Sedan länge rekommenderas vuxna av myndigheterna att äta 25-35 gram kostfiber om dagen. Men rådet är omtvistat. Och trots att fibrerna påstås vara bra mot såväl fetma, diabetes och en lång rad andra folksjukdomar vet ingen säkert vad det är som är så bra med fibrerna.

Resultaten från de ganska få, och ofta små studierna på området spretar i den fråga som verkligen betyder något: om fibrer i maten verkligen minskar risken att dö i förtid.

Kritiker har gått så långt att de menar att fibrerna mest bara orsakar väderspänningar. Andra har hävdat att det lika gärna kan vara andra saker i fullkornet, som vitaminer och mineraler, som ger skydd.

Men ny forskning har på senare tid gjort att bilden börjat klarna. Nyligen visade en stor studie, finansierad av amerikanska National institute of health, NIH, en tydligt minskad risk med 22 procent för dödlighet i allmänhet bland dem som äter 30 gram kostfiber per dag.

De amerikanska forskarna har under nio år följt 388 122 kvinnor och män som ingått i NIH:s AARP Diet and health study. Under perioden inträffade 33 456 dödsfall. Tidigare studier som undersökt fibrers effekt på dödlighet har följt upp som mest ett par tusen dödsfall och resultaten har då gått isär och inte heller kunnat säga något om effekten på specifika sjukdomar.

I den nya studien minskade risken för att dö i hjärtsjukdomar med upp till en tredjedel och risken för att dö i lung- och infektionssjukdomar mer än halverades.

Bland män, men inte bland kvinnor, minskade även risken för att dö i cancer för den grupp som åt mest kostfiber. Det senare tror forskarna kan hänga ihop med att de typer av cancer som är vanligast hos män är sådana som påverkas mer av fiberintaget, exempelvis ändtarmscancer.

Rådet måste ändå vara att äta fullkornsprodukter.

Alica Wolk, professor vid Karolinska institutet

Men alla fibrer är inte lika bra. Studien, som publicerats i Archive of internal medicine visar att det framför allt är lågt processade fibrer i spannmål som kan kopplas till de här effekterna. När det gäller fibrer i bönor och grönsaker kunde forskarna se ett svagt samband, medan fibrer i frukt och grönsaker helt saknade denna effekt.

Och kanske mest intressant, inga hälsoeffekter konstaterades med industriellt renframställda fibrer som isolerats och renframställts, eller tillverkats på konstgjord väg. Just den här sortens tillsatta fibrer har blivit en mycket vanlig bulkvara i vår mat.

De resultaten styrks ytterligare av en studie publicerad i American journal of clinical nutrition som visar att betaglukaner - en fiber som finns i havre - har betydligt mindre kolesterolsänkande effekt om den renframställts och att denna verkan avtar ju mer fibrerna processats industriellt.

– Det positiva för oss är att vi i Sverige får i oss en ganska stor del av våra kostfibrer från spannmål. I Sydeuropa och USA får man betydligt större andel från grönsaker, säger Alicja Wolk, professor vid Karolinska institutet, som själv forskat kring kostfibrer.

Hennes grupp fanns härom året att de som åt mest lignaner, en sorts fiber som finns i bönor och linfrö, minskade risken för bröstcancer med 17 procent.

– Vi såg att lignaner minskar risken för bröstcancer, sannolikt via en östrogen effekt. Rådet måste ändå vara att äta fullkornsprodukter. Det finns tusentals olika substanser i växterna och det är svårt att särskilja exakt vad det är som har effekt, säger Alicja Wolk.

Just det senare tar Jan Gustafsson som är marknadschef på Saltå Kvarn gärna fasta vid. När vetet stenmals i den 70 år gamla Soderkvarnen som importerats från Österrike klarar sig många nyttigheter som slås ut i konventionella kvarnar.

– Vetet blir kallpressat och det är lika viktigt för spannmål som för olivolja. I en konventionell kvarn mals spannmålen i hög hastighet mellan stålvalsar och friktionen gör att temperaturen stiger över 70 grader. Mellan traditionella kvarnstenar blir det aldrig så varmt och många viktiga näringsämnen klarar sig, säger Jan Gustafsson.

I modernt vitt mjöl siktas dessutom nästan alla fiberresterna bort, och med dem följer merparten av fröets vitaminer och mineraler. Kvar är bara den finmalda frökärnan som till största delen består av stärkelse.