Lunchbuffén på Ålandsbåten Isabella. Barn förväntas endast tycka om sådant som pommes frites, köttbullar och prinskorv.
Foto: Mats-Eric Nilsson
Efter att ha tillbringat en junisöndag på stranden strosade vi sent på eftermiddagen runt i Fayence, i östra Provence, och letade efter en lämplig restaurang.
Vi stannade vid en fyrarättersmeny som gjorde oss båda riktigt sugna. Förrätt, varmrätt, ostar och dessert. Ingen lyxkrog direkt, men genuin och antagligen vällagad mat, och därför precis vad vi var ute efter.
Att det inte verkade finnas någon à la carte gjorde inget; vi hade ju ändå tänkt ta kvällens meny. Några priser fanns heller inte utsatta, men det kunde nog inte vara särskilt dyrt. Stället som skymtade på andra sidan staketet såg väldigt enkelt ut.
Så upptäckte vi att den måltid vi fastnat för stod under rubriken ”Vendredi”, vilket tyvärr bara kunde tolkas som ”fredag”, och någon söndagsmeny hade man tydligen inte brytt sig om att sätta upp.
Ändå var det först när jag tryckte ned handtaget till grinden och märkte hur obönhörligt låst den var, som vi insåg vårt misstag.
Att den lockande krogmenyn var en skolmatsedel.
Snart fem år senare står jag och spanar ut över den vidsträckta lunchbuffén på Ålandsbåten Isabella. Ett överdådigt smörgåsbord med rader av kalla och varma delikatesser som de många passagerarna lystet kan välja och vraka bland.
Min blick fastnar dock på ett oansenligt serveringsbord en bit bort. Under skylten ”For kids” finns ett närmast övertydligt budskap med en högst begränsad matsyn. Prinskorv, köttbullar, pommes frites, senap och ketchup plus några bleka tomatklyftor och gurkbitar.Under skylten "for kids" finns ett närmast övertydligt budskap med ett högst begränsad matsyn
När jag var liten satt vi ungar vid ett särskilt bord och fick specialkost när vi hade främmande, som det hette då. En uppdelning som i dag lyckligtvis känns ganska förlegad, men som i krogvärlden i stor utsträckning lever kvar.
Varför måste barnen ha en särskild meny och hur kommer det sig att den kulinariska fantasin inte sträcker sig längre än till korv och glass? frågade sig den finländske tvåbarnspappan och EU-ministern Alexander Stubbe förra året i Finnairs ombordtidning Blue Wings.
I sin krönika beskrev han restaurangernas barnmat som ”en förolämpning mot barnen och deras smaklökar” och föreslog att de yngre gästerna i stället genomgående borde erbjudas mindre portioner från den ordinarie menyn.
”Matvanor grundläggs i unga år och det finns ingen anledning att lära barnen att äta skräpmat”, skrev den diplomatiskt leende men ganska upprörda pappan, som manade till revolt mot det rådande systemet med följande appell:
”Nästa gång du äter ute med dina barn, begär bättre mat!”
Kanske lite provensalsk skolmat.
LÄS MER; Släpp in barnen i dagisköken
FACEBOOK: Bli kompis med oss på Facebook – diskutera mat, få recept och inspiration.
Mer i ämnet
- 17 apr 2012 ”Släpp in barnen i förskoleköken”
- 19 mar 2010 Bara det bästa till barnen
- 16 mar 2012 Oväntat många barn allergiska mot nötter
- 3 apr 2012 Tjusning att vänta på något gott
- 13 feb 2012 Matnördar hittar sin publik på nätet
-
31 jan 2012
Kund anmäler Nestlé barnmat
Fruktpurén ”Aprikos Päron” innehåller mest äpple och persikor.




