ATEN Varje lördag i Aten är det stor frukt- och grönsaksmarknad i låginkomstområdet Neos Kosmos, som för övrigt betyder Nya Världen. Försäljarna har varit där sedan tidigt på morgonen och i normala fall börjar de sakta plocka ihop sina stånd vid 14-tiden. Den sista timmen sänker de sina priser för att slippa ta med sig varorna hem igen. I vanliga fall har de då endast ett fåtal varor kvar efter att grekiska husmödrar dragit hem sina shoppingvagnar fulla med veckoinköpen.

Men så är inte fallet längre. Nu väntar folk tills priserna går ner med minst 50 procent – då handlar de. Klockan 15 är det proppfullt på den flera kvarter långa marknaden. Apelsiner, potatis, morötter och lök säljs för 0,25 euro per kilo och rödbetor, vitkål och äpplen för något mer. Ingenting kostar mer än 1 euro. Efter en timme finns det mest bara dålig frukt, blast och lite annat kvar som försäljarna lämnar efter sig.

Då dyker omedelbart gamla svartklädda gummor, albansktalande barn och invandrarfamiljer upp med plastpåsar och små kärror. De börjar rota bland soporna och lådorna på gatan. Lyckan är stor då en ung flicka från Mellanöstern hittar en perfekt knippe persilja som hon visar sin mamma. En albansk pojke och en grekisk kvinna står böjda sida vid sida och letar bland paprikor som lämnats kvar på gatan.

Försäljaren Charalambos från Kreta berättar att det knappt lönar sig för honom att resa till Aten med sina grönsaker längre.

– När jag kommer hit med mina överblivna varor hjälper jag ju i alla fall några, säger han sorgset och sveper med handen mot ett äldre par som fyller sina kassar med kantstött frukt. En kvinna försöker nå upp till sopcontainern för att plocka med sig bortkastade apelsiner.

Förutom parker är gångar och prång mellan affärerna i centrala Aten populära boställen för de hemlösa. Ett stenkast från parlamentet har en man upprättat sin bostad i en passage mellan två gator. Hans bohag får plats i fyra stora plastkassar och hans viloplats består av gamla filtar direkt på marmorbeläggningen. På den igenslagna butikens fönstergaller hänger en smutsig handduk och en påse för skräp, bredvid står en pumptvål, ett askfat, en flaska vatten och toalettpapper – ett fåtal föremål som vittnar om ett försök att skapa normalitet och upprätthålla en värdighet i en kaotisk livssituation.

Överallt i Aten söker hemlösa nu en vrå för natten. Bakom en kyrka halvligger en man under en tunn filt och jämrar sig, på kyrktrappan ligger två kroppar tätt intill varandra och söker värme och utanför en perukaffär har någon byggt en näste av kartonger. Atens kommun har endast två härbärgen med totalt 200 platser och andra mindre organisationer erbjuder ett fåtal tillfälliga nattlogiplaster för behövande. Under de kallaste nätterna i vinter har kommunerna öppnat sporthallar som provisoriska värmestugor och nattlogi för de hemlösa.

Under bästa sändningstid i tv och på sociala medier ber nu Atens kommun, kyrkan och privata organisationer om hjälp från folket. ”Tillsammans kan vi”, heter den grekiskortodoxa kyrkans kampanj som uppmanar kunderna vid de största matvarukedjorna att lämna paket med ris, pasta, bönor, burkmjölk och andra torra matvaror på uppsamlingsplatser utanför affärerna.

Livsmedlen används sedan till att laga maten till kyrkans soppkök och även att ges till behövande familjer. Atens kommun och privata organisationer ber också Atens invånare om hjälp med filtar, vinterkläder och mat i utskick med orden ”Atens hemlösa behöver din hjälp nu!”.

I dagarna har man även på regeringsnivå insett hur illa det är ställt och hälsoministeriet anslår därför 400000 euro till Aten för fler inkvarteringsplatser och 300000 euro till kyrkan och deras soppkök.

I det mest nergångna knark- och prostitutionstäta området i centrala Aten ligger stadens soppkök. Där arbetar fem kvinnor i en trång lokal med att portionera ut grönsakssoppan som just anlänt från ett centralkök. Vid lunchtid startar kommunens utspisning för 900 greker som kan visa upp papper på att de inte klarar försörjningen.

– Soppkök har vi alltid haft för de behövande, berättar en av kvinnorna.

– Men tidigare hade vi ungefär 100 personer per dag som kom hit för att få sig ett mål mat. Titta därute – det är så fruktansvärt att se alla människor som köar, från bebisar till 90-åringar.

När grindarna öppnas trängs folk inte bara för ett äta, men också för att hitta klädesplagg i de stora plastsäckarna med donerade kläder som står uppställda kring innergården.

Ett par timmar senare delar grekiska kyrkan ut 1500 portioner mat till behövande greker och invandrare. På kvällen öppnar kommunen sitt soppkök igen med 500 portioner mat.

– Men, varnar kommunens pressansvariga, på kvällen när de allra värst socialt utslagna vill ha mat blir det en mycket rå stämning – kom inte hit då.

I närheten av soppköken ligger också en fri läkarklinik som drivs av organisationen Läkare i Världen. Georgios Papadakis är föreståndare och ansvarig läkare. Ursprungligen var det en klinik för papperslösa invandrare men nu kommer alltfler greker hit. Greker som blivit utförsäkrade och inte längre har råd med mediciner, speciellt de kroniskt sjuka.

De stora sjukhusen donerar därför mediciner med kort utgångsdatum till kliniken. Där finns också utförsäkrade familjer som inte har råd att vaccinera sina barn. Alla de vaccineringar som varje barn behöver kostar i dag totalt 600 euro och många har inte pengar att betala. Det kan tyckas att det borde ligga i samhällets intresse att se till att alla barn blir vaccinerade gratis, men så är inte fallet. Nyligen öppnades ännu en klinik i den underprivilegierade förorten Perama där många arbetslösa bor och där behovet av fri läkarvård och medicin är stort. Här är det i stället 80 procent greker och 20 procent invandrare som besöker mottagningen, i jämförelse med innerstadskliniken där siffrorna är omvända.

Med nya nedskärningar, sänkta löner, höjda skatter och uppsägningar, som Greklands regering beslutade om i torsdags, hamnar allt fler greker snabbt i de nyfattigas skara och behöver stöd och hjälp. Tidigare har alltid den närmaste familjen hjälpt sina mindre bemedlade släktingar. Nu hjälper medborgare och frivilligorganisationer sina medmänniskor. Men vem som ska hjälpa när grekerna inte längre kan hjälpa varandra är en fråga som saknar svar.