Inte heller journalister är mer än människor och vi tänker gärna i samma banor som vi gjort förut. En nyhetsredaktion hamnar därför lätt i väl inkörda spår, som sällan korsar varandra.

Ena dagen:

Nya avslöjanden om upprörande vanvård av grisar i de stora djurfabriker som sprutar ur sig lågpriskött.

Den andra:

Nya rapporter om hur den ökande vildsvinsstammen förstör markerna för bönder och villaägare.

Svinet som både offer och gärningsman. Och framförallt som ett problem. Tänk om de båda nyhetsspåren skulle kunna kombineras något sätt.

Svensken vill äta gris, men mår dåligt av att se de skakiga filmerna på sjuka djur som trampar ihjäl varandra i jättelika anläggningar. Samtidigt bökar tiotusentals fritt strövande svin sönder åkrar och trädgårdar.

Om du är köttätare inser du möjligen vart jag syftar. I ett mer naturnära samhälle än vårt hade dessa ofantliga mängder prima fritt strövande hyperekologiskt kött i första hand uppfattats som en tillgång och inte belastning.

Visst jagas de, men inte tillräckligt för att hålla jämna steg med den explosionsartade tillväxten. Stammen har gått från noll till 150000 på några årtionden och kommer snart att ha passerat älgen. En sugga kan få upp till tio kultingar och de enda naturliga fienderna är varg och björn.

Egentligen har det omstridda djuret en 8000-årig historia i vårt land. Men periodvis har vildsvinet varit utrotat och så sent som 1980 förklarades det av riksdagen som icke önskvärt i den svenska faunan. Ett antal inhägnade djur hade då smitit och börjat sprida sig i de sörmländska skogarna.

Åtta år senare revs detta beslut upp och nu förekommer detta skygga nattdjur – som kan känna vittringen av en människa på flera hundra meters håll – i stora delar av Syd- och Mellansverige.

Precis som på kontinenten alltså. Men där betraktas vildsvinsköttet i många kök – i synnerhet det korsikanska – som en delikatess.

Så varför hamnar det så sällan på våra tallrikar? När såg du en vildsvinsstek på Ica eller på kvarterskrogens meny?

I Kronobergs län har bönder och jägare gått samman för att informera allmänheten om finessen med att äta vildsvin. Vid den stora matmässan i Växjö i början av september, som besöktes av 30000 personer, var smakproven på detta hittills så ovanliga köttslag en av de mest populära programpunkterna.

Om folk får smak för vildsvin – som har en annan struktur och är smakrikare än tamgrisens – ökar även handelns och restaurangernas intresse. Då kommer fler djur att skjutas och färre människor att skadas i viltolyckor.

Och med lite tur sjunker importen av den billiga danska fläskfilén.