Å ena sidan lever hälften av alla afrikaner söder om Sahara i extrem fattigdom, knappt en fjärdedel har tillgång till elektricitet. Zimbabwe fortsätter utför, Somalia plågas av ett nästan evigt inbördeskrig.

Å andra sidan har Afrika haft en rekordtillväxt de senaste åren, Botswana omnämns som ett ”ekonomiskt under” och länder som Rwanda, Liberia och Moçambique genomgår omfattande och ambitiösa reformer efter svåra konflikter.

Mitt i allt har ekonomier som Kina, Indien och Brasilien dykt upp på arenan och skakat om.

– För tio år sedan skrev Economist att Afrika var den hopplösa kontinenten. Det fick man ta tillbaka för en tid sedan. Det går tillräckligt bra i Afrika för att man ska våga säga att Afrika inte sitter fast i en fattigdomsfälla, säger ekonomen Peter Stein som har granskat de afrikanska ekonomierna för Swedfunds räkning.

En sak är i alla fall säker: Bilden av en utveckling som står och stampar, stämmer inte. Det händer grejer i Afrika.

Tillväxten

Den startar visserligen från en extremt låg nivå, men före den globala krisen upplevde Afrika sin längsta och geografiskt mest spridda tillväxt någonsin. Mellan 2003 och 2008 var tillväxten i genomsnitt sex procent per år. Så snabbt, och så många år i sträck, har den aldrig tidigare ökat. Det gör Afrika till den näst snabbast växande regionen i världen.

Handeln

Handeln växer, både inom kontinenten och internationellt. Mellan 1998 och 2008 fyrfaldigades den afrikanska exporten till följd av ökad efterfrågan på råvaror och stigande råvarupriser. Den tydligaste trenden är att handeln med andra växande ekonomier såsom Kina, Indien och Brasilien, ökat i raketfart. Mellan 1999 och 2008 ökade värdet av handeln mellan Afrika och Kina från 6,5 miljarder till 107 miljarder dollar. Det gör Kina till Afrikas näst viktigaste handelspartner, efter USA. Kina är dessutom det överlägset största importlandet för Afrika.

Investeringar

De utländska direktinvesteringarna i Afrika har nått rekordnivåer de senaste åren, och 2006 var första året då privata kapitalflöden översteg biståndsflödet. Toppåret 2008 var direktinvesteringarna 88 miljarder dollar – nästan dubbelt så mycket som Indien, och mycket nära siffran för Kina. Och medan de utländska direktinvesteringarna sjönk med 15 procent 2007 och 2008, ökade de med 17 procent på den afrikanska kontinenten.

Avkastning

Avkastningen på internationella direktinvesteringar i Afrika har fördubblats mellan 2000 och 2007, från sex till tolv procent. Det är en högre avkastning än i någon annan tillväxtregion.

Politiska och ekonomiska reformer

2009 toppade Rwanda listan över världens mest reforminriktade länder i Världsbankens rapport Doing Business. Många afrikanska länder har tagit itu med sin inflation och rensat upp i statsfinanserna. Marknader har öppnats upp för utländska investerare, lagstiftning som reglerar privat äganderätt har skärpts och växelkurser har marknadsanpassats. Därmed har det blivit mindre riskfyllt att investera.

Fred och frihet

Även om en del länder, som till exempel Kenya, drabbats av bakslag, har Afrika ändå blivit en betydligt fredligare kontinent. För tolv år sedan fanns 20 regionala konflikter eller inbördeskrig i Afrika, 2008 var de fem. För 30 år sedan betecknades 59 procent av de afrikanska länderna söder om Sahara som ofria, år 2009 var majoriteten – 69 procent – fria eller delvis fria enligt amerikanska Freedom Houses rankning. 10 länder söder om Sahara betecknas som stabila demokratier. Flera av dessa tillhör också dem som har lägst korruption.

Krisen

Medan tillväxten globalt sett var negativ förra året, låg Afrika på plus 2,1 procent. Det var inte en lika hög takt som de senaste åren, och inbromsningen fick svåra konsekvenser som slog mot världens allra fattigaste. Likväl var det första gången som Afrika inte föll fritt under en global kris. Redan i år väntas kontinenten dessutom komma på fötter igen – under 2010 bedömer IMF att tillväxten för Afrika söder om Sahara blir 4,7 procent, och 2011 når den 5,9. Det innebär att även BNP per capita ökar.

Hoten

En stor del av ländernas export går fortfarande till USA och EU. Om krisen fördjupas och det blir ytterligare åtstramningar kan det få mycket negativa konsekvenser för Afrika.

Tillväxtenkommer inte de fattigaste till del. Om den utvecklingen fortsätter och ett litet skikt berikar sig medan den stora massan förblir utblottad, finns risk för allvarliga spänningar i samhällena.

Till följd av den ekonomiska krisen minskar både omvärldens bistånd och remitteringarna (alltså pengar som afrikaner utomlands skickar hem).

Fortfarande är kontinenten allvarligt eftersatt vad gäller hälsovård, utbildning och infrastruktur. Ett folk som inte kan läsa har svårt att tillgodogöra sig information och ny teknik. Okontrollerad spridning av hiv riskerar att slå ut stora delar av befolkningen i arbetsför ålder, och usla vägar gör transporter dyra och ineffektiva.

På Transparency Internationals lista över världens 30 mest korrupta länder, kom hälften från Afrika 2008.

Fortfarande består runt 70 procent av de afrikanska ländernas export av råvaror. Så länge förädlingen sköts utomlands, går man miste om stora pengar. Det problemet kvarstår också i den ökade handeln med Kina.

Klimatförändringarna är redan verklighet för miljontals afrikaner och Afrika klarar inte att tackla de problemen självt, utan internationell hjälp.

Artikelkällor: Om Afrikas ekonomiska utveckling förr, nu och i framtiden av Peter Stein, Africa Progress Report 2010, Freedom House, Transparency International, African statistical yearbook 2010.