Omsättningen i svenska aktier, mätt i kronor och ören, har ökat med runt 50 procent sedan 2009. Ökningen förklaras delvis av att aktiekurserna har stigit med ungefär lika mycket. Omsättningen på Stockholmsbörsen, å andra sidan, är i princip oförändrad. Det är också det enklaste och tydligaste uttrycket för att Stockholmsbörsen, Nasdaq OMX svenska dotterbolag, har tappat marknadsandelar i snabb takt. Till stor del har handeln flyttat till nya marknader i framförallt London, något som blev möjligt sedan börsmonopolet avreglerades 2007. Men här finns också en annan trend.
Under våren 2011 har en fjärdedel av handeln i svenska storbolagsaktier skett ”over the counter” (OTC), utanför börsen och direkt mellan två mäklare. Ytterligare runt 5 procent har antingen skett i ”dark pools” eller internt i bankerna, direkt mellan bankernas kunder. För bara två år sedan, våren 2009, uppgick den så kallade OTC-handeln till drygt 15 procent. Ökningen är därför, allt att döma, ganska dramatisk. Även om skillnader i exempelvis rapporteringsrutiner kan göra statistiken lite luddig i kanten, så visar siffrorna på en ganska tydlig trend: aktiehandeln flyttar från öppna och transparenta marknader, till strukturer med mindre insyn.
Det är en utveckling som missgynnar små aktörer med begränsade möjligheter att få tillträde till exklusiva handelsplatser och nätverk. Då denna mer obskyra aktiehandel inte ställer samma krav på att rapportera in köp- och säljkurser i förväg, ställer det också en viktig fråga: Får du som kund bästa möjliga pris på börsen?
30 procent…
…av handeln i svenska storbolag sker helt utanför börsen.
För ett par år sedan minskade Stockholmsbörsen de minsta möjliga prisintervallen i handeln. Det kan jämföras med att man på en bondauktion låter deltagarna höja buden på en allmogeskänk med 50 i stället för 100 kronor åt gången. På aktiemarknaden ledde det till mindre skillnader mellan köp- och säljkurs vilket, enkelt uttryckt, gjorde det mindre lönsamt för mäklarhusen att köpa och sälja aktier. Det förklarar också varför bolag som Carnegie, Penser, Ålandsbanken och Öhman alla och i någon form tampats med sin intjäningsförmåga.
Den avtagande lönsamheten i handeln är också ett skäl till att utbudet av aktier, likviditeten, har minskat.
Som exempel: Om aktiviteten på annonssajten Blocket minskar, blir det svårare för folk att köpa och sälja prylar på kort tid, och till vettiga priser.
Därmed ökar också sannolikheten för att de i stället ordnar en garageloppis, eller säljer direkt till grannen. Detta sker nu i aktiehandeln – med mindre likviditet på börsen väljer mäklarhusen att i större utsträckning handla ”over the counter”. Det framgår dels av den växande omsättningen i OTC-handeln, men också på den stora mängden avslut. Antalet OTC-affärer har på två år ökat femfalt. Samtidigt har den genomsnittliga storleken minskat från 24000 till 6000 aktier per affär, vilket tyder på att en större del av den dagliga handeln, och inte bara storaffärer, sker ”offline”.
Samtidigt vittnas det om hur så kallad högfrekvenshandel gjort det svårare att handla. Datorer med extremt snabba och helt automatiska beslutsprocesser kan upptäcka affärer i marknaden och åka ”snålskjuts” på andra mäklarhus. Även detta kan skapa incitament att välja loppmarknaden framför Blocket.
Sammantaget finns en risk att flykten från börsen blir ett självspelande piano, som en självuppfyllande profetia.
Våren 2009 handlades 85 procent av alla aktier i svenska storbolag helt i det öppna, på Stockholmsbörsen i Stockholm. I dag är det mindre än hälften. Över 40 procent av handeln skedde i utlandet, och utan den transparens som av tradition har präglat den svenska marknadsmodellen.
Det finns skäl att fråga sig vad det här, på lång sikt, innebär för den svenska finansmarknaden, jobbtillfällena den skapar, de noterade bolagen, och för institutionernas och hushållens sparande.
