Om du korsar Sergels torg och någon kommer fram för att sälja en splitterny Iphone 5 för 2000 kronor, inser du förstås att den är stulen. Förmodligen skulle du även bli misstänksam om den såldes under mindre skumma förhållanden, men till samma orimligt låga pris.

Så vad händer om du får chansen att köpa en eftertraktad köttbit till underpris? Har du garden uppe då eller blir du bara överlycklig över chansen till ett verkligt klipp? Kanske hör du till de restauranggäster som så gärna vill tro att det nog ändå ligger oxfilé eller parmaskinka på 70-kronorspizzan?

Att stirra på livsmedelsbutikernas prislappar har vi tränats till under decennier. I dagspressen får butikskedjorna sedan länge tävla om vem som har den billigaste matkassen. Och hyllkanternas gula jämförpriser skapar illusionen av att en korv med 40 procent obestämt kött plus vatten och tillsatser verkligen kan jämföras med den vara som har dubbelt så mycket kött och dessutom av hög kvalitet.

I många matkonsumenters ögon blir det lägsta priset ett slags norm och alla produkter som ligger på en högre nivå framstår som överdrivet dyra. Om vi däremot ska köpa bil blir vi inte ett dugg förvånade över att det kan finnas märken som kostar dubbelt så mycket som andra.

Visst kan även jag sucka när jag plockar ned varorna i kassen. Fick jag verkligen inte mer för 300 kronor? Sanningen är dock att vi aldrig har lagt ned så lite av våra disponibla inkomster på maten som idag. Från en tredjedel av hushållsinkomsten i mitten av 1950-talet till omkring 12 procent i dag.

Bedömningen av hur mycket vi kan tänkas vara beredda att betala svarar de allt mäktigare butikskedjorna för. Och deras tolkning av vår betalningsvilja skapar sedan den prispress som gäller i alla led bakåt i livsmedelskedjan ända bort till odlare och uppfödare.

Att fejkad oxfilé upphandlad på ett slags internationell spotmarknad hamnar i Coops kyldiskar blir med denna bakgrund inget stort mysterium.

Produktionskostnaderna sätter den undre gräns som gör att ett extremt lågt pris – om det inte handlar om en tillfällig lockvara – bör signalera att tillverkaren på något sätt bör ha mixtrat med produkten. Tyvärr är det dock inte säkert att det omvända gäller. Att betala mycket för en vara ger ingen garanti för hög kvalitet eftersom det i stället kan innebära bättre marginaler för handlaren.

Ur detta dilemma finns antagligen bara en utväg. För att minska risken för att bli lurade måste vi konsumenter ställa betydligt större krav på trovärdig och detaljerad information om de varor vi lägger i kundkorgen.

Att deklarera köttets ursprungsland är bara ett litet steg på vägen. Med modern teknik måste det vara fullt möjligt att upplysa dig om exakt från vilken gård djuret kommer och hur det har fötts upp. I din smartphone eller med en handscanner kan du sedan få rader av relevanta upplysningar som lagrats i exempelvis förpackningens streckkod.

Ett alltför dyrt system, svarar branschen reflexmässigt.

Så hur mycket är ett återvunnet förtroende – efter raden av köttskandaler – i så fall värt?

Mats-Eric Nilsson är matskribent i SvD och har skrivit böckerna Hemlige kocken – det okända fusket med maten och Äkta vara. mats-eric.nilsson@svd.se


.

LÄS MER: Färgad fläskfilé såldes som oxfilé.

LÄS MER: Så ser du om din oxfilé är fläsk.

Livsmedelsverket har gått ut med en varning till EU, för att förhindra att fler partier falskmärkt kött säljs.
MEJLA SVD: Har du egna erfarenheter av köttfusket? Mejla till webbredaktion@svd.se

LÄS MER: Lång tid att spåra fuskkött.

LÄS ÄVEN: Svårt att döma köttfifflare

Vad vet du om svampar? Testa dig själv!

Kan du knepen för att hitta svamp?

Populära quiz om politik

Vem gjorde vad i svensk politik?

Vem tillhör egentligen vilket parti?

Hur rätt hade politikerna?

Har du koll på politikermode?

Känner du igen Stockholmspolitikerna?

Politikernas grodor – vilka minns du?