Annons
X
Annons
X

”När medierna berörs tappar de professionaliteten”

Kulturminister Alice Bah Kuhnke gav henne i uppdrag att utreda framtidens mediepolitik. Åtta månader senare har Anette Novak tagit tempen på branschen, mött högljudd kritik från mediechefer och lämnat en 360-sidig rapport. För SvD förklarar hon varför hon är mer orolig för branschen nu än när hon tog uppdraget.

Medieutredningen 2015
Anette Novak, statlig medieutredare.

Anette Novak, statlig medieutredare. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

E4:an drunknar i röda och vita billjus. Kista töms på kontorsarbetare i vinterskymningen. Statens medieutredare Anette Novak är kvar på jobbet. Hon tar emot på sjätte våningen i ett lite föråldrat kontorskomplex. Överdimensionerade krukväxter, glasatrium i 80-talsstil.

– Har ni sett Nod-byggnaden? Den är häftigare, säger Anette Novak och leder in i ett mötesrum.

Det är som teknik- och internetälskare hon gjort sig känd. 2009 moderniserade hon Norran, frisinnad liberal tidning med redaktioner i Norr- och Västerbotten, genom att göra den mer digital och bjuda in läsarna i arbetsprocessen. I dag talar man om “collaborative journalism”; läsare och reportrar i samverkan.

– The Guardian började 2011. Då hade vi hållit på i två år, påpekar Anette Novak.

Annons
X

Sedan 2013 är hon vd för Interactive institute Swedish ICT, ett delvis statligt finansierat forskningsinstitut med uppgift att ”stärka Sveriges konkurrenskraft” med bland annat design och informationsteknik. I mars gav kulturministern Novak uppdraget att leda den statliga medieutredningen och presentera förslag på en ny mediepolitik nästa år. Branschen inväntar Novaks förslag, som kommer i april. Men medieutredaren tycker att den har fel fokus.

– Jag skulle önska att det var ännu fler hjärnor som tänkte med oss än som lade energi på metanivån, hur utredningen arbetar. Låt oss prata sakfrågorna! Vilket stöd tror medieföretagen att medieföretagen behöver? Alla aktörer ser inte bärighet framöver. Det väcker väldigt starka känslor.

Flera tunga mediechefer har kritiserat utredarna för att strunta i medieföretagens perspektiv (som dock kommer att beaktas nu, i utredningens andra del, reds anm) och ifrågasatt utredningens trovärdighet. Anette Novak ryter ifrån mot ett par kritiker, men hejdar sig sedan. Det där är inte aktuellt längre, tycker hon. Men hon vänder sig inte bara mot kritikerna, utan också mot oss som ger dem utrymme.

– Har källan något att vinna på det här? Om den har det ska man som journalist ställa sig frågan ”Ska jag bli verktyg och hjälpa den personen att nå ut med det?”. Det gäller också terrorister som har ett budskap som de vill få fram.

Har kritiken varit orättvis? Anette Novak protesterar mot begreppet. Staben mäter skriverierna och dess chef vill inte kännas vid någon utbredd kritik.

– För mig personligen har det varit lärorikt eftersom man ser hur medierna tappar professionaliteten när de själva är berörda av någonting. Vi mäter allt som skrivs, är det positivt eller negativt? Vi ser sånt. Jag möter väldigt många reportrar som säger ”Det har varit väldigt mycket kritik mot medieutredningen”. “Jaha”, säger jag. “Vadå mycket? Vad har du för siffror på det? För jag mäter det här. Jag ser att vi har fler positiva röster om medieutredningen än negativa så jag kan inte gå med på att svara på den frågan”. Det går fort så man baserar inte längre saker på verifierade fakta utan man känner hur det är och sedan säger man det.

För “skojs skull” jämförde Novak och hennes medarbetare medieutredningens genomslag med demokratiutredningens.

– Den grafen är förödande för den ser ut såhär, säger hon och lyfter handen mot taket.

– De andra ligger och guppar på nollstrecket. Vad betyder detta? Det betyder att medierna använder sina egna plattformar för att prata i egen sak. Vad ger det för signal till allmänheten? Det ger inget förtroende. Skulle stålindustrin fått in lika många debattartiklar som har skrivits om medieutredningen? Om vi inte tror det har vi gynnat vår egen industri. Är det ett bra beslut ”frågetecken”, säger Anette Novak och uttalar skiljetecknet för att markera frågan.

Jag anar en lite fientlig inställning mot medieföretagen. Du riktar skarp kritik mot hur de sköter sina uppdrag och vilken funktion de fyller. Kan du förstå att jag får den bilden?

– Det skulle vara en felaktig bild att beskriva det som att jag riktar skarp kritik mot någon. Vi har lyft fram bekymmersamma utvecklingstendenser som märks i journalistiken. Det medieutredningen och staten har som fokus är ju medborgarnas bästa.

