Pensionsfrågan har stor samhällsekonomisk och privatekonomisk vikt men även stor företagsekonomisk betydelse. Bara i år gör Sveriges arbetsgivare tjänstepensionsavsättningar på cirka 150 miljarder kronor.
Medarbetare uppskattar inte pensionsinbetalningarna till sitt rätta värde
Eva Adolphson
I tjänsteföretag är det ofta den största utgiften efter lönekostnader. För många människor är tjänstepensionen det största enskilda sparandet man har. Därför skulle det vara önskvärt att arbetsgivarna har samma strategiska förhållningssätt runt pensioner som man har runt andra frågor av motsvarande ekonomisk dignitet.
Verkligheten ser annorlunda ut. Trots att det handlar om stora värden ägnas pensioner sällan något större engagemang vare sig på HR-avdelningar/ekonomiavdelningar eller i företagsledningar och styrelser.
En lång rad undersökningar har gjorts som tyder på att medarbetarna inte uppskattar pensionsinbetalningarna till sitt rätta värde. I en enkät Alecta beställt i år och där de tillfrågade är personal- och ekonomiansvariga framkommer att 81 procent tycker att arbetsgivaren på lönebeskeden ska informera om hur stora de månatliga inbetalningarna till tjänstepensionen är. Men det är bara 10 procent som uppger att de har med uppgiften på dessa och ytterligare några procent informerar på annat sätt om de inbetalningar som görs.
Tjänstepensionen är den viktigaste anställningsförmånen och kostar ofta tusentals kronor i månaden per medarbetare, men ändå nämns den inte. Det är märkligt att många företag gör en så stor insats för medarbetarnas framtida trygghet utan att kommunicera det.
Ansvaret för pensionsfrågan ligger ofta på HR-avdelningen eller ekonomiavdelningen. Men mycket tyder på att personalchefer och ekonomichefer inte fått rätt förutsättningar för att klara av denna viktiga arbetsuppgift.
Jag har gjort en genomgång av utbildningsplaner för personalvetarprogram och ekonomprogram på universitet och högskolor och resultatet är tyvärr mycket nedslående. Utbildning om pensioner saknas så gott som helt på dessa program.
Det finns säkerligen historiska förklaringar till varför pensionskunskap inte ingår i utbildningarna för blivande personalvetare och ekonomer. Tidigare fanns inte samma behov av en sådan utbildning, eftersom det inte fanns så många val att göra runt pensioner. Pensionerna var förmånsbestämda vilket betyder att pensionens storlek var bestämd på förhand - ofta till en viss procent av slutlönen eller till en viss procent av genomsnittslönen under ett visst antal år.
Idag ser det annorlunda ut. Vilka val som görs kan ha mycket stor betydelse för den framtida pensionens storlek och för hur man ser på sin tidigare arbetsgivare efter pensioneringen.
Det ligger därför i såväl arbetsgivarnas som i de anställdas intresse att tjänstepensionen uppmärksammas mer. Ett viktigt steg kan företagen ta initiativ till, nämligen att i lönebeskeden synliggöra pensionsavsättningarna som de gör för sina medarbetare.
Ett annat viktigt steg för att öka kunskapen om pensioner är att se till så att pensionsfrågan tas upp i personal- och ekonomutbildningarna på universitet och högskolor. Utan en gedigen akademisk grundutbildning kommer sannolikt HR-chefer, ekonomichefer och verkställande direktörer att, precis som många privatpersoner, fortsätta att värja sig mot allt som har med pensioner att göra eftersom det är så ”svårt och tråkigt”.
Regeringen bör därför snarast uppdra åt samtliga universitet och högskolor att inom personalvetarprogram och ekonomprogram ge en grundlig utbildning om pensioner.
Det finns många rationella ekonomiska skäl för att göra de 150 miljarderna som årligen investeras i pensioner mer kända och uppmärksammade!
EVA ADOLPHSON
pensionsekonom, Alecta
MISSA INTE: TEMA TJÄNSTEPENSION
LÄS OCKSÅ: Har du råd att inte läsa det här?
