I snöoväder går vi längs en moddig Drottninggata för att leta närmsta bankomat. Vid Åhlénshusets två bankomater är det meterlånga köer. Men min kollega har bra koll på bankomater i närheten och säger att varuhuset Pub tillhandahåller en. Så vi åker ned i huset. Tre rulltrappor senare och en sväng runt hörnet ser vi en stor lapp med budskapet: Bankomaten borttagen.
Tiden rinner ifrån oss och vi bestämmer oss för att gå till första bästa lunchställe i närheten istället. Ett ställe som tar kort förstås.
Jag betalar nästan alltid med kort. Min mamma tycker att jag är konstig som betalar tuggummi på Ica med mitt bankkort. Hon ser till att alltid ha kontanter i plånboken, men för mig är det bekvämast med kort. Däremot är det ibland guld värt att ta ut en femhundring och ha i plånboken för just sådana tillfällen som uppstår när det inte går att betala med kortet. Att då behöva leta efter en bankomat i lunchrusning är i det närmaste tortyr.
Nu visar det sig att svenska banker håller på att fasa ut alla uttagskort. Som kund kan man bara skaffa betalkort som också används för att betala med. Men dessa kort innebär alltid en kostnad för kunden i form av årsavgift eller uttagsavgifter. Och Svensk Handel har sedan en tid tillbaka propagerat för att avgiftsbelägga kontantuttag i uttagsautomater för att förbättra butiksanställdas arbetsmiljö. Självklart är det säkrare för butikspersonal att inte hantera kontanter, men om Sverige (som säkert redan är ett av Europas minst bankomattätaste länder) ska slopa bankomater och det ska kosta pengar både att ta ut mina löneslantar och betala med mina löneslantar, ja då krävs det betydligt högre sparräntor från bankerna. Och att landets alla företag tar emot kort.
