Kan presidentvalet hjälpa USA:s ekonomi? Eller fortsätter den politiska låsningen i Washington som riskerar stjälpa den? Bilden av USA:s situation är splittrad.

Nya tuffa åtstramningar, banker som står på kreditbromsen, fallande investeringar och stigande arbetslöshet skapar en ond cirkel som får 2011 års eurokris att se ut som en behaglig sommarpromenad. Eller: EU-ländernas krisprogram och ECB:s miljardstöd vinner tillbaka marknadernas förtroende.

Nobelpristagaren Niels Bohr ska ha sagt att ”det är svårt att göra prognoser – särskilt om framtiden”. En enkel och relativt riskfri prognos är att eurokrisen fortsätter även nästa år. Frågan är bara hur djup och hur långvarig den blir.


Kina och övriga Asien beskrivs ofta som räddningsplankor för den globala tillväxten när eurokrisen och USA:s bekymmer sprider osäkerhet i världsekonomin. Frågan är dock hur mycket Asien drabbas av vikande export och vilka sprickor som kan blottas i Kina nästa år.

I en bedömning av Asiens utsikter inför 2012 kan pessimisten måla upp risker i Kina, problem i Indien och svagheter i Japan. Men optimisten har också en hel del argument.


Sådana är förutsättningarna – så här ser optimistens och pessimistens synvinkel på världsekonomin ut:

USA | Det finns pengar – vändningen kan komma snabbt

• Pessimisten:

Det är mycket lätt att räkna upp orosfaktorerna 2012 i USA: smittspridning från krisen i eurozonen, arbetslösheten kvar på samma höga nivåer, fler misslyckanden i skatte- och budgetmanglingarna – eller, med andra ord, ett år till utan att politikerna i Washington kan tackla de växande underskotten i budgeten och i handelsbalansen.

Grundtipset blir svag bnp-tillväxt, +2 procent eller något mer, vilket är för lite för att göra avtryck i arbetslöshetsstatistiken och fler nedskärningar i de offentliga utgifterna med varsel som följd lär komma. En del ekonomer förutspår att centralbanken Fed planerar ännu en kvantitativ lättnadsrunda och nytt är en ökande inhemsk tillgång på energi.

• Optimisten:

Men, mot slutet av ett annars rätt slätstruket 2011 syntes flera ljuspunkter som borde lysa tillräckligt för att tysta svartmålarnas prat om en dubbel-dipp i konjunkturen. Till exempel: färre nya ansökningar om arbetslöshetsunderstöd, uppgång i fordonsförsäljningen, ett par spektakulära börsintroduktioner, mindre kärvt låneklimat för småföretag som funderar på att anställa, stabilare fastighetsmarknad tack vare fler unga människor som vill bilda familj och skaffa villa.

En gammal favorit i repris finns också på dagordningen, nämligen George W Bushs skattesänkningar som förlängdes i de ödesmättade budgetbataljerna, dock bara fram till den 31 december 2012. Det återstår då att se om antipatin mot de rikaste, som råder även utanför Occupy Wall Street-kretsar, består och om nya maktförhållanden uppstått efter den 6 november.

Dessutom: i delar av USA märks den långa recessionen inte särskilt tydligt och schablonuttrycket om det bankrutta landet, ” We're broke”, ter sig felaktigt. Det finns pengar och om framtidstron återvänder kan en vändning komma rätt snabbt.


EUROPA | Japanskt scenario sannolikt efter eurokrisen

• Pessimisten:

Det mesta talar för att Europa inte klarar sig undan med en ”mild recession” som ECB tror. Åtstramningarna i Grekland, Spanien, Portugal och Italien har inte mer än inletts. Krisprogrammen finns på pappret men i verkligheten har Grekland knappt börjat skära ned den uppblåsta offentliga sektorn. Italien står inför neddragningar på 24 miljarder euro – med start 2012.

Sammantaget väntas eurozonen dra ner med 0,5-0,75 procent av BNP under 2012 och 0,5 procent under 2013, enligt Morgan Stanley. Detta riskerar att utlösa en negativ spiral av stigande utgifter i trygghetssystemen, sjunkande skatteintäkter och krav på nya sparpaket som i sin tur drar ner tillväxten ännu mer.

