Det finns en scen i Jamie Olivers flera år gamla programserie om den brittiska skolmaten som har etsat sig fast hos mig.

Stjärnkocken från London befinner sig i norra England och har det till en början ganska motigt. Ungarna verkar inte tycka att hans käk, lagat från grunden av de bästa råvaror, är det minsta yummy.

LÄS MER: Saffran är fuskarnas favorit

Så i ett försök att få till en vändpunkt tar Jamie med sig en av lågstadieklasserna ut till en bärodling. Här ska de få njuta av den äkta varan direkt från plantan!

En kille i klassen är lite extra kaxig och tv-kocken inser att det är viktigt att få med sig honom. Jamie plockar en solmogen jordgubbe och låter den motsträvige grabben provsmaka. Kameran zoomar in det skeptiska ansiktet – och tittaren förbereder sig på att han nu, äntligen, ska spricka upp i ett härligt leende.

Men killen grinar illa.

Vilket nog inte är fullt så gåtfullt som det kan verka. Om man är uppfödd på konstgjorda aromer, som ofta skräddarsys för att passa godisälskande barn, tycker man förstås att originalet smakar alldeles för påträngande … naturligt.

Just du som läser detta föredrar förmodligen ännu riktig jordgubbsmak framför den fejkade. Men när det gäller andra smaker – som vanilj – har den industriella kopian för många konsumenter redan tagit över som smakreferens.

De billiga aromämnena, som finns på varenda hylla i butiken, har till uppgift att helt eller delvis ersätta den ursprungliga råvaran. Och hittills har denna stora grupp av livsmedelssubstanser faktiskt varit mindre kontrollerade än de 319 omdiskuterade E-numren.

LÄS MER: Läsk är inte riktig cider

Men nu har EU-kommissionen just blivit färdig med sin genomgång. Resultatet har blivit en första lista med över 2100 godkända aromer, som alltså inte bedöms vara hälsofarliga.

Den långa förteckningen – publicerad i EU:s officiella tidning – är säkerligen fullt begriplig för en välutbildad kemist.

Men vi lekmän blir nog inte särskilt mycket klokare av att få veta att exempelvis 1-metoxi-4(prop-1(trans)enyl)bensen, 4-isopropylbensaldehyd och (Z,Z)-3,6-dodekadienal får användas i alla butikens livsmedel.

Ingen av dessa långa haranger kommer heller att dyka upp på de redan överlastade innehållsförteckningarna. Där skulle de för övrigt inte få plats eftersom det ofta behövs ett imponerande antal kemikalier för att få ihop till enda smak. Till exempel 48 stycken för att skapa illusionen av jordgubbe.

På förpackningen kokas den avancerade kemin i stället diskret ned till det anonyma och för konsumenten ganska aptitliga ordet ”aromer”.

Vilka smaker som har fejkats i såsen, gratängen eller bullarna du tänker köpa behöver inte anges.

Detta är – liksom tidigare – tillverkarens hemlighet.


LÄS MER: Så blir du lurad av olivoljan i affären

LÄS MER: Fejkröd mat säljer bättre

Populära quizar om mat

Gör Edward Bloms quiz om snabbmat

Hur många kalorier innehåller en banan?

Hur mycket vet du om snabbmatskedjorna?