Kinneviks relativt höga skuldsättning har sannolikt gjort att ledningen under en tid sökt hitta en ny hemvist för sin skogsindustriella verksamhet, som är den sista stora resten från Kinneviks ursprungliga industriella engagemang. För Billerud ger förvärvet en stabilare industriell plattform, med två hyfsat välinvesterade bruk.

Det faktum att Billeruds vd Per Lindberg tidigare basat över Korsnäs ska heller inte underskattas som det som drivit och möjliggjort affären.

Sett ur ett produktionsperspektiv är kanske inte Billerud och Korsnäs de partners där de största kostnadssynergierna finns att hämta. Då hade Stora Enso, som med sina bruk i Imatra i Finland samt Fors och Skoghall har en helt överlappande profil med Korsnäs bruk i Gävle och Frövi, varit ett bättre val.

LÄS MER: ”Nya bud i skogsindustrin”

Men där hade sannolikt konkurrensmyndigheterna och kanske än mer den dominerande kunden, Tetrapak, inte varit särskilt positiva till en affär.

Billerud och Korsnäs är mera kompletterande i sin produktionsstruktur, där Korsnäs produktion av säck- och kraftpapper mera har varit att betrakta som ”restprodukter” medan detta område är Billeruds kärna. De båda koncernernas produktion av insatsvaror till wellpapp, fluting och liner, hör också till kategorin biproduktion.

LÄS MER: ”Förvärv kan dölja fördärv”
LÄS MER: ”Rejält vinstlyft för Kinnevik”

De identifierade synergieffekterna på 300 miljoner kronor, motsvarande 1,5 procent av omsättningen, ska också huvudsakligen hämtas hem genom samordnade inköp och sänkta administrativa kostnader, 85 procent, medan samordningsvinster i produktionen står för endast 15 procent.

Detta förefaller vara realistiskt, då samordningsvinsterna inom skogsindustrin är väsentligt lägre än inom traditionell tillverkningsindustri.

Den nya koncernens inriktning på förpackningssegmentet är också ett av de mera attraktiva inom skogsindustrin, till skillnad mot tryckpapper, som tidningspapper, vilka hamnat i ”dödens position” med den pågående digitaliseringen av media.

Konsument- och vätskekartong, som är mycket välkonsoliderade med få aktörer, har historiskt klarat att hålla en god lönsamhet, även om tillväxten på hemmamarknaden mattats och tillväxtmarknaderna, framför allt i Asien, i ökande grad kan förväntas försörjas av lokal produktion. Wellpapp- och kraftpapper har varit lite mera svajigt.

Till sin struktur ser det nya Korsnäs Billerud ut lite som det företag som det mindre lyckade och snart glömda industribygget Assidomän hade velat vara. Förhoppningsvis är den nya koncernen mera stryktålig och inte minst affärsmässigt driven.