Trots att Industrivärden har varit fortsatt passivt vad gäller nyinvesteringar har bolagets portfölj gynnats kraftigt av den våldsamt stegrade aktiemarknaden, som drivits av förhoppningar om ett förbättrat konjunkturläge.
Industrivärden med sin höga belåning och stora exponering mot cyklisk exportindustri var förloraren ifjol men vinnaren iår. Från årsskiftet är aktieportföljens totalavkastning 49 procent. Det slår börsens index.
Börsuppgången har gjort att skulderna i förhållande till tillgångarna har minskat. Skuldsättningsgraden har sjunkit stadigt sedan årsskiftet från 31 procent till att landa på 20,4 procent den 31 oktober.
Anders Nyrén flaggade i somras i en intervju med SvD Näringsliv för att han trodde hårt på kursutvecklingen i innehavsbolagen. Han fick onekligen rätt. Tåget fortsatte utan att lämna Industrivärden på perrongen. Men trots de tidigare så positiva tongångarna om börsutvecklingen har inte några egna nyinvesteringar gjorts. Ändå är det i dagsläget svårt att anklaga Anders Nyrén för att ha varit feg.
Snarare kan man beskylla Industrivärden för att ha bakbundit sig självt. Maktbolaget har haft små möjligheter att agera och nyinvestera under den här perioden eftersom man inte har mycket till egna pengar. För att nyinvestera måste Industrivärden antingen sälja något av innehaven eller belåna sig ännu mer, vilket skulle öka på den redan höga nettoskulden på 10,7 miljarder kronor.
Dagens skuldsättning på 20 procent anses av företaget vara i linje med målet, men det får ändå ses relativt högt med tanke på den kraftiga börsuppgången i ryggen. Om Industrivärden ökar skulden och börsen dessutom faller tillbaka skulle bolagets skuldsättningsgrad kunna falla tillbaka till sin höga nivå på runt 30 procent igen. Anders Nyrén själv varnar nu för en ökad risk för bakslag på börsen i sitt vd-ord.
Industrivärdens misstag, sett i backspegeln, var att belåna sig så hårt 2007 när börsen nådde toppnivåer, bland annat till aktieköp av lastbilsbolaget Volvo och ståljätten SSAB. Bolaget ansåg uppenbarligen att börsen var attraktivt värderad 2007, vilket har resulterat i att handlingsutrymmet idag är begränsat. För även om Industrivärden idag ser möjligheterna finns inte pengarna.
Att inte ha pengar innebär också att det är svårt att titulera sig som en stark och trygg ägare. Anders Nyrén sade i intervjun i somras att han var beredd att sälja innehav för en eventuell nyemission i något av bolagen. I Volvo har spekulationerna länge gått varma om att den blödande fordonsjätten behöver ta in nya pengar.
Men medan flera andra börsbolag, med betydligt bättre finanser än Volvo, har valt att ta in nya pengar av ägarna under krisen verkar Volvo välja att ha is i magen. Frågan är såklart om det har varit ett aktivt val. De finansiellt svaga storägarna kan vara en orsak till att Volvo har avstått från att göra en nyemission.
Största ägaren i Volvo, franska Renault, har självt problem med sin balansräkning. Och Industrivärden, som näst största ägare, skulle alltså behöva sälja innehav eller ta upp nya lån för att kunna pytsa in nytt kapital. Situationen är inte helt okomplicerad. Och det skulle andas viss desperation om Volvo valde att göra en nyemission utan sina storägare som garanter.
I senaste rapporten visade Volvo ett förbättrat kassaflöde och små tecken på att efterfrågefallet bottnat. Risken för nyemission kan ändå inte betraktas som utesluten, om bara ägarna ställer upp.
