Annons
X
Annons
X
Ledare
Op ed

Nuri Kino: När konflikterna följer med

Svenskt flykting­mottagande
Ett av många flyktingboenden. Kan vi garantera säkerheten för dem som vistas där?

Ett av många flyktingboenden. Kan vi garantera säkerheten för dem som vistas där? Foto: Jessica Gow/TT / TT NYHETSBYRÅN

Det här är den första artikeln i en serie på tre där Nuri Kino skriver om situationen kring trakasserier av kristna på svenska asylboenden.

Responsen blev överväldigande på min artikel om att jag vill öppna ett asylboende för kristna som inte känner sig trygga på befintliga boenden (SvD 6/2). Det finns ett uppdämt behov av att frågan lyfts upp. Men att vi har religiösa, etniska och politiska konflikter på våra boenden är inte något som alla vill kännas vid. Det utmanar oss i vår svenska identitet som ett öppet samhälle där det råder ömsesidig respekt för varandras åsikter, sexuell läggning och religion.

Dock har det länge varit känt att förföljelse av exempelvis kristna äger rum på en del asylboenden, och jag har arbetat en tid med att undersöka hur vanligt det är. Finns det fler fall än de som redan har rapporterats? Eller är det medierna som har blåst upp problematiken? Jag ringer min vän som arbetar med asylfrågor och berättar om mina planer på boendet. Han reagerar starkt:

Stäng

POLITISKA CHEFREDAKTÖRENS NYHETSBREV – Tove Lifvendahls kommentarer direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    – Vad håller du på med, ska vi också öppna speciella skolor för mobbade barn? Det är väl för f-n mobbarna som ska ut ur skolan där de mobbar andra barn!

    Annons
    X

    Jag håller ju med, men vad ska vi göra när myndigheterna är oförmögna att garantera de asylsökandes trygghet och säkerhet?

    Kriget har flyttat in

    Jag får en kommentar på Facebook av Amer. Han arbetar på ett annat boende: ”Här sätter vi stopp för hetsiga politiska/religiösa diskussioner samt varnar konstant för följderna av att skapa konflikter.” Jag kontaktar Amer och han förtydligar.

    – Jag ser de flesta problemen på andra boenden som ett ledningsproblem. Syrien- och Irak-krigen hamnar under samma tak. Det finns folk som säger att al-Assad är en hjälte – samtidigt som deras grannar på boendet förlorat släktingar genom dennes bomber. Eller folk som hyllar Saddam, när många andra på boendet lidit under honom... eller folk som hyllar Erdogan, och så vidare.

    Anders Ekman som jobbar på ett boende i Värmland berättar om en situation som borde stämma till eftertanke:

    – När attentatet ägde rum i Paris blev det jubel från vissa av de boende. Vi har alltså ISIS-sympatisörer här, det är ju läskigt.

    Annars tycker han att det mesta fungerar bra. Jag talar också med två kockar och fyra andra så kallade boendestödjare på samma boende.

    – Vi städar, diskar, hämtar in posten och försöker förklara vad verket skriver till de asylsökande. Vi tar hand om varor och leveranser till köket. Det är bemannat mellan 07.00–19.00, vilket är längre än verkets krav på att två personer arbetar mellan 07.00–16.00.

    Jag frågar vad en boendestödjare har för utbildning. Anders Ekman svarar:

    – Själv har jag livserfarenhet skulle jag vilja säga, men någon utbildning har varken jag eller någon annan för att jobba på asylboenden. Det viktiga är att kunna ta folk på rätt sätt.

    Han anser att det borde finnas en fristad för de grupper som blir trakasserade för sin religion eftersom personalen står handfallen när bråk uppstår och heller inte behärskar språken. Jag frågar hur det går det till rent praktiskt när asylsökande kommer till ett boende.

    – När de nya asylsökande kommer, hjälper vi till att inkvartera dem. Verket har redan avgjort vilket rum de ska bo i. Sedan ser vi inte någon från myndigheten på länge. Verket kommer då och då, och det kan gå veckor mellan gångerna.

    Extra känsligt för konvertiter

    Jag ringer upp Anders Ekmans chef, Magnus Olsson, och frågar om hans bild.

    – På de flesta boenden är det inga problem, men på alldeles för många ställen finns det uttalat kristna och radikala muslimer. Jag anser att din idé om ett ställe där man kan ge kristna särskild skydd, låter helt rimligt. Det är viktigt att betona att de flesta muslimer på boenden inte skapar några problem, tvärtom. Vad gäller konvertiter är det extra känsligt, om de har blivit kristna efter att ha varit muslimer, berättar han.

    Magnus Olsson berättar också att Migrationsverket har tillsatt bevakning i form av Securitas-vakter dygnet runt efter att flera boenden blivit utsatta för anlagda brander.

    – Kostnaden för säkerhet har ökat markant. Ett annat problem är att bristen på boenden gör det svårt att flytta på folk.

    Jag gör ett återbesök på ett så kallat EBO, ett boende som asylsökande själv har ordnat, för att hälsa på Khazme. Ett tag bodde de sex vuxna och ett barn i en tvårummare. Efter helgen kommer det att vara fyra vuxna och ett barn. Khazme kommer från norra Syrien och är kristen assyrier/syrian.

    Hennes familj flydde efter att extremister invaderade deras hemstad och gav de kristna tre val: konvertera till islam, gå med på att leva under slavförhållanden och betala beskyddarpengar varje månad eller dö.

    Efter en lång och traumatisk resa nådde hon, hennes man och deras son Sverige. Väl här hamnade de på ett asylboende i Småland. Det tog inte många dagar innan hennes man och andra män på boendet slogs – på grund av religiösa oenigheter.

    Khazme kontaktade avlägsna släktingar i Stockholmsområdet och flydde med sin familj från asylboendet. Det var i samband med att en terrorist hade hotat att skära huvudet av en kristen på ett annat asylboende, något Khazme hade läst om i arabisk press. Khazme säger att hon känner till asyl-boenden där man hyr separata lägenheter till kristna.

    Ingen idé att polisanmäla

    Det påminner mig om ett av mejlen jag har fått från en kvinna som är delägare i ett företag som driver asylboenden, och som tog initiativ till att hyra lägenheter till fyra kristna familjer.

    – En hyresgäst är en mamma och hennes två barn. Hennes man dog för ett halvår sedan i en hjärtinfarkt i Syrien. Hon flydde med barnen när islamisterna anlände till staden och närmade sig stadsdelen de bodde i – det fanns ingen annan utväg. När de kom till förläggningen i Sverige fick de bo under samma tak som dem de hade flytt ifrån. Barnen blev utfrysta av de andra barnen på boendet och mamman lämnade aldrig rummet. Då bestämde vi oss för att hjälpa dem.

    Hon säger att hon inte tyckte att det var någon idé att polisanmäla. Det skulle snarare bara skapa mer problem. Det enklaste var att dela på dem.

    – Vi hyrde en lägenhet där de bor i dag, och vi hade gjort samma sak för andra utsatta, oavsett vilken religion det hade handlat om.

    NURI KINO är författare, journalist och grundare av organisationen A Demand For Action. nuri.kino@ademandforaction.com

    Annons

    Ett av många flyktingboenden. Kan vi garantera säkerheten för dem som vistas där?

    Foto: Jessica Gow/TT / TT NYHETSBYRÅN Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X