Annons
X
Annons
X
Näringsliv
Analys

Therese Larsson: När folket drunknar badar makten i pengar

Samtidigt som folket i Europas krisnationer får se sina löner sänkas och levnadsstandard falla, så finns en grupp som har det precis lika bra som tidigare. Politikerna. För dem gäller inte höjd pensionsålder eller fråntagna förmåner. Tvärtom får de lönetillägg vi andra bara kan drömma om. Vad sägs om en privat frisör? Eller uppemot 50 000 kronor i traktamente?

KRISENS VINNARE

Har du blivit upprörd av att greker, spanjorer och portugiser protesterat mot lönesänkningar, trots att alla vet att staterna måste få ned sina kostnader? Vänd då istället blicken mot ländernas parlament. Där sitter folkvalda som beslutat om sänkta minimilöner och minskade pensioner, samtidigt som de vägrar att tumma på sin egen ersättning.

Titta på Grekland. Där sa parlamentarikerna i höstas nej till sänkta löner, trots att landet står på ruinens brant. Ett ”non” hördes även från Paris där de franska parlamentsledamöterna inte gick med på att sänka sina arvoden med 10 procent, och i Europaparlamentet lyckades ledamöterna förra våren fälla ett förslag som gick ut på att deras löner skulle frysas, och vissa förmåner minskas.

Argument som att det är viktigt att sänka löner för att öka konkurrenskraften eller minska skuldbördan biter uppenbarligen inte när det gäller den egna plånboken. Inte heller tanken om att man ska föregå med gott exempel verkar imponera på parlamentarikerna.

Annons
X

Vi tar några exempel. En grekisk ledamot i parlamentet Vouli har en lön på 8594 euro i månaden. I runda slängar 76 500 kronor. Till det kommer en schablonersättning för olika utgifter på runt 45 000 kronor, 9 000 kronor i boendetillägg för de som inte är från Aten, drygt 16 000 kronor för olika kontorsutlägg, gratis resor på offentliga färdmedel, gratis leasingbil - och så det mest uppseendeväckande av allt: 150 euro för varje utskottsmöte man deltar i. I snitt blir det en bonus på 140 000 kronor extra per år. Och jag som trodde att utskottsarbetet var vad ledamöterna fick lön för.

Vi vänder blickarna till det redan nämnda Europaparlamentet. De får 6 200 euro efter skatt (våra svenska ledamöter betalar extra skatt här hemma). Nästan 39 000 kronor i månaden för att täcka utgifter de har i hemlandet, som kontor, telefon och porto, utlägg som ingen kollar om de har. Extra ersättning när de reser till och från sessionerna i Bryssel och Strasbourg – och så min personliga favorit: 304 euro varje dag de närvarar vid parlamentets sessioner, utskottsmöten eller gruppmöten. En snabb titt i Europaparlamentets agenda för mars visar att det finns 17 sådana arbetsdagar nästa månad. Den flinke har redan räknat ut att det blir 5 168 euro. Skattefritt. Nu kan man hävda att det är dyrt att äta på restaurang i Strasbourg, men för den parlamentariker som är smart nog att hyra en liten lägenhet och som inte måste äta trerätters till såväl lunch som middag, blir det en nätt slant över varje månad. Värt att notera är att den här summan halveras – om de är frånvarande mer än hälften av tiden. Den som väljer bort arbetet på plats i Bryssel eller Strasbourg, kan alltså ändå kvittera ut 152 euro i ersättning om dagen.

För den som inte har fått nog vid det här laget tar vi det krisande Italien. Där klubbade ledamöterna faktiskt igenom en lönesänkning på 1 300 euro för några veckor sedan. Tyvärr är den småpotatis. Den italienska tankesmedjan Vision räknade i början av året ut att enbart det italienska underhuset kostar dubbelt så mycket att driva som det brittiska, tyska, franska och spanska tillsammans - och då är inte det italienska överhuset, senaten, medräknat. Det beror delvis på att parlamentarikerna innan sänkningen fick runt 150 000 kronor i månaden, om man räknar in traktamenten och olika tillägg, men framförallt på att deras tjänstemän och assistenter också är ruggigt välbetalda. Man tror knappt att det är sant, men i dagstidningen Corriere della Sera läser jag att i det italienska överhuset tjänar en stenograf nästan 2,5 miljoner kronor om året, en rådgivare kan få 4 miljoner. Dessutom har varje senator rätt till en barberare. Minst sagt välbetalda frisörer. Enligt tidningen tjänar de nästan 1,5 miljon kronor per år.

Sverige då? Ja, i sammanhanget är våra riksdagsledamöter de fattiga kusinerna från landet med 57 000 kronor i månaden brutto. Fast å andra sidan har även de rätt till bostadstillägg på upp till 8 000 kronor och traktamente varje dag de är på jobbet i Stockholm. Något flera vet att utnyttja - i kölvattnet av höstens alla Juholtturer kröp det ju fram att vissa valt att skriva sig ute i landet, fast familjen bor i Stockholm.

Runt om i Europa växer nu bilden av ett politikerfrälse fram, som fortsätter att leva gott samtidigt som en stor del av befolkningen tvingas till den ena uppoffringen efter den andra. Vad det får för effekter är inte svårt att räkna ut. Den som var orolig för politikerförakt innan krisen, kan nog börja knapra magsårstabletter redan nu. Varför ska ett grekiskt butiksbiträde jobba längre och för mindre lön, när hennes folkvalda får lika mycket för att gå på några utskottsmöten? Varför ska hon rösta överhuvudtaget när politikerna inte enbart lyckats belåna landet upp över öronen, utan dessutom vägrar att ta ens en liten del av smällen.

Det är nog dags för många politiker att ta sig en funderare. På allvar.

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X