Klockan 14.30 i går stod Bo Lundgren åter inför ett stort medieuppbåd i styrelserummet på Riksgälden i Salénhuset i centrala Stockholm. Han tycktes stormtrivas i strålkastarljuset.
Vi fick veta att Riksgälden i praktiken sagt ja till Antonov som ägare. Han kan gå in med nytt aktiekapital i Saab/Spyker på 30 miljoner euro – bara han släpps in.
”Är Saabs kris över”, var första frågan i det lufttäta styrelserummet där ett 30-tal journalister och fotografer samlats.
Svaret blev nej. Spelet om Saabs likviditetskris är visserligen nära en upplösning. Men utgången är i skrivande stund helt oviss – trots Riksgäldens positiva besked i går. Och allt handlar fortfarande om Antonov befinns salongsfähig eller inte av EIB. Låt mig återkomma till det.
Riksgälden har alltså granskat Antonov och i praktiken godkänt honom som ägare i Saab/Spyker. De använde sig främst av en advokatfirma i Moskva, MZS & Partners, som lät undersöka hans affärsimperium. De kunde inte hitta några bevis för oegentligheter – oron låg främst kring rykten om penningtvätt. Men någon riktigt djuplodande undersökning hanns inte med på tre veckor.
Men sedan kommer brasklappen. Och den är stor. Det är nämligen inte bara Riksgälden som ska godkänna Antonov, utan även regeringen, Europeiska Investeringsbanken (EIB) och GM. Alla har vetorätt.
Det kan gå som smort efter Riksgäldens positiva undersökning .
Och det kan fastna oåterkalleligt.
För låt oss backa två steg – till den fastighetsaffär som var på tapeten för bara några dagar sedan. Saab ville sälja sina industrifastigheter i Trollhättan till Antonov och leasa tillbaka dem för att få loss i första hand 270 miljoner kronor. Upplägget verkade barnsligt enkelt – och skulle lösa den akuta kassakrisen. Först skulle bara EIB-lånet (som bara får användas till olika utvecklingsprojekt) minskas lite. Riksgälden och regeringen sade först ja. Men så kom turen till EIB. Där det fastnade. Rejält. Påskhelgen utvecklades till en enda stor cliffhanger. Det kom också fram att GM hade ett ord med i laget. GM äger nämligen fortfarande så kallade preferensaktier (ett slags lån där Saab ska betala utdelning/ränta) värda motsvarande 2 miljarder kronor i Saab.
Det anmärkningsvärda är att EIB hade stora motkrav som hade med Antonov att göra – trots att EIB inte själva tar någon risk. Enligt källor med insyn kommer fastighetsaffären att ta lång tid, om den blir av alls.
Då är alltså Saabs plan i stället att Antonovs ägande och aktietillskott ska lösa kassakrisen. Efter Riksgäldens ja borde Svenska regeringen säga ja, Riksgälden faktiskt är deras beredande instans. Men så enkelt är det inte. Regeringen har nu bestämt att de ska ge sitt besked först efter att EIB och GM – som haft invändningar mot Antonov – sagt sitt. Allt enligt näringsminister Maud Olofssons pressekreterare Johanna Martin.
En stor fråga är om EIB ska fortsätta sin inslagna hårda linje mot Antonov – eller ta intryck av Riksgäldens utredning. Det känns faktikst i dag helt ovisst.
GM då? Jo, de säger försiktigt ja. Men även de har brasklappar. Enligt källor med insyn i processen, vill GM helt kliva ut ur Saab och sälja sina preferensaktier om Antonov kommer in – av allt att döma till Antonov. Det handlar om en gigantisk affär på 2 miljarder kronor. Där är frågorna många. Dels om de lider av beröringsskräck för Antonov – och i så fall varför. Och dels hur länge Saab kan dra på en sådan stor transaktion som, milt uttryckt, inte Saabs kassa skulle klara.
Samtidigt, som en sista utväg, är nu Victor Muller och Jan Åke Jonsson i Peking och förhandlar med kinesiska bilbolag. Det Saab kan locka med är sin nya Phoenixplattform. Men en sådan affär kan ta tid. Och det har inte Saab.
Summa summarum: Nu väntar alla på EIB. Deras hållning avgör nu Saabs öde.
Om det går vägen får vi inte glömma att Saab har en gigantisk uppförsbacke. De måste återhämta förtroendet hos leverantörer. Och bilköparna måste kunna känna tilltro till ett nytt företagsbygge där Antonov är med. Då måste alla frågetecken vara uträtade.
