Muthärvan i Göteborg sväller över alla gränser. Den omfattar en rad kommunala bolag, ett tiotal förundersökningar och till och med svenska herrlandslaget i fotboll har dragits in i sörjan. Senaste åtalet kom så sent som för en vecka sedan då en före detta anställd vid lokalförsörjningsförvaltningen samt en NCC-chef åtalades misstänkta för mutbrott respektive bestickning. Den kommunanställde ska ha låtit börsnoterade NCC utföra arbeten åt några anhöriga.
Men Göteborg är inte ensamt om att härbärgera en muthärva. I Stockholm har bygget av nationalarenan i Solna slutat med mutåtal för sex personer, däribland tidigare stadsdirektören Sune Reinhold, kommunalrådet Lars-Erik Salminen och bygg- och fastighetskungen Erik Paulsson. Tyvärr är mutbrott inte bara ett problem för de närmaste sörjande – de personer som misstänks ha stoppat fingrarna i syltburken. Korruption kostar nämligen pengar – mycket pengar – och det är skattebetalarna som tvingas stå för notan.
Möjligen skulle mycket av det som rullats upp det senaste året i Göteborg aldrig ha inträffat om den så kallade ”Lagen om offentlig upphandling”, LOU, inte hade varit så tandlös. LOU reglerar de procedurer som stat, kommuner och kommunala bolag måste följa när sådant som byggen av badhus, vägar, fastigheter och snöröjning ska upphandlas. Lagen ska garantera transparens, att skattemedlen används på ett effektivt sätt och att näringsidkare konkurrerar på lika villkor: må bästa man – eller företag – vinna!
Problemet är att det är mer eller mindre riskfritt för kommunpolitiker och tjänstemän att godtyckligt favorisera enskilda näringsidkare, runda LOU eller helt enkelt strunta i upphandlingslagen. Konsekvenserna för den enskilde individen är noll och åklagare kan inte åtala någon för att inte ha tillämpat den.
Därför är det inte konstigt om respekten för LOU är obefintlig och om brott mot den lagen betraktas som lika allvarliga som att gå mot röd gubbe.
