Annons
X
Annons
X
Näringsliv
Krönika

Andreas Cervenka: Minusränta – episkt genidrag eller rena vansinnet?

Sparande med minusränta

Kommer minusräntorna visa sig vara ett episkt genidrag? Eller har teknokraterna som tänkt ut detta historiska experiment missat en viktig detalj?

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

En solig vårdag på en exklusiv golfklubb i en inte alltför avlägsen framtid. Två välmående män med mahognyfärgad hy satt nedsjunkna i varsin Chesterfieldfåtölj och gjorde vad välmående män gärna gör: skröt.

– Jaha, vad jobbar du med?

– Jag var i byggsvängen ett tag men nu jobbar jag som lånekille.

Annons
X

– ”Lånekille?” Du är anställd på bank alltså?

– Nä, nä, banken jobbar åt mig. Russinhjärnorna gick med på att låna mig tre miljarder. För det får jag femton miljoner netto om året. Tillräckligt för att betala hyran om man så säger.

Det är lite med minusräntor som med Donald Trump. Först avfärdas det som ett skämt, därefter betraktas det på samma sätt som dålig lukt, ett irriterande men övergående problem. Till sist kommer insikten om att fenomenet är här för att stanna.

Stäng

SvD NÄRINGSLIVS NYHETSBREV – dagens viktigaste ekonominyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    I delar av västvärlden verkar minusräntor ha blivit regel snarare än undantag. Förra månaden handlades statsobligationer till ett värde av totalt 7 000 miljarder dollar, eller nästan var tredje utestående papper, till negativ ränta enligt nyhetsbyrån Bloomberg.

    Inte bara länder får betalt för att låna, även vissa storbolag som livsmedelsjätten Nestlé tjänar pengar på sina skulder. Och centralbanker som ECB, Riksbanken, Bank of Japan och Danmarks Nationalbank har satt minustecken framför sina räntor.

    Detta ändrar en hel del.

    Till exempel måste ganska mycket litteratur uppdateras. I den nya versionen av klassiska sagan ”Spara och Slösa” blir Slösa förebilden – en överbelånad fastighetsmogul som fyller den mezzanin-finansierade jacuzzin med långtidsleasad champagne. Spara är däremot en feg förlorartyp som lealöst ser på medan besparingarna sakta men säkert äts upp av bankkontot.

    Betydelsen av minusräntor kan inte överdrivas. Positiv ränta är trots allt en företeelse med minst 5000 år på nacken.

    Bakgrunden är att människan i alla tider tenderat att värdera ett köttstycke i handen nu högre än ett köttstycke i handen om ett år.

    Ungefär som att lära skolbarn att godis är äckligt och kalvsylta smakar godis.

    Om ditt lönekonto gapar tomt i slutet av månaden är du kanske villig att betala lite för att låna pengar och slippa leva på ljummet kranvatten fram till nästa lön. I den nya minusvärlden får du en tusenlapp i handen och dessutom en tia för besväret att ta emot den.

    Det här är en förändring i klass med att höger är det nya vänster eller ljust det gamla mörkt. Av detta följer en viss pedagogisk utmaning. Ungefär som att lära skolbarn att godis är äckligt och kalvsylta smakar godis. Det går inte på en dag.

    Därmed närmar vi oss också den viktigaste frågan: fungerar minusräntan?

    Faktum är att rödfärgade räntor inte är helt nytt. Schweiz, vars centralbank tillhör dagens minusklubb, testade det redan på 1970-talet. Swiss National Bank hade minusränta på utländska insättningar mellan 1972 och 1978 – som mest var den nere i minus 40 procent (!). Syftet var att förhindra ett massivt inflöde av kapital och en rusande schweizerfranc. Det gick sådär. Valutan stärktes med 75 procent under perioden.

    Det nya i dag är förstås att minusexperimentet genomförs i en gigantisk omfattning. Men även denna gång har reaktionerna nog inte riktigt blivit som centralbanksfolket tänkt sig.

    I teorin ska minusräntor få banker att glatt börja låna ut till kreditsvultna småföretagare. Istället har finansjättar i Europa varnat för att effekten blir den omvända: negativa räntor fräter bort lönsamheten så att de tvingas bli ännu mer försiktiga. Eller så känner de sig i sin desperata jakt på vinst pressade att låna ut pengar till bolag med usel kreditvärdighet. Det leder till ännu större problem längre fram.

    I Japan har bankerna försökt fly undan minusträsket med att köpa obligationer som löper på extremt lång tid och fortfarande ger lite ränta. Om Bank of Japan får rätt och räntan stiger kommer dessa obligationer att falla i värde och bankerna riskerar en jättesmäll. Inte så bra.

    Att få betalt för att låna är ju toppen för till exempel en stat. Desto tristare är det förstås för de som måste betala – vilket typiskt sett är en pensionsförvaltare. Om detta håller i sig kan vem som helst räkna ut vad som händer med pensionerna. När framtida seniorer inser detta lär de knappast börja konsumera utan snarare spara mer. Oavsett om centralbankernas modeller säger att de borde göra tvärtom.

    Men företagen då? Med gratis lånefinansiering måste väl de nybyggda fabrikerna spridas som virus?

    Tyvärr. I minusräntans Sverige ser industrins investeringar ut att falla med 5 procent nästa år, enligt SCB. Orsak: för företagen är räntan numera ointressant. Det viktiga är omvärldens efterfrågan.

    Att en del centralbanker börjat tala sig varna för att helt avskaffa kontanter är kanske ingen slump.

    Hoppsan, är Riksbanken informerad?

    Än så länge har bankerna i det längsta dragit sig för att införa minusränta på sparkonton. I en stor undersökning bland 13 000 personer i Europa, USA och Australien som den holländska banken ING gjort svarade hela 77 procent att om detta blev verklighet skulle de ta ut åtminstone en del av sina pengar.

    Och inte för att shoppa utan flytta till ett säkert ställe, läs den klassiska madrassen. Ett sådant scenario skulle få Lehman-kraschen att framstå som ett avsnitt av Nicke Nyfiken.

    Att en del centralbanker börjat tala sig varma för att helt avskaffa kontanter är kanske ingen slump. Det är mycket möjligt att dessa tjänstemän får rätt och att vi en dag kommer se på positiva räntor med samma fnissiga nostalgi som telefonkataloger och Moviebox.

    Eller så har den idé som framstod som briljant i ett svettigt konferensrum fullt av nationalekonomer en liten men ganska avgörande svaghet: omsatt till praktik ute i friska luften är den rena vansinnet. Fortsättning lär följa.

    Annons
    Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X