Du pratar om att man ska se till medborgarnas intressen och att det är journalistiken och inte medieföretagen som ska räddas, men är inte det ena en förutsättning för det andra?

– Det är en bra fråga. Fryser man bilden exakt i dag så kan man nog besvara den frågan med ett ”ja”. Men givet hur fort det går och de negativa utvecklingstendenser vi ser och att vi ska titta på en mediepolitik för framtiden så ska man försöka ha en vidare blick. Vi måste tänka innovativt och nytt.

Kulturminister Alice Bah Kuhnke med Anette Novak i bakgrunden. Foto: Jessica Gow/TT

Anette Novak har bland annat öppnat upp för ett mediestöd riktat mot privatpersoner och företag.

– Det har blivit missuppfattat, har jag märkt. Vi sa att vi håller det fullständigt öppet vem som skulle kunna ta emot stödet. Man skulle kunna tänka sig skattelättnader för konsumtion av kvalitativt innehåll för att stimulera det som vi märker att medieföretagen har svårt med, nämligen att få folk att betala för kvalitativ journalistik. Det var inte så att vem som helst som lovar att blogga varje dag kan få pengar från staten.

För att utredningen ska fylla sin funktion är det viktigt att den ligger i framkant och har digitalt fokus. Men på många lokaltidningar runtom i landet så kommer mer än 90 procent av intäkterna från pappersupplagan.

Jag pratade med en lokal aktör som tyckte att medieutredningen glömt bort det analoga perspektivet.

– Det finns med. Jag tror inte att den här mediechefen du pratat med har läst alla 360 sidor. Det finns många avsnitt där vi pratar om hur analoga kanaler fortfarande står sig starka. Vi säger att radio och tv står sig starkare än landsortstidningar, vi säger att landsortstidningar står sig starkare än storstadstidningar. Det har vi absolut inte glömt bort.

Hur ska ni få igenom förslagen hos politikerna?

– Det är verkligen inte min uppgift. Jag gör en utredning som ska komma med förslag som levererar på det nya medielandskapet. Vi har en referensgrupp och jag upplever inte att någon, eller väldigt få i alla fall, inte har förståelse för att vi behöver tänka nytt.

Men hur ser du på Miljöpartiets svaga regeringsställning?

– Jag är tjänsteman, jag har ingen synpunkt på det överhuvudtaget. Jag är helt neutral och oberoende i det här.

Nu gav EU-kommissionen grönt ljus för att det nuvarande presstödssystemet får finnas kvar till 2019. Betyder det något för medieutredningens tidtabell? Ni har bett om ett halvårs förlängning.

– Ja, vi diskuterar ett halvårs förlängning med kulturdepartementet. Det klart att personligen så tror jag att en förlängning vore av godo eftersom det skulle ge möjlighet att fördjupa analysen. Men man kan inte heller ha för lång förlängning, ju längre vi väntar desto mer inaktuell blir verklighetsbeskrivningen.

Hur ser du på framtiden för lokaltidningarna? De fyller ju en särskilt viktig funktion eftersom vi har ett decentraliserat land där många viktiga beslut fattas på kommunnivå.

– Absolut. Bevakningen av kommunerna är central, det har blivit extremt tydligt tycker jag. Det är de lokala mediehusen som gör den regelbundna bevakningen av kommun- och landsting.

Om bristen på lokal bevakning sägs urholka demokratin just för att rapporteringen minskar, så finns det annan ”journalistik” som riskerar att urholka demokratin för att den växer. På nätet frodas ”alternativmedierna”, en mix av högerextrema och nationalistiska sajter som gör anspråk på att berätta sanningen genom att ge en propagandistisk verklighetsbeskrivning.

Medieutredningen nämner inte sajterna vid namn eftersom forskning visar att det ökar populariteten hos dem, men bekymras av utvecklingen.

– Medborgarna har problem med att se skillnad. Fakta blandas med rykten, konspirationsteorier, desinformation, propaganda… Det pågår i viss mån ett slags psykologisk krigsföring. Det här är ingenting som staten kan göra något åt, men det här är en passning till branschen. Jag tror att det hade varit av godo om man hade någon typ av branschcertifiering. Så att man tydligt säger ”det här är en ansvarig sajt” och urskiljer sig från det andra innehållet som ökar exponentiellt i kvantitet.

Har du större eller mindre förtroende för de traditionella medierna i dag jämfört med innan du blev medieutredare?

– Oj, vilken svår fråga. De traditionella medierna är befolkade av otroligt skickliga människor, det har jag alltid tyckt och det tycker jag fortfarande. Men jag är lite mer bekymrad över utvecklingen. Förutsättningen för att journalister ska kunna göra sina jobb ser mörka ut. Sakernas tillstånd påverkar vad de är kapabla att leverera.

”Förutsättningen för att journalister ska kunna göra sina jobb ser mörka ut”, säger Anette Novak. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Du verkar även bekymrad över att åsiktsjournalistiken tar allt större plats.

