När de fyra barnen blivit stora var det dags för en förändring. Hemmet svämmade över av möbler och samlingarna började kännas som en belastning. Då bestämde sig Marie och Anders Reuterswärd definitivt för att flytta. De bytte ut treplansvillan med stor tomt utanför Stockholm mot en funkisvåning i stan.

– Direkt när vi kom in kände vi oss hemma, vårt gamla hus gick också i funkisstil och till och med öppna spisen ser ut som den i huset, säger Marie.

Bostaden är från början två treor som har slagits ihop till en fyra. Ett av de gamla köken är nu tvättstuga och arbetsköket har till hälften blivit avskiljt från den öppna planlösningen med en dörr som fick följa med från villan. Dörren som har konstmotiv i kopparsmältor är ett roligt minne och fanns ursprungligen i Anders föräldrahem. Föräldrarna köpte den under en resa i Australien på 1950-talet och den har hängt med i flera hem.

– Vi har haft svårt att göra oss av med sådant som vi ärvt och som funnits i familjerna under generationer. Men när vi väl kom till skott, kändes det som en befrielse. Vi sorterade i ett helt års tid innan vi sålde huset och flyttade, förklarar Marie.

Ut åkte allt onödigt och sådant de inte använt på länge. En del fick barnen ta hand om men det var förvånansvärt mycket skräp som dolde sig i förråden.

– Verkligen skönt att göra en total utrensning, vi har ändå snudd på övermöblerat. Men det är så vi vill ha det, mycket saker överallt, vi vill ha det ombonat, säger Marie och skrattar.

Det var enkelt att återskapa miljön, som de tyckte om, fast i mindre skala. Marie och Anders behöll essensen, de allra käraste sakerna, och inredde den nya våningen med samma känsla som det gamla huset.

Här finns mycket att titta på, den flamländska vävda tapeten som täcker en stor del av en vägg, många glassamlingar, orientaliska ting, dekorativa mönster, småsaker, Anders eget silversmide och kuddar.

– Att min farmor suttit och broderat kuddarna i vardagsrummet är ett viktigt minne, säger Marie.

Anders som arbetar med återanvändning höll i renoveringen av det nya hemmet och la in ett gediget golv i köksdelen. De antika plankorna i lärkträ kommer från en rivningsfastighet. Annat har tillvaratagits från köket i det gamla huset.

Mitt under processen med ombyggnaden råkade Anders ut för en olycka och blev liggande på sjukhus i månader. Marie fick ta hand om resten av renoveringen och det var en orolig tid innan han var hemma igen.

– Det finns någon mening med allt. Hade vi bott kvar i huset hade det varit svårt för Anders att klara alla trapporna, säger Marie.

En massa tid har plötsligt blivit över. Med en stor tungrodd villa fanns det ständigt något att underhålla eller reparera.

– Först nu förstår vi hur mycket energi det tog, det var inte en sekund för tidigt att skala ner. Nu uppskattar vi verkligen att ha allt på ett plan och två fina balkonger, en med morgonsol och en med kvällssol, säger Marie medan hunden Laika vill hoppa upp i famnen.

Ladugårdsgärdet ligger alldeles intill och det är enkelt att ta långpromenader över fältet och bort till norra eller södra Djurgården med fina marker. Marie går med Laika flera gånger om dagen.

– Det är en sådan frihetskänsla här, säger hon.

Panoramautsikten från vardagsrummet är fantastisk. Man svävar ovanför alla andra hus och vyn är hela Gärdet ända bort till Värtahamnen och Lidingö.

– Kaknästornet syns som en blinkande fyr i fjärran. Det är alltid en ny vy beroende på vädret och man tröttnar aldrig.

Marie och Anders planerar att stanna kvar här länge. Yngste sonen bor fortfarande hemma och senare kan hans rum lätt förvandlas till ett gästrum.

– Det här är en helt ny upplevelse för mig som hela mitt liv har bott utanför stan. Det är så enkelt med allt runt knuten. Jag promenerar till jobbet och bussen går precis utanför porten om man vill ta en tur ner på stan. Vi tycker om att gå på teater och att gå ut och äta. När vi sedan kommer hem känns det nästan som att bo på hotell, säger Marie nöjt.