Firmafesten i Visby är slut. Sopcontainrarna fylls med drivor av flygblad, broschyrer, engångstallrikar och plastglas. Almedalen återgår till att vara en vacker park i skuggan av ringmuren och Sveriges samlade kår av makthavare flyger hem efter en vecka i sandaler och capribyxor.
Enligt de ansvariga för Almedalsveckan är det ”Sveriges största mötesplats för debatt”. Listan över deltagande arrangörer går från ABB till Östersjöns författarcentrum. De får jobba hårt för att slå igenom i bruset.
Varje kvadratcentimeter i området närmast Almedalen är ockuperad och aktörer av diverse sorter öser ut flyers och försöker locka proselyter till ett eller annat seminarium. Tentaklerna stäcker sig också upp genom Visby, där många kan göra sig en hacka på att hyra ut trädgården till olika evenemang.
Politiker och journalister fungerar som magneter för intresseorganisationer, myndigheter och företag. Som flugor lockas till en sockerbit har fler och fler dragits till rosornas stad.
Men vad ger det hela, egentligen? Politiken har sin givna roll, men hur stor är vitsen med den väldiga överbyggnaden av kringarrangemang? Alla som är med beskriver – förstås – närvaron som absolut nödvändig. Det är kontaktskapande och kompetensutvecklande, ett givet tillfälle att föra ut sina frågor.
Det finns kritiker. ”Seriöst nätverksarbete sker över hela året och inte med sporadiska påhitt. Och det är mycket lättare att prata med ledande politiker i Stockholm än i Visby”, mejlar en man som i 25 år arbetat med lobbying åt ett storföretag. Han tycker att Almedalsveckan kan betraktas som ”betald förlängd semester för lobbyister och politiker”.
Kanske ligger sanningen någonstans däremellan. Även i ett öppet samhälle behövs informella mötesplatser och kontaktytor. Ett övermått av åsiktsutbyte är ändå bättre än underskott.
Antalet arrangemang växer för varje år och ingen kan säga var den övre gränsen går. Kriteriet för att stå med i det officiella kalendariet är att evenemanget innehåller ”en frågeställning om en samhällsfråga”. Syftet får inte vara att sälja en vara eller en tjänst.
Att sälja in åsikter är en helt annan femma. Det är tillåtet. Frågan är bara om det fungerar.
Cecilia Axelsson är reporter på SvD Näringsliv. cecilia.axelsson@svd.se
