Nästa års avtalsrörelse blir gigantisk. Den 31 mars nästa år löper avtalen för två miljoner löntagare ut samtidigt. Totalt ska 3,3 miljoner anställda få nya avtal nästa år.
Inför dragkampen om lönerna står fack och arbetsgivare långt från varandra. Kraven som både Facken inom industrin och LO presenterade igår utlöste genast ettriga kommentarer från en hel rad arbetsgivare.
Lönekravet på 2,6 procent eller lägst 620 kronor i månaden är anpassat efter de samhällsekonomiska förutsättningarna. Det äventyrar inte heller den internationella konkurrenskraften, enligt Facken inom industrin.
–Trots att det är svåra tider finns det fortfarande ett utrymme för höjda reallöner, poängterade IF Metalls ordförande Stefan Löfven.
Unionens ordförande Cecilia Fahlberg påminde liksom flera andra om Konjunkturinstitutets varning för att alltför låga löneökningar är ett större hot mot jobben än alltför höga löneökningar.
–Konsten är att hitta spåret i mitten, sade Pappers ordförande Jan-Henrik Sandberg.
Industrifacken kräver också bland annat rätt till kompetensutveckling, regler för hur bemanningsföretag anlitas och begränsning av visstidsanställningarna.
Kravlistan får arbetsgivarna att se rött.
–Vart är vi på väg egentligen? undrar Christer Ågren, vice vd för Svenskt Näringsliv. I ett läge där var fjärde metallare är arbetslös kör facken på som om inget har hänt.
Anklagelserna om bristande ansvarstagande haglar. Medan facken utmålar Svenskt Näringslivs krav på nollavtal 2010 som ett hot mot ordning och reda i lönebildningen hävdar arbetsgivarna att många företag inte klarar lönekraven.
Enligt uträkningar från Svenskt Näringsliv stannar kravet inte heller på 2,6 procent. För industrin handlar det istället om 3–3,5 procent och upp till 4 procent för LO:s låglöneförbund.
Då ingår löneglidning, jämställdhetspott och effekten av krontalskravet – för förbund med låg snittlön innebär kravet på 620 kronor i månaden betydligt mer än 2,6 procent.
–Industrin är inte längre en norm, utan ett golv där halva arbetsmarknaden ska ha mer, säger Christer Ågren.
Låglöneförbundet Handels är nöjda med krontalskravet. ”Vi är inga procentare”, som förbundets ordförande Lars-Anders Häggström säger. Tillsammans med jämställdhetspotten tror han att nivån på kravet för Handels kan bli kring 3,5 procent, även om exakta uträkningar saknas.
–Det är ett bra och rimligt krav som tar hänsyn till samhällsekonomin, säger Lars-Anders Häggström.
Med jämställdhetspotten inräknad innebär LO:s krav 2,9 procent för hela arbetsmarknaden, enligt avtalssekreterare Per Bardh.
Men krontalskravet driver också upp nivån mer på en del håll, medger han.
–I vissa avtalsområden med låga lönenivåer, där man också får en jämställdhetspott, kan krontalspåslaget innebära procentuella lönekrav på uppemot 3,5 till 4 procent, säger Per Bardh.
Då blir väl industrins lönekrav ett golv?
–Nej, det blir norm för huvuddelen av arbetsmarknaden, förutom de kvinnodominerade områdena inom LO. Det handlar om knappt 600 000 personer.
Är det ansvarfullt i dagens kris?
–Ja, det är vår bedömning. Man kan inte säga att bara för att det är kris i industrin ska alla hålla tillbaka lönekraven på områden där det finns kvinnor.
Arbetsgivarna inom staten, kommuner och landsting kommer också med skarp kritik mot lönekraven. Men det finns också motsatt kritik internt i LO. Harry Rantakyö, ordförande för Gruvtolvan, tycker att kravet är för lågt.
–Men framför allt har man kört över IF Metalls avtalsråd igen. Det träffas först i november. Varför ska vi ha avtalsråd om siffrorna redan är bestämda?
