Läget för svensk arbetslivsforskning just nu har kartlagts i en färsk rapport från FAS, Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap. Det är en av de större finansiärerna till forskning inom arbetsliv, folkhälsa och socialvetenskap.

Nivån på den svenska forskningen om arbetslivet har i flera utvärderingar hamnat i världstopp. Till det finns flera skäl. Sverige har många offentliga register av hög kvalitet och en tradition av öppenhet. Forskarna är välkomna att göra studier på arbetsplatserna, vilket inte är en självklarhet i alla länder. Det har också funnits en stor grupp forskare och kopplingen mellan forskning och arbetsliv har fungerat bra.

Men nu finns det en oro för att Sverige kan tappa sin ledande position. Orsaken är tomrummet efter Arbetslivsinstitutet, ALI, som lades ner 2007. Därmed minskar resurserna till området kraftigt. Med ALI försvann på ett bräde runt 200 miljoner per år.

Det finns fortfarande öronmärkta pengar till just arbetslivsforskning att söka från flera håll (se grafiken). Regeringen ger också lite plåster på såren i höstens forskningsproposition, där FAS får sammanlagt 65 miljoner extra till 2012 för arbetslivsforskning. Men avbräcket blir ändå kännbart.

Antalet forskare på området har också minskat rejält. Av de runt 200 forskare som var knutna till ALI finns bara lite mer än hälften kvar. Många har gått i pension, andra har lämnat området.

De som finns kvar är utspridda på universitet och högskolor, där kampen om forskningspengarna är hård. Och enligt rapporten planeras där inga större höjningar av anslagen till arbetslivsforskning under de närmaste åren.

Med en allt mer oviss finansiering finns risken att unga forskare lockas till andra områden. Utan ett nationellt institut blir det också svårare att slåss om EU-pengar och Sverige riskerar att hamna utanför många internationella samarbeten, påpekas det i rapporten.

Nedläggningen av ALI var ett av den borgerliga regeringens första drag efter regeringsskiftet 2006. En förändring var inte helt oväntad eftersom forskningen som bedrivits där på borgerligt håll ibland setts som ”sossefierad”. Men att det blev en nedläggning rakt av och inte en ny fördelning av pengarna genom en omorganisation verkar ha förbluffat forskarvärlden.

”Det tar mycket lång tid att bygga upp en framstående forskningsverksamhet men den går snabbt att lägga ner”, heter det ganska surt i FAS-rapporten.

Helt klart verkar arbetslivsforskningen stå inför en strukturomvandling, men vad resultatet blir i slutänden är det för tidigt att spekulera om. De nya strukturer som förhoppningsvis byggs upp kan ju också vara vitaliserande. Det är som efter en skogsbrand, säger FAS programchef Kenneth Abrahamsson i ett samtal med SvD, kanske kommer det fram en skalbagge som inte synts på tusen år.

Nedläggningen av ALI har stötts och blötts. Men det finns också en annan, mindre uppmärksammad, trend. Resurserna till forskningen om arbetsmiljö har minskat under en längre tid och forskarna blir allt färre. Under 2000-talet har antalet forskare på området som finansieras av FAS minskat med två tredjedelar.

Men trenden går längre tillbaka än så. Från att ha varit ett högt prioriterat och även massmedialt hårdbevakat område på 1970- och 80-talen har arbetsmiljön successivt tappat mark inom forskning och utbildning, säger professor Jörgen Eklund vid KTH till SvD Näringsliv.

Nu finansieras och styrs den ofta av företag och organisationer. Fokus ligger mer på att ta fram produkter som är attraktiva för kunderna, medan det knappast forskas alls om frågor som nya arbetsmiljörisker.

Arbetsmiljön har också fått stryka på foten inom utbildningen. Idag får kanske 20 procent av civilingenjörerna utbildning i arbetsmiljöfrågor. Kunskapsnivån sjunker och det slår på sikt igenom i arbetslivet, varnar Jörgen Eklund.

Det finns redan drastiska tecken på att så sker, påpekar han. Nya fall av stendammslunga, silikos, har upptäckts. Det är en arbetsmiljörelaterad sjukdom som har betraktats som utrotad för gott.

Att det finns modetrender också inom forskningen är inte märkligt. Vilka frågor som betraktas som högintressanta varierar över tiden. Men vad som prioriteras är inte bara av akademiskt intresse. En sämre arbetsmiljö och minskade kunskaper om arbetslivet är det nog få som önskar sig.