En vegetarian bör förstås inte konsumera kött av något slag. Men även här finns en lightversion. De som säger att de i stort sett är vegetarianer, men äter kött under vissa speciella omständigheter. Djurfabrikernas produkter hamnar aldrig på deras tallrikar, men däremot djur som fått växa upp i frihet.

Det etiska problemet är då inte själva dödandet. Det är den industriella uppfödningen och inspärrningen av tamdjur, som får semivegetarianerna att tappa aptiten. Alltså blir viltkött ett utmärkt komplement till grönsakerna.

Ett djur som strövat i frihet, fått växa i sin egen takt och livnärt sig i skogar och på fält ger dessutom ett välsmakande och omega 3-rikt kött. Ändå är det en så liten del av vår kost som består av vilt. Merparten av de avskjutna djuren fyller jägarnas egna frysboxar eller säljs till närstående. Endast till fest eller på finkrogen stiftar den vapenlöse Svensson närmare bekantskap med viltköttet, och då nästan alltid som filé.

Och när vi i sällsynta fall investerar i en bit älg- eller renfilé är risken att projektet slutar i besvikelse. Ska det verkligen vara så här torrt, undrar hemmakocken modstulet efter att ha tillagat det exklusiva köttet alldeles för länge. En bit finare kött innebär kort stektid och den ska fortfarande kännas mjuk när man trycker med fingertopparna. Bara grytbitarna bör få puttra så länge att köttsaften är färglös om man sticker i dem.

Under höstens jaktsäsong kan såväl älg som ren och ibland rådjur och hjort, de senare ofta hållna i hägn, dyka upp i välsorterade livsmedelsbutiker. Men det mesta talar för att det snart blir vildsvinet som tar täten. Efter tvåhundra års frånvaro är tamgrisens mörka anfader på stark frammarsch i de sydsvenska skogarna. Bara under beräknas 40000 djur förvandlas till stek och gryta.