Annons
X
Annons
X

Minoritetsstyre är odemokratiskt

Att styra Sverige i minoritet fungerar bara så länge det accep­teras och nu har det avslöjats på ett ganska brutalt sätt. Det är dags att få ett slut på det svenska minoritets­styret, skriver Peter Eriksson (MP).

I Sverige agerar politikerna av rädsla för att väljarna inte skulle förstå att demokrati kräver kompromisser och samarbete. Effekten blir att allt ­mindre minoriteter inom politiken manipulerar regelverken för att kunna fortsätta som förut, skriver 
Peter Eriksson.

I Sverige agerar politikerna av rädsla för att väljarna inte skulle förstå att demokrati kräver kompromisser och samarbete. Effekten blir att allt ­mindre minoriteter inom politiken manipulerar regelverken för att kunna fortsätta som förut, skriver Peter Eriksson. Foto: VILHELM STOKSTAD/TT

BRÄNNPUNKT | PARLAMENTARISM

Reglerna för att underlätta minoritetsstyre har till sist satt krokben på regerandet i stället för att underlätta.
Peter Eriksson

Vi har fått in ett högerextremt parti i riksdagen som ställer orimliga krav på inflytande. Men det stora problemet i det svenska politiska systemet är inte Sverigedemokraterna. Det är snarare de gamla politiska etablissemangens låsningar och krav på att fortsätta som om inget har hänt, trots att det politiska landskapet har förändrats och riksdagen i dag består av åtta partier i stället för de fem som fanns under större delen av 1900-talet. Samma partier ska bära statsapparaten. Samma motsättningar och samma politiska block ska dominera, om nödvändigt även med odemokratiska metoder.

Den i Sverige viktigaste metoden för att behålla status quo har varit att utveckla ett system där det inte längre är majoriteter som beslutar. I stället för att majoriteterna i valen får genomslag, vilket får sägas vara det normala i demokratiska system, har vi utvecklat varianter som utgår från den största ­eller den mest accepterade minoriteten.

Annons
X

I omvärlden skakar man på huvudet. Det finns en stor respekt för den nordiska samhällsmodellen. Men det politiska systemet med minoritetsstyre är obegripligt och skulle ses som helt oacceptabelt i länder som Tyskland eller Storbritannien.

Den historiska bakgrunden är att Socialdemo­kraterna länge fick acceptans för att styra landet i mino­ritet med Vänsterpartiet Kommunisterna som stödparti. VPK ansågs, med tanke på kopplingarna till Sovjetunionen, inte som trovärdiga som regeringsparti från säkerhetspolitisk synpunkt. ­Denna praxis har tyvärr också fått ett konstitutionellt avtryck i vår regeringsform genom den ”negativa parlamentarism” vi har än i dag och som innebär att statsministern inte behöver ha ett aktivt stöd av majoriteten av riksdagen. Det räcker med att majoriteten inte röstar emot. Minoritetsstyret har sedan utvecklats vidare under 1990-talskrisen med att riksdagen infört regler som ”förenklar” för en minoritetsregering att få igenom sin budget trots att det inte finns stöd bland flertalet i parlamentet.

Förändringarna i riksdagens arbetsordning och i budgetlagen sedan dess är omfattande. Men än så länge hänger minoritetsbesluten också på att de inblan­dade partierna accepterar ordningen, vilket bland annat tar sig uttryck i en icke lagfäst praxis om hur ärenden hanteras i utskott och i kammaren.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Under den förra mandatperioden försökte talmannen Per Westerberg genomföra ytterligare förändringar i riksdagsordningen som till exempel skulle göra det lättare att föra in fler stora lag­förslag i budgeten och även hindra initiativ till lagförslag i utskotten. En minoritet skulle därmed ha kunnat styra landet mer obehindrat av majoriteten i parlamentet. Men det stoppades till stor del av riksdagen i det interna beredningsarbetet.

    Under hösten har vi fått höra ett antal debattörer lägga nya förslag om hur vi kan ta ytterligare steg på vägen för minoritetsstyre. Argumenten för en sådan inriktning ligger obehagligt nära det som Rysslands president Vladimir Putin brukar ­benämna som en ”styrd demokrati”. I Ryssland använder man andra medel, framför allt regeringstrogna medier, för att på så sätt få genomslag för en auktoritär ledning. I Sverige agerar politikerna av rädsla för att väljarna inte skulle förstå att demokrati kräver kompromisser och samarbete. Effekten blir att allt mindre minoriteter inom politiken manipulerar regel­verken för att kunna fortsätta som förut.

    Det märkligaste med den här utvecklingen är att den blivit så allmänt accepterad. Vi har kunniga journalister och statsvetare som borde kunna se det farliga i att ta stora steg bort från grundläggande demokratiska spelregler. Men det tycks vara svårt att se bortom den inhemska kontexten och traditionen.

    Minoritetsstyret fungerar bara så länge det accep­teras och nu har det avslöjats på ett ganska brutalt sätt. Det är inte svårt att se att reglerna för att under­lätta minoritetsstyre till sist har satt krokben på regerandet i stället för att underlätta. Om vi, liksom de flesta andra moderna demokratier, hade haft en positiv parlamentarism inskriven i regerings­formen hade partierna varit tvungna att samarbeta och skapa majoriteter i stället för att sitta i varsitt hörn och sura.

    Faktum är att vi för några år sedan hade en majori­tet i den dåvarande grundlagsutredningen, där jag var ledamot, för att genomföra en förändring som hade tvingat fram majoritetsregeringar, eller åtmins­tone minoritetsregeringar med uttalat stöd från en majoritet i riksdagen. Det var de fyra borgerliga partierna och Miljöpartiet som tillsammans stod bakom en positiv parlamentarism. Men trots detta lade utredningen aldrig ett sådant förslag. Då­varande statsminister Fredrik Reinfeldt sade nämligen offentligt att Socialdemokraterna måste vara med på den här typen av konstitutionella förändringar.

    I dag tycks Socialdemokraterna mer än de borgerliga partierna ha insett att en förändring är nödvändig. Det är lätt att se att Stefan Löfven borde ha stått på sig mer för samarbete över blockgränsen, och väntat med regeringsbildandet till dess han fått ett klart stöd från en majoritet. Men om han hade haft regeringsformens stöd för ett sådant agerande hade det naturligtvis underlättat betydligt. Man får bara hoppas att lagstiftarna i dag lär sig av erfarenheterna i stället för att stoppa huvudet i sanden och än en gång fortsätta som om inget har hänt. Det är dags att få ett slut på det svenska minoritetsstyret. Det är till mer skada än nytta, förutom att det är djupt odemokratiskt.

    PETER ERIKSSON

    fd ordförande i riksdagens konstitutionsutskott

    numera ledamot i Europaparlamentet

    för Miljöpartiet de Gröna

    Mer debatt om regeringskrisen:

    Annons
    X

    I Sverige agerar politikerna av rädsla för att väljarna inte skulle förstå att demokrati kräver kompromisser och samarbete. Effekten blir att allt ­mindre minoriteter inom politiken manipulerar regelverken för att kunna fortsätta som förut, skriver Peter Eriksson.

    Foto: VILHELM STOKSTAD/TT Bild 1 av 1
    Annons
    X
    X
    X
    X
    Annons
    X