Även på delstatliga Nordea råder det radiotystnad. Från direktionsvåningen låter man hälsa att vd Christian Clausen och ordförande Hans Dahlborg inte är anträffbara för intervju.
Kritiken viner mot bankerna och ledningen stänger alltså in sig i sina rum – den korta skriftliga kommentaren från Marcus Wallenberg strax för klockan 19.00 igår rätar knappast ut några frågetecken. Bankernas krisstrategi är inte alldeles lätt att förstå. Särskilt som debatten om bonusar nu pågått i flera år.
Att driva bank handlar om förtroende, det påminner alla finansexperter om gång på gång. Inget förtroende, ingen bank. Därför är imagefrågor och varumärkesproblem extremt prioriterade och därför borde varje normalt engagerad vd och ordförande kasta sig ut i debatten så fort deras bank hamnar på löpsedlarna: Berätta hur de tänkt, varför de känner sig missförstådda, om kritiken är orättfärdig och framför allt om de tänker göra något åt saken.
Men inte nu. Tystnad råder från den översta ledningen efter att SvD Näringsliv de senaste dagarna rapporterat om bonusavsättningar som kan bli högre än helårsvinsten för SEB samt reducerad vinst och ökad bonus för Nordea.
En tänkbar förklaring till varför bankdirektörerna hukar sig för kritiken är att de känner sig missförstådda. Medierna litar de överhuvudtaget inte på, politiker är populistiska och kunder och aktieägare, nja de har heller inte riktigt förstått hur det egentligen hänger samman.
Det här är en uppfattning man ofta stöter på när man talar med bankfolk. Det hela kokar ner till någon slags föreställning om att vore man (banken) bara tillräckligt pedagogisk skulle allt kunna läggas till rätta. Saker skulle bli begripliga.
Ett annat alternativ är att styrelsen, bankledningen och bonuskonstruktörerna skulle ha fått något om bakfoten.
Att kundernas, aktieägarnas och politikernas vrede mot de stora miljonbonusarna skulle bero på att de faktiskt inte går att förklara på ett rimligt sätt tycks inte ha slagit delar av finanseliten.
När det gäller statens agerande via Finansinspektionen och nya bonusregler har banker och finansprofiler också känt sig orättvist påhoppade.
I höstas uttalade sig representanter från Swedbank och Nordea indignerat om förslagen till nya regler: ”Det är orimligt att Sverige går hårdare fram än andra länder, när det gäller bonusbekämpning”, hette det då.
Nu är läget ett annat. Storbritannien och Frankrike har infört en 50-procentig bonusskatt på ersättningar över ett visst belopp och USA:s president Barack Obama föreslog så sent som igår en ny tioårig skatt på amerikanska bankers tillgångar för att delvis finansiera finanskrisen.
Några liknande åtgärder planeras inte i Sverige. Inte än i alla fall. I det perspektivet framstår plötsligt Sverige som något av ett bonus-mecka och politikernas åtgärder som ytterst hovsamma. Det gör tystnaden från bankdirektörerna än mer obegriplig.