– Den ger klick. Det vi ser är att åsikter tränger ut verifierade fakta. Det är bekymmersamt för samhället om en person som tycker något får större utrymme än den som vet något.

Hur tror du att det påverkar vem som väljer att bli journalist och vad den personen har för drivkrafter, om det är att bli kändis eller att berätta saker?

– Svår men otrolig väsentlig fråga. Jättebra, otroligt bra. Är journalistiken förknippad med en jakt på att närma sig en sanning och att ”terrierartat” leta efter skäl till varför någon eventuellt vill visa upp en annan bild. Det blir en mer altruistisk person som söker det. Men om det bara gäller att synas och höras och ge slagkraftiga attacker, så är det en annan typ av person. Det klart att medielandskapet kommer att få den population som det förtjänar. Jag tycker att medielandskapet, som är en bärande del av demokratin, förtjänar nyanser och eftertanke och en mångfald av röster.

Du skapar inte en långsiktig relation med medborgarna genom att bara appellera till reptilhjärnan.

Medieutredaren förbannar klickjournalistiken:

– Valutan vi har i dag är ju klicken. Jag tror ju att det är kortsiktigt. Du skapar inte en långsiktig relation med medborgarna genom att bara appellera till reptilhjärnan. Jag tror att vi måste komma förbi den fasen. Det tränger undan, det tycker vi att vi ser tendenser på, det för demokratin väsentliga innehållet. Det klart att medierna har ett ansvar så länge de tycker att de ska leverera på att vara demokratins hörnsten. Då måste publicisterna arbeta med att få allmänheten intresserad av det som man anser väsentligt för den att veta. I stället för att titta på vad andra gör och göra mer av det.

Det sägs finnas ett självsanerande system: även om det bara är två personer som läser en kommungranskning så gör det faktum att den publiceras att kommunen blir självmedveten och sköter sig bättre.

– Vi drar en parallell: vården! Om du ringer sjukvårdsupplysningen och frågar om en ovanlig sjukdom så kan de ju inte svara: "Det är ingen som ställt några frågor om detta på väldigt lång tid så vi har ingen information att tillhandahålla".

En viss typ av information måste finnas även om den inte efterfrågas ofta, det är en medborgerlig rättighet.

Hur skulle man kunna stimulera det samhällsnyttiga innehållet?

– Det är det vi har framför oss nu i steg två. Det är uppenbart att det behövs och det är uppenbart att det finns dem som inte har något av det materialet. Staten ska inte heller sätta kvalitetsstämplar – det skulle kunna betraktas som en form av censur – men givet att medieinnehåll i dag kan vara vad som helst så måste man ju ha någon form av avgränsning.

Frågan om ett eventuellt kvalitetskriterium är infekterad. Någon debattör har upprörts över att medieutredningen saknar förslag på ett kriterium, några över det förödande i om den skulle förslå ett. Anette Novak resonerar ungefär som Hans-Gunnar Axberger, professorn som ledde den tidigare presstödskommittén: tryck- och yttrandefrihet är en konstitutionell rättighet, statligt mediestöd är det inte.

Själv läser hon ”de flesta större medier, politik och kulturdebatt”, branschmedia och vid stora franska nyhetshändelser tidningar som Le Monde och Le Figaro. Anette Novak bodde sju år i Paris på 90-talet.

– Jag läser ganska speciellt eftersom jag har bott utomlands mycket. Om man följer diskussionen efter Paristragedierna så är det otroligt stora skillnader på franska och svenska medier. Det kan ha att göra med att Frankrike har en annan kultur, man hyllar fortfarande filosofi och litteratur och har ett litteraturprogram i tv där man sitter och pratar böcker i flera timmar. Det skulle vara en omöjlighet i Sverige. I Frankrike finns en annan mer…

Intellektuell kultur?

– Ja, en mer kunskapsbaserad. Det finns mer i folkdjupet att man värdesätter kunskap. Lärare har mycket högre status i Frankrike, till exempel.

Hur är Sverige i motsats?

– Jag tror att det finns en … Nej, jag ska inte uttala mig om det här känner jag, förlåt. Det är så svårt med den här rollen, den är ny för mig också. Jag ska inte yttra mig.

Om du visste hur mycket jobb och uppståndelse det skulle bli kring medieutredningen, hade du tagit uppdraget i dag?

– Jag misstänkte ju att det skulle bli såhär, haha, så det hade jag nog gjort.

Fotnot apropå presstödet: SvD är den största presstödsmottagaren och tog 2015 emot 47,9 miljoner kronor i driftstöd.

Annons

Anette Novak, statlig medieutredare.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 1 av 3

Kulturminister Alice Bah Kuhnke med Anette Novak i bakgrunden.

Foto: Jessica Gow/TT Bild 2 av 3

”Förutsättningen för att journalister ska kunna göra sina jobb ser mörka ut”, säger Anette Novak.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 3 av 3
Annons
X
Annons
X