Egentligen är det konstigt. Vi tvekar inte en sekund att på krogen slänga upp flera hundra kronor eller mer för ett vin som på Systembolaget kostar under hundralappen. Samtidigt tycker vi att vi lyxar till det då vi köper hem ett vin för över 100 kronor. Tänk hur det skulle vara om vi gjorde tvärt om? Vad fantastiskt mycket vin vi skulle få – i kvalitet, inte kvantitet – om vi la 400 kronor på en flaska från Systembolaget. Gör det ibland och upplev skillnaden.

Man bör inte stirra sig blind på vinpriserna på restaurangen – eller för den delen maten – och bara tycka att det är dyrt. Flera gånger har jag hört restauranggäster säga, ”detta kan jag göra hemma för en bråkdel av priset”. Men tänk då på att på krogen betalar du inte bara för maten och vinet, utan också för kocken och kyparens jobb samt för stolen du sitter på, konsten på väggarna och inte minst, det kanske skönaste av allt, att disken sköter sig själv.

En hel del krogar har dock börjat jobba med sina vinpriser på ett nytt sätt. I stället för att slentrianmässigt addera tre till fyra gånger inköpspriset har man börjat med ett fast kronpåslag. Utmärkt tycker jag, då detta uppmanar till kvalitet och större möjlighet till underbara vinupplevelser på restaurang. Någonting som gagnar både gästen och krögaren.

Nu när vi ändå pratar om att dricka vin på krogen, så kommer här några goda råd. Bli inte irriterad om du inte får ett till brädden fyllt vinglas när du beställt ett glas vin på restaurang. Det är inte hur nära kanten som räknas utan volymen. Trenden har gått mot större och större glas och därigenom så måste naturligtvis volymen vin som serveras minska – i förhållande till glaset. Det ska snarare ses som något positivt. Stora glas är bra för vinet; man kan snurra på vinet, låta det andas och glaset ger utrymme för vinet att utveckla sin doft.

Bli inte heller förnärmad om kyparen på restaurangen tar sig en liten provsipp av vinet som du beställt. Han är inte ute efter att snika åt sig några droppar av ditt vin, proceduren görs för att säkerställa kvaliteten. Alltså egentligen samma sak som det du förväntas göra när det där lilla provet hälls upp i glaset.

Vet du hur du ska göra? Det är vanligt att det blir en snabb slurk följt av ett uttalande om att vinet är gott. Många känner kanske, ”puh, nu klarade jag det”. Men kyparen vill inte veta om vinet är gott eller inte. Han vill veta om vinet är bra, alltså korrekt, eller inte. De flesta defekter känner man redan i doften, framför allt korkdefekt som är den vanligaste. Vill du vara cool så snurrar du bara glaset lite grann och tar ett djupt sniff. Sen säger du ja, det är korrekt, eller det var inget fel på det vinet. Du kommer att behandlas som en vinvan gäst under resten av besöket.