För överlevande är det helig mark, en begravningsplats. För turister en attraktion lika självklar att stanna till vid som Empire State Building och Central Park. Men det är också en plats med en gemensam nämnare som de flesta oundvikligen känner av som kommer dit.

Den om att något gick förlorat den där morgonen den 11 september 2001. För någon en närstående, för en annan en stadsbild. För en tredje ett affärscentrum, för den fjärde en idé om vart New York var på väg. Och för den femte - och hela den västerländska världen - en känsla av säkerhet.

One World Trade Center var namnet på den skrapa som American Airlines flight 11 brakade rakt in i den där tisdagsmorgonen klockan 08.47. Strax därefter attackerades dess tvillingskrapa på liknande sätt. 102 minuter senare hade båda tornen rasat.

Det efterföljande arbetet blev monumentalt. Planer, fyllda av revanschlusta, ritades upp för hur området skulle återuppbyggas, planer revs sönder till följd av enorma motsättningar som fanns bland de olika aktörerna.

Där några såg en möjlighet till lukrativa bostadsområden och kontorskomplex, såg andra en kyrkogård. Och allt samtidigt som det ständigt gjordes nya fynd av rester från de 2852 människor som omkom.

När sedan de slutgiltiga planerna klubbades om ett Freedom Tower - högre och ståtligare än de raserade tvillingskraporna - blev det diskussioner om dess namn. Freedom Tower döptes om till det mer återkopplande och modesta namnet One World Trade Center.

Idag - nio år efter attackerna - är frustrationen kring Ground Zero fortfarande tydlig med en allmän uppfattning och undran om ”När ska någonting någonsin byggas?”.

Men något sker, om än i långsam takt, vid vad som har jämförts med ett hål av intentioner.

I och med att tioårsdagen närmar sig - och allmänhetens tryck har ökat - har det blivit verklig fart vid området på nedre Manhattan. Det är svårt att inte slås av det intryck som påminner om det en förstagångsbesökare i New York ofta får - det av att allt kommer emot dig på en och samma gång, att allt är i ständig rörelse och du är i vägen.

Lastbilarna avlöser varandra på gatorna kring Church Street, de 2 000 byggarbetarna sliter 24 timmar om dygnet vecka ut och vecka in.

Och även om nästan allting byggs samtidigt - vilket fått projektledaren Bill Baroni att likna det komplexa uppförandet vid ett fyrdimensionellt schackspel - så är det främst i det som utgör One World Trade Center och inte minst minnesmuseet som den största förändringen syns.

Den förstnämnda byggnaden närmar sig, med en hastighet av en våning per vecka, cirka 40 våningar, medan Memorial Museum för bara några dagar sedan fick de första av totalt 400 träd planterade runt fotavtrycken från där tvillingtornen stod, nu utgjorda som vattenfall.

Men fortfarande råder stor osäkerhet om framtiden kring Ground Zero. I fokus står fastighetsmogulen Larry Silverstein som bara sex veckor innan attackerna hyrde tvillingtornen från gränsmyndigheten Porth Authority.

Efter ett flertal turer fyllda av försäkringsbråk och pengabrist skrev han i slutet av augusti i år slutligen under ett kontrakt med Port Authority of New York och New Jersey som drar upp de slutgiltiga riktlinjerna för tornen 2-4.

Uppgörelsen innebär bland annat att Silverstein får låna 1,1 miljarder dollar för att fortsätta uppförandet av Fourth World Trade Center. Och lyckas han skaffa fram 300 miljoner dollar själv samt hyra ut cirka 37 000 kvadratmeter kontorsyta i förväg, kommer han att tilldelas ett ytterligare lån på 600 miljoner dollar för att fortsätta byggnationen av Third World Trade Center.

Kontraktet är dock fyllt av villkor, däribland att inga pengar ska gå till Silverstein innan lånen är avbetalade.

Misslyckas han kommer byggnaderna att sättas i pant och myndigheterna ta över dem när de står klara. Vad gäller Second World Trade Center ska den i ett initialt skede bli fem våningar hög och ge en grund för butiker.

Möjligheten finns därefter att bygga de återstående 74 våningarna vid ett senare tillfälle, men med målet att byggnaden ska stå klar 2014.

Och många är måna om att byggnationerna ska bli klara, inte bara minnesmuseet och det pampiga One World Trade Center. En av dem är borgmästaren Michael Bloomberg som vid flera tillfällen manat på om snabbare beslutsvägar.

- Det enda sättet som vi kan få skatteintäkter för att betala våra poliser, och våra brandmän, är genom att ha en ekonomisk utvecklig. Det värsta vi kan göra är att i tuffa ekonomiska tider ha ett stort hål i marken.