Sedan fem år tillbaka är styrketräningen en stor del av Annette Magnussons liv. Hon har lagt om kosten, läser böcker och magasin som handlar om mat och träning och hon spenderar mesta möjliga tid på gymmet. För ett år sedan, 45 år gammal, ställde hon för första gången upp i tävlingsgrenen Body fitness. Ett halvår innan började Annette intensifiera träningen och gå på strikt diet.

–Allt blir tuffare då jag deffar. Jag äter extra mycket proteiner och långsamma kolhydrater och undviker socker helt. Från en och en halv timme träning dagligen blir det minst tre, säger hon.

Träningsintresset började då Annette var 35 år och bestämde sig för att vara i form tills hon fyllde 40 år. Hon började träna spinning, bodypump och olika klasser på ett vanligt gym. Inspirerad av en entusiastisk gyminstruktör ville hon lära sig mer och anlitade en personlig tränare. Första gången Annette kom till Delta-gym, ett tävlingsinriktat gym, minns hon med värme.

–Stämningen var gemytlig och människorna avslappnade. Det var blandat med tjejer och killar i alla åldrar. Jag hade hittat hem.

Kroppens synbara förändring har kommit gradvis. Att bygga muskler tar lång tid. För att se utvecklingen blir foton av kroppen viktiga. Omgivningen märker mest av skillnaden genom Annettes kosthållning.

–Det är ju i umgänget kring mat som det blir tydligast att jag valt en annan livsföring. Jag avböjer om kompisarna ska ut och käka pizza. Sushi är okej men om jag är i en deffarperiod inför tävling så hakar jag inte heller på att gå på fik och dricka latte och äta muffins. Det finns andra saker som innehåller lika mycket kalorier och gör mig mer mätt och som jag hellre väljer. Och jag dricker inte alkohol. Det bryter ner för mycket och är inte värt det.

Inför tävlingar blir det därför lättare att umgås med andra som tränar. De förstår bättre det enorma fokus som Annette har på såväl kropp som träning.

–Jag brukar jämföra min träning med att dreja i lera. Det visuella är viktigt. Men det är först när man är i tävlingsfas och jobbar bort underhudsfettet som man ser vad som finns därunder. Det är som att skapa sin kropp som keramikern skapar utifrån en klump lera.

Just nu är Annette i en ”off season”-period. Då syns det att hon har muskler men hon är mer slät, som hon uttrycker det, och inte så ”mejslad”.

Annette är oerhört stolt och glad över sin prestation i Body fitness, även om placeringen inte blev i topp.

–För mig är inte resultatet det viktiga, det är vägen dit. Nu har jag satt nya mål och om allt går vägen så ska jag tävla igen om några år.

Namn: Annette Magnusson.

Ålder: 46 år.

Bor: Sollentuna.

Familj: Döttrarna Anna och Matilda.

Gör: Projektledare.

Tränar: Styrketräning och Body fitness.

Det som började som en kul hobby har mer och mer tagit över Putte Zetterlunds liv. Varje ledig stund åker han skateboard, han läser endast skatemagasin, ser på skatefilmer, umgås nästan uteslutande med skatevänner, klär sig i skatemärken och jobbar i en skatebutik. Intresset för skateboard väcktes då han för fem år sedan följde med för att se en kompis tävla.

–Jag föll direkt och ville testa. Det var trevliga människor där och det verkade så kul, säger han.

Det tog två hela veckor för Putte att lära sig att stå kvar på brädan utan att ramla av. Efter en månad började han att åka downhill, en speciell stil i nerförsbacke.

–Det är downhill som är det svåra i början, sen vill man ha fler utmaningar, säger han.

Det bästa med skateboard är den enorma glädjen och kicken man får av att åka. Konditionen och benstyrkan kommer på köpet. Att kläder är en viktig del av livsstilen menar Putte beror på det rent praktiska. Det man har på sig bör vara bekvämt och lätt att röra sig i. Men det är ändå de populära skateskorna som är viktigast.

–Man bromsar med skorna. Därför är det viktigt att skorna är starka, säger han och visar upp en sliten sula.

Att våga släppa taget, att ge sig hän och att lita på att det går bra är alla förutsättningar för en lyckad åkning.

Namn: Putte Zetterlund.

Ålder: 20 år.

Bor: Gubbängen, Stockholm.

Familj: Singel.

Gör: Jobbar i skatebutik på Söder.

Tränar: Åker skateboard.

–Allt var bättre förr, utom kvinnosynen, anser Madelin Downey.

Hennes liv genomströmmas helt och hållet av passionen för 1930-tals danserna balboa och lindy hop. Efter en vistelse i San Francisco 1996 där rockabilly- och swingkulturen är högst levande ville Madelin börja dansa även i Sverige.

–Jag började med att dansa lindy hop i några år, den är akrobatisk och mer fysiskt krävande. Sedan gick jag över till den mer komplicerade balboa. Den har mer snabba, avancerade fotsteg och är inte lika vanlig, säger hon.

Intresset för dansen och den så kallade vintagekulturen började ta över Madelins liv. Hela garderoben byttes ut mot tidstypiska plagg, även makeupen och håret anpassades efter stilen.

–Jag har alltid tyckt att det varit kul med kläder och hår. Redan som liten brukade jag fixa till mina dockors klänningar och frisyrer. Nu ber många vänner mig om hjälp. Det är jätteroligt, säger hon.

Förutom jobbet som producent på Kulturhuset arbetar Madelin numera även som danslärare och florist. Pojkvännen träffade hon i en svingande dans, och vännerna har alla samma intresse. Sina gamla mer tidsriktiga kompisar vill hon gärna se mer av men säger att tiden är knapp.

–Det lättaste och säkraste sättet att träffa mig är att bjuda upp till dans.

Namn: Madelin Downey.

Ålder: 43 år.

Bor: Gröndal, Stockholm.

Familj: Pojkvän.

Gör: Projektledare på Kulturhuset, florist, danslärare.

Livsstil/Tränar: Swing/vintage – dansar lindy hop och balboa.