglighet, enligt Jan Wallander.

– Han var fascinerad av det där – varför vissa fungerade bra och andra betydligt sämre.


Håller du med – är man född till ledare?

– Jo till en del gör jag nog det. Vissa har det i sig. Det hindrar inte att man kan lära sig mycket och därigenom bli en bättre chef.

Du som är hyllad, misslyckades du någon gång? Kommer du ihåg några bakslag?

– Så här efteråt funderar jag ibland på de jag var otålig emot. De jag tyckte var för långsamma och lät dem förstå att jag tyckte det. Det kan jag ångra – och undra om jag gjorde dem illa.