Svensk-amerikanska Annica Ojermark Haque, 31 år, bor i dag med sin man Nicolas Haque och deras dotter Mila i Bangladesh. Hon är uppväxt med resande föräldrar och även hennes man är en ”global nomad”. Foto: REIN SKULLERUD/WFP
Svensk-amerikanska Annica Ojermark Haque, 31 år, är född i Sverige och besöker hemlandet varje sommar. Hon är just nu tillbaka för att föda sitt andra barn. Men några få veckor efter förlossningen lämnar hon Sverige och reser ut igen. Reslusten är stark och har alltid varit det.
–Jag har flyttat runt i världen hela mitt liv. Det passar mig bra att byta destination med jämna mellanrum, säger hon. Jag är nog lite nervös för att sugas in i en vardag som blir allt för förutsägbar, säger hon.
Hennes uppväxt är mer internationell än de flestas. Bara ett år gammal flyttade hon med sin svenska pappa och sin amerikanska mamma till Rom och därifrån vidare till USA. Under barndomen bodde familjen först i Zambia och därefter i Zimbabwe, där bägge föräldrarna arbetade med bistånd. Annica Ojermark Haque har också haft en global skolgång och utbildning. Hon gick i flera olika skolor medan familjen bodde i Afrika och därefter på internatskolor i Swaziland och Kanada, där hon tog studenten. Därefter blev det en bachelor i sociologi och antropologi vid University of Arizona, med en mastergrad i Development Studies på London School of Economics.
I dag bor hon i Bangladesh med barn och en man som också levt det mesta av sitt liv som global nomad – han är fransk medborgare, men hans föräldrar kommer från Bangladesh. Han har vuxit upp i USA och Frankrike och har arbetat som journalist under det mesta av sitt vuxna liv och rest runt som korrespondent för tv-stationen Al Jazeeras engelska kanal.
–Vi är en mycket internationell familj och njuter friheten av att uppleva nya ställen. Som barn blev jag ledsen över att förlora kamrater när mina föräldrar tog oss vidare, men efterhand tyckte jag att det var mer spännande än sorgligt.
Som barn och ung drömde Annica Ojermark Haque om att som sina föräldrar arbeta med bistånd. Det gjorde hon också, men först efter en period av tvivel.
–Under min studietid blev jag ganska skeptisk till det liv som jag hade levt med mina föräldrar i några av världens fattigaste länder. Jag upplevde det som absurt att resa ut till ett land med extrem fattigdom och att bo där i en artificiell bubbla som utlänning med tjänstefolk och pool.
Men drömmen att arbeta med biståndsverksamhet var stark och hon övervann sina samvetsbetänkligheter genom att ansöka om ett jobb i en lokal biståndsorganisation i Bangladesh till lokal lön. Bara tre veckor senare hade hon lagt sitt liv i USA bakom sig och flyttat till andra sidan av jorden som fältarbetare i små byar i Bangladesh. Hon bodde inte i ett ghetto för rika utlänningar, utan bland vanliga invånare i landet.
–Även om mina föräldrar var lite bekymrade över mitt val hoppade jag ut i det. Att våga säga ja till det okända är det viktigaste om man vill realisera sin dröm om att arbeta ute i världen. Och det gick ju bra.
Dessutom mötte hon snabbt sin man. De hade bägge nästan gett upp att hitta en partner, men förälskade sig hals över huvud, gifte sig och flyttade ihop i Dhaka, huvudstaden i Bangladesh. Kort därefter fick paret en dotter.
Efter två år hemma med sin dotter, fick Annica Ojermark Haque jobb som public information officer på FN-organisationen World Food Programmes kontor i Bangladesh. Dottern började redan som 2-åring i en fransk skola. Familjen anställde en barnflicka, en ayah, för att följa och hämta dottern till och från skolan.
–I ett land som Bangladesh är det normalt att anställa en barnflicka. Det finns inte dagis som i Sverige och vi skulle inte kunna få vardagen med våra två jobb att fungera utan vår ayah.
När Annica Ojermark Haque var höggravid med sitt barn numer två i november 2012, slutade hon på World Food Programme. Kanske vänder hon tillbaka. Kanske börjar hon i stället producera videofilmer för biståndsorganisationer tillsammans med sin man. Det är osäkert vad som sker.
Tills vidare bor familjen i Bangladesh, men efter att ha fått barn är hon inte längre helt avvisande till tanken om att flytta hem till Sverige eller i alla fall att ha en bas på samma ställe under några år.
–Det är lätt att knyta kontakter i en internationell miljö, men det tar längre tid i Sverige. Men jag har svenska vänner som flyttar tillbaka från Afrika och Bangladesh. Sverige är ett trevligt ställe at bo på, trots den kalla vintern. Så Sverige drar i mig, men jag tar ett år i taget och har en öppen inställning.
Testa dig själv! Har du koll på dina pengar?
QUIZ: Vad kan du om dem på nya sedlarna?
QUIZ: Vem är det du ser på sedeln?
QUIZ: Vad kan du om världens valutor?