Det är i sig naturligt att analytiker, privatekonomer och andra med anknytning till finansbolag och banker och som får sitt levebröd från dessa arbetsgivare gärna vill försköna verkligheten en smula. Att de oftast är mer optimistiska än realistiska illustreras av att många tyckte sig se att börsbotten var nådd redan för ett bra tag sedan.
Att dessa arbetar med skygglappar är lika naturligt som att bostadsmäklare på sin höjd räknar med stabila priser eller något vikande sådana även när alla konjunkturtecken talar för en härdsmälta framöver efter de många år då priserna på bostadsrätter och villor i storstäder och på tillväxtorter blivit allt mer uppskruvade.
Placeringar lönar sig på sikt bättre än att ha pengarna på banken är det vanliga privatekonomirådet. Även om det gungar och kurserna rör sig kraftigt kan du tryggt lita på din omsorgsfullt tjärade eka, eftersom den på sikt hjälper dig att håva hem fina fångster på börsen. Behöver du inte använda ditt sparkapital i aktier för den där skinnsoffan du tänker köpa först om fem år kan du ligga lågt.
Men. På sikt kan bli länge. Mycket länge. Betydligt längre än fem år. Detta decennium är ett förlorat börsdecennium om inte 2009 blir ett år med extatiska börsrörelser uppåt. 1980- och 1990-talen var visserligen goda börsårtionden, liksom 1950- och 1960-talen, men det är oklokt att dra växlar på en begränsad historisk tid.
Svensson och andra svenskar tycks numera ta aktiesaken i egna händer och lita mer på sitt förnuft och sin magkänsla framför att förlita sig på de så kallade experterna. Med ett skattefinansierat Allemansfondsparande som skola har vi lärt oss av just historien att det kan gå snett med aktiesparandet, att till exempel en tidigare näringsministers köpråd kring Telia kan slå slint.
Likväl kan några minnas det spekulativa köpet av SE-banksaktier för fyra kronor stycket under finanskrisen för 15 år sedan - en affär som resulterade i rejäla reavinster. Eller den goda tajmingen att teckna sig i nyemissionen i Ericsson för några år sedan då telekomkoncernen var på fallrepet.
Historien kan inte säga något om hur länge en nedgångs- eller uppgångsfas på börsen håller i sig. Men historien har fått oss att förstå att det går att göra både goda och dåliga affärer. Det förklarar att privatpersoner nu fortsätter att handla, trots finansoron.
Visserligen har affärerna i kronor räknat minskat jämfört med för ett år sedan, naturligt med tanke på den kraftiga kursnedgången jämfört med då, men i antal är det ett ordentligt plus i kanten.
Det viktiga är att du inte behöver pengarna och inte öronmärker dem för den där skinnsoffan. Inte ens om fem år. Säljer du då kanske pengarna inte räcker mer än till en enkel köksstol.
