Läser du det finstilta i avtalstexterna? Få gör säkert det och ändå går det bra för det mesta. Konsumenten kan förlita sig på en rad lagar, bland annat:
• Konsumenttjänstlagen (hantverkare)
• Konsumentköplagen (köp av varor i butik)
• Konsumentkreditlagen (banklån)
• Avtalsvillkorslagen
Men den som sätter sig ner och lusläser avtalstexterna, till exempel inom bankområdet, blir inte lika trygg. Snabbt finner hon att det mesta handlar om vilka skyldigheter vi som konsumenter har. Banken utgår från att vi gör fel och garderar sig därför mot alla eventualiteter.
I avtalen står det väldigt lite, om ens något, om vad som händer om banken inte uppfyller sina förpliktelser. Och hemska tanke, vad skulle hända vid en konkurs? Det finns liksom inte i sinnevärlden.
När det handlar om belåning av aktier blir det här tydligt. Kunden får då ofta skriva under en kreditansökan och också ett förfogandeavtal som ger banken rätt att förfoga över dina värdepapper i depån och belåna dem för egen räkning. Men vad som skulle kunna drabba kunden vid en konkurssituation för banken ordas inget om.
Ingen verkar heller veta. De finstilta i avtalen ger ingen större vägledning och på Riksgälden, som sköter den statliga insättningsgarantin och investerarskyddet, ger man inga säkra svar. Finansinspektionen (FI) varnade i förra veckan för att belånade kunder kan drabbas om banken går omkull, en rapport SvD Näringsliv uppmärksammade i måndags.
Gissningsvis beslagtar inte konkursboet allt i din depå- hur många avtal du än skrivit under- och max 250 000 kronor från investerarskyddet kan du nog räkna med. Men belåning är alltid riskabelt.