I ett nattsvart krisscenario spricker valutaunionen och världsekonomin störtdyker. Men många räknar i stället med ett japanskt scenario. När den japanska bubblan sprack i början av 1990-talet hade landet två gyllene decennier bakom sig med årlig BNP-tillväxt på 3,4 procent per capita och endast en enda recession. Under de följande decennierna låg tillväxten på magra 0,8 procent med sex recessioner.

Ekonomerna vid Goldman Sachs förutsäger att eurozonen backar med 0,8 procent under 2012, medan hela EU krymper med 0,4 procent. Bäst klarar sig Sverige med ett plus på 1,6 procent och Polen med 2 procent. Tyskland växer med 0,1 procent medan Frankrike minskar med 0,4 procent. Även 2013 blir i denna prognos ett svagt år med ett plus på bara 1,1 procent i EU.


• Optimisten:

Marknaderna underskattar den politiska viljan i eurozonen och fokuserar för mycket på de ofta motstridiga signaler som kommer från de olika huvudstäderna. I själva verket växer trycket på Storbritannien att gå med på fördragsförändringar som bland annat tillåter halvautomatiska sanktioner med budgetslarvare.

Europeiska Centralbanken skulle i så fall kunna utvidga sina stödköp via bankerna och samtidigt fortsätta att sänka styrräntan ner till 0,5 procent.

I detta scenario skulle oron på marknaderna lägga sig. Eurobjässen Tyskland skulle fortsätta att exportera och snabbt vara tillbaka i tillväxtspåret igen. Bankerna som i dag är livrädda för att låna ut till varandra och till övriga näringslivet skulle börja finansiera långsiktiga investeringar för att återställa konkurrenskraften i framför södra Europa. 2012 skulle i så fall vara ett besvärligt övergångsår, men inte ännu en etapp på väg mot avgrunden.


ASIEN | Lägre tillväxt – men ändå klart starkare än väst

• Pessimisten:

Kina har redan drabbats av en kännbar inbromsning av sin export, en avmattning som redan lett till neddragningar i tiotusentals fabriker. Minskad export riskerar att knäcka många företag med hårt pressade vinstmarginaler och påskynda utflyttningen av enkla fabriksjobb till billigare länder i Asien innan nya och mer avancerade industrier hunnit växa fram i tillräckligt stor skala i Kina.

Dessutom hotar finansiella problem. Lokala och regionala myndigheter kämpar med tunga skulder efter finansieringen av de väldiga stimulansåtgärderna under den globala finanskrisen 2008-09, bankerna bär med sig mängder av dåliga lån och fastighetssektorn är fortfarande osäker, även om den verkar ha stabiliserats något.

Pessimisten kan också peka på ett jäsande missnöje med korruption, sociala orättvisor och miljöproblem i Kina.

Lägg därtill ett Indien präglat av avtagande tillväxt och stark kritik mot regeringens oförmåga att bekämpa korruptionen plus ett Japan med fortsatt trög ekonomi och svagt politiskt system så kan pessimisten förutspå att Asien tappar rätt mycket av sin dynamik under nästa år.

• Optimisten:

Denne håller naturligtvis inte med. Optimisten kan peka på alla starka krafter som ger Asien möjlighet att fortsätta med snabb ekonomisk tillväxt och minskad fattigdom, även om exporten till viktiga marknader oundvikligen kommer att påverkas av framförallt eurokrisen.

I Kina kan dämpningen av exporten kompenseras av stimulansåtgärder som mer handlar om skattesänkningar eller utbyggd offentlig service än nya jättesatsningar på infrastruktur. Inflationen har redan börjat sjunka tillbaka, liksom inflödet av dollar, och det mer spelrum i den ekonomiska politiken. Även sänkta prognoser förutser en BNP-tillväxt på 7-8 procent i Kina nästa år.

I samma anda kan optimisten framhålla att Indiens tillväxttakt visserligen är på väg ned under 7 procent, men landet präglas fortfarande av stark ekonomisk dynamik och optimism. Optimisten kan också säga att Japan är på väg att hämta sig ekonomiskt efter katastroferna i fjol, och för många japanska exportörer är Kina numera den viktigaste marknaden.

Om tillväxten stannar på 7-8 procent i Östasien, på 6-7 procent i Sydasien och kanske 5 procent i Sydöstasien 2012 skulle Asiens ekonomi även i pessimistiska prognoser utvecklas klart snabbare än Europa eller USA gör i optimistiska bedömningar